Skrivlusten som kom bort

Nu var det verkligen alldeles för längesedan det blev något skrivet här. 

Luften och lusten tog slut, av många anledningar.

Det var Mona's bortgång, Mamma blev krasslig, mina raringar i Helsingborg hade mycket, Linda var inne i en fysiskt svår period. Min kropp levde (lever!) sitt eget liv som vanligt, och hade ingen som helst förståelse för mina önskningar och krav. (Taskigt av den, faktiskt.)
Innebandyn tog mycket ork och energi,
Det hände/händer saker i omvärlden som oroar och skrämmer.

Mycket roligt har också hänt också förstås, men orken fanns inte och inte orden heller.

Men senaste tiden har jag känt att skrivandet vill ta plats igen. Funderar på om jag ska låta mina tankar få lite större utrymme, och kanske inte vara fullt så privat. Vill inte lämna ut mina nära, så det blir en liten balansgång. Kanske skapa en blogg till? En privat och en offentlig? En v-logg? Det sista skrämmer mer än det lockar, så jag tror jag håller mig till textandet. Kanske.
Ja ni ser ju, det pyser och snurrar i denna virriga skalle.

Lite uppdateringar om vad som hänt sedan sist.
Bara bra saker mestadels tack och lov. 
Mamma har kryat på sig ordentligt, Elisabeth har kommit på plats i sin fina lägenhet och Pappa har det bra på sitt boende. Daniel och Karin förbereder sitt bröllop för fullt, Linda har hämtat sig något efter en djup dipp i sjukdomarna. 

Vi hade en månad i maj/juni med högsommarvärme, och undertecknad njöt för fullt. Nu är det kofta, långbenat och tofflor som gäller, för det är inte många dagar som tempen har passerat 20 graders strecket, och så massor av regn och blåst på det. Samtidigt är det ändå skönt att slippa den fruktansvärda värme som varit i södra Europa, med temperaturer över 40 grader.

Det växer iofs som ogräs överallt just nu. Jag kom igång lite sent, för vi flyttade odlingslådorna och byggde nya rabatter. Får göra ett eget inlägg om det, men lite vackert har jag jag här:

           

Och så har vi ju vår lilla, nu ganska stora Siri. Hon är nu 8½ månad, precis färdig med sitt första löp. Det är full fart på henne från det att hon vaknar till vi kryper till kojs. En glad, mjuk, gapig, pratig liten rackarhund, som inte vill vara still så länge - och då vill hon gärna gosa. Maya har fullt upp, men de är väldigt goa ihop och tighta. Inte så lika som man kunde tro, Maya är ju moster till Siri.

Hon är en sanslöst rar liten ärta, och vi älskar de där två fyrbenta högt.

Just det, jag fyllde år och blev ordentligt uppvaktad av familjen. Vi hade en jättemysig eftermiddag och hade turen att hamna mellan två väderfronter, så solen sken varmt och gott hela dagen. Mat och tårta intogs i bersån, det var väldigt gott och bara värme för kropp och själ.

Kan inte visa några bilder från kalaset - ALLA glömde att fotografera 

Men så här såg maten ut innan den hamnade på bordet 😁

Nu har innebandyn sparkat igång, och det är både roligt och skönt. Jag har ett fantastisk gäng spelare, och nu är tränare och assisterande på plats. Det kommer att bli ett roligt, men jättetufft år. Förbundet har lagt om seriesystemet, och ärligt talat - varför? Nedbantningen av Allsvenskan förstår jag inte. Nu kommer Div1-klubbarna få extremt långa resor, och hur många klubbar kommer att klara det? Både ekonomiskt och logistiskt kommer det bli besvärligt. Denna säsong ska 4 (!) lag åka ner till div 2.
Men det löser väl sig. 
Vi kämpar på iaf.

Poltik, klimatförändringar, krig och annat skräp får bli ett eget inlägg. Många, många tankar och ord som trängs och vill ut, men får sortera lite först.

Nu väntar vi på det fina vädret - men jag tror att det dyker upp i mitten av augusti.
Då har min store älskling semester, och han brukar ha bra tumme med vädergudarna.

Kram! 

Lite av varje

Bjuder på lite bilder från de senaste dagarna. I lördags var det kalas för Mona. Ronny och Annika hade som vanligt fixat en fantastiskt trevlig kväll, med god mat, trevligt sällskap, och en tårta som Emelie i sista sekund räddade från att ramla i golvet. Den smakade väldigt gott, även när den serverades direkt från bordsduken. På bilden är det resterna som visas upp 😁

Pionerna har fullständigt exploderat från en dag till nästa.

De är så vackra, och luktar så gott. Tror jag ska försöka få tag i röda och cerise också.

Ella ser inte glad ut, och det var hon inte heller. Vi försöker få henne att lugna sig, som ni vet är hon rädd för precis allting. Skällandet blir jobbigt och hon stressar upp sig själv. Testade att ha på henne sele och lina, men för övrigt lös, i trädgården och det verkar funka. Hon blir så tjurig att hon oftast struntar i att folk går förbi. Helt plötsligt skällde hon inte när vi kopplade loss linan heller. Och de sista dagarna har det gått ganska bra utan sele också. Igår var det lite värre, men när selen åkte på blev det tyst. Skumt.

Bilden bredvid är de minsta busarna som vilar hon sin matte , som också tog kortet. 

Och så sist men inte minst:

Det här är en liten bit av den grymt fina, egengjorda smörgåstårta som Daniel och Karin hade med sig till oss idag! Inte att leka med ska jag säga, massor av gott och väldigt bra blandning. Slipper jag bara den lagrade osten nästa gång, rensar jag fatet!!  Jag är verkligen imponerad av er skapelse!! 😉😍