Sommarvärme

Urnsättningen blev så fin, precis som Elisabeth tänkt sig.

Vi åt en god lunch på det väldigt trevliga Linneaträdgården, där restaurangen är inrymd i stora växthus av gammal stil. Ska ni äta på en annorlunda lunchrestaurang, så åk dit.

Sedan åkte vi till Krematoriet, och gick till Solgläntan, där Pappa fick sin sista viloplats.
Så vackert, fridfullt och fint!

Efter en fin stund med Pappa, lämnade Marianne och Anneli, och åkte norrut.
Linda, Oscar och jag följde med Elisabeth hem. Där hade vi en mysig fika, med Pappas favorittårta, och goa samtal. 

En värdig och fin avslutning på en tung, men vacker dag.

Vi har haft besök av sommaren i ett par veckor, med värmerekord på 29 grader. Nu har värmen dragit vidare, åska, blixt och dunder med skyfallsliknande regn har kommit istället.

Skönt för växtligheten! 

Potatis, jordgubbar, bär, och perenner växer så det knakar Och gräset förstås.

I växthuset tar plantorna lite lugnt, de pysslar nog om sina rötter. Jag har ytterligare några krukor att plantera, och behöver fylla upp rabatterna lite mer. Rosorna ger jag upp, de trivs inte i vår jord. har försökt i flera år, men det funkar inte.

Stjärnflockorna däremot - de har redan börjat blomma. Ska se om jag kan få ta i lite fler färger, gärna mörka. 

Det ska bli spännande att se vad som tar sig, vad som kommer tillbaka, om det blir några blåbär.

Köpte en så fin ampelhållare i höstas, den ser ut som Siri!

Kroppen är fortfarande i protest. Mina ben värker ordentligt och de flesta andra lederna också. 

Har en teori om mina mediciner, och försöker ändra lite (inom förskrivningen, självklart!)

Fortfarande zombietrött, men zombien verkar ge lite vika nu, hoppas det fortsätter.

Men jag tror beslutet om innebandyn nog är ganska nära, tror inte jag blir tillräckligt ok för att fortsätta. 😔

Och så var det Märta, vårt sorgebarn.
Ja, bilen alltså.
Ska köra ner till verkstaden i morgon och lämna henne. Den här gången är det laddturbon som lägger av. Eller något sådant. Som dotter till en bilreparatör har jag inte en susning.
Men vår fantastiska bilverkstad har fixat en lånebil, och förhoppningvis tar bilförsäkringen hand om den största kostnaden.
Vi får se vad det bli. Ny bil blir det inte iaf, om vi inte vinner på lotto förstås.

Det finns mer att skriva om, men jag får formulera klart tankarna först.