Lycka

 Jag ska bli farmor!!

I januari blir Daniel & Karin föräldrar!

💕💕💕

Lite nytt..

Våra gamla soffor har fått lämna oss, så vi passade på att möblera om när de nya kom.

Blev väldigt nöjda! Vi ville egentligen ha en annan klädsel, men det var över en månads leveranstid på den - och vi kan ju inte vara utan. Så det fick bli den som fanns i lager i butiken till att börja med, och den funkar ju bra den också.

(JA! Vi ska fixa tavlorna 😄)

Tjejerna har hittat sin nya utkiks plats

Det tog några dagar innan de tyckte det var ok 

Nu är jag officiellt gammal och klok!

Nåja, lite gammal och klok iaf..

Fyllde pensionär häromdagen, så nu är jag inte sjukpanschis längre.

Min oro för hur inkomsten ska bli har lagt sig. Fick nämligen reda på i måndags att tjänstepensionen som ingen kunnat ge besked om på 20 år, blev helt ok. Så nu vet vi att vi kan bo kvar utan att vara oroliga för ekonomin när det är Thomas tur att blir ledig för gott.

Älskar frukostarna i bersån på sommaren. Just nu oftast jordgubbar till mûslin.

Denna vackra bukett kom från Helsingborg, från Elisabeth och Oscar.

De är ännu vackrare i verkligheten och doftar så gott.

 När jag kom upp på födelsedagen låg det här och väntade på mig.

Vem behöver blommor när man har en Thomas som vet precis vad jag önskar!

Äkta romantik!

I helgen bet jag till på en på en tand på något sätt, och det gjorde vidrigt ont. Plomben satt kvar i två dagar, men igår var den väck när jag vaknade, så jag fick ringa tandläkaren.

Ni som känner mig, vet att det det är inget jag bara gör - min tandläkarrädsla har blivit bättre men är långt ifrån bra. Men jag hade inget val, kände att en bit av tanden var lös och det gjorde ordentligt ont.
Så jag fick komma dit idag - och jag blev av med tanden för den gick inte att rädda.

Tråkigt nog är inte mina tänder lika starka  som mina extra långa, väldigt rejäla tandrötter, vilket gjorde att tandläkaren fick ett 45 minuter långt gympass - och tyvärr jag också. 

Tackolov smärtfritt, och iom att han sydde ett par stygn har jag inte blött så mycket heller.

Fick order om att vila idag och i morgon - tur att jag kan kolla på serier 😉

På söndag kommer familjen på pannkaksmiddag! Vi ska fira Daniel (och mig) och som vanligt beställde min älsklingsson samma meny som alltid på födelsedagen. Han försökte iofs backa ur när han hörde att att vi blir sisådär 8-9 personer, men jag har ju en bra spis..  😁

Gammal bild, samma spis.. 

Nya tider, lite gnäll,

Jag har ju haft sjukersättning med arbetsskadelivränta i 30 år drygt, men den här månaden blev det slut med det.

Jag har inte blivit mirakulöst frisk, tyvärr - däremot fyller jag pensionär "på riktigt" nu i juli.

Har lite svårt att greppa att jag faktiskt är så gammal. Brukar skoja om det, men nu är det faktiskt på riktigt.

Det känns verkligen konstigt.

Den 12/7 får jag reda på vilken inkomst jag får from den 18/7 - snacka om framförhållning! 

Eller inte.
Har försökt i över 20 år att få reda på vad jag har för tjänstepension och ev tillägg, men har inte lyckats. Beskeden jag fått är: "Tja, någonstans mellan 100 kr och 4000 kanske eller lite mer? Vi vet inte. Det får du reda på när du får utbetalningen" oavsett om det är arbetsgivare, pensionsbolag eller Pensionsmyndigheten.

När jag fick min arbetsskada beviljad sas det att jag inte skulle förlora någon inkomst i resten av mitt utan jag skulle sas gå skadelös ekonomiskt. Även när det var dags för ålderspensionen - den skulle inte försämras. Hade man blivit skadad i arbetet, och kunde bevisa det, skulle man kompenseras livet ut.
Och det kunde jag ju - satt i ett utryckningsfordon under tjänsteutövning och var inte på rast..

Kyss Karlsson - så blev då verkligen inte. 

Allteftersom åren gått har sjukpensionen omvandlats till sjukersättning (mycket sämre), inflationen urholkat sjukersättningen, man fick betala mycket högre skatt än alla andra och livräntan höjdes inte ens i närheten av vad man var lovad när pappren skrevs. Livräntan ja - den fixade de till så att den hamnade i högsta skatteklassen. Det har gjort att jag under många år  har betalat ca 2400kr  mer i skatt varje månad än sambon - som tjänar väldigt mycket mer än mig.

Livräntan urholkades ganska snabbt, eftersom inflationen åt upp ev höjningar så min inkomst är nu ca 200 000 kr lägre än om jag hade jobbat kvar.

Som "sjukpensionär" har man fått lära sig att ingådda avtal inte gäller längre än bläcket torkat på pappret.

Ingen bryr sig heller, har man sjukersättning med arbetsskadelivränta hör man till en mycket liten grupp människor och ingen, varken styrande eller fack bryr sig för fem öre.

Det finns heller ingen man kan vända sig för att få råd.

Men jag har haft det bra ändå. Vi klarar oss, även om vi inte kan renovera med hantverkare  (Thomas är ju en handyman av födsel) Som det ser ut nu kan vi bo kvar, även om tjänstepensionen visar sig obefintlig.

Men det jag tänker är att om jag inte fått en liten summa från fackförsäkringen som jag kunde lägga i det gamla pensionssparsystemet, hade det blir ännu sämre. Tänker på de som inte haft möjlighet att lägga undan en liten summa, och som jag har blivit "blåsta" på arbetsskadeförsäkringens trygghet.

Men vi får se om åtta dagar.

Då får jag reda på vad min inkomst blir resten av livet.