..gör det hela tiden! Och det är ju för det mesta ganska ok - ungarna kommer hem i natt, Sverige slog Tyskland i damhandbollen (YES!! - men harrejösses, måste ni göra det så spännande??), innebandyn är i full gång igen, Dippens sår läker bra, kusin C kom från Kanada igår (hoppas vi hinner träffas!), såg tennismaratonmatchen -hua!, solen skiner osv...
Men sen är det de där samtalen man bara inte vill ha. Mamma ringde vid 10-tiden i morse, och när hon ringer så tidigt är det aldrig goda nyheter. Inte idag heller... Hon var ganska nere. Hennes äldste lillebror, L, har fått en ny tumör, den här gången alldeles under hjärnan. Den trycker på ansiktsnerverna och nerver i örat vilket orsakar ansiktsförlamning, hörselnedsättning och svår yrsel. Och han som inte hade något kvar! I våras fanns det inget när de röntgade, men nu är eländet tillbaka igen. Nya omgångar med cellgifter och sedan mer strålning... Stackars, stackars L 0 hans A! De är fantastiskt starka och positiva hela tiden, men hur länge orkar de?
Lite deppig idag
Det är väl konstigt ändå, att livet är en sån berg- och dalbana? När man mitt i allt välmående och glädje över själva livet, blir kastad ner i djupa hål. Svackor som beror på att livet är orättvist? Jag hoppas att din släkting orkar sig igenom ännu en lång behandling!
SvaraRaderaMånga kramar!