tisdag 2 december 2008

Till min fina, underbara dotter!


Idag har du haft en av ditt livs värsta, men kanske på sätt och vis ändå en av de bästa dagar.

Från och med idag kan alla som anklagat dig att vara lat och inbillningssjuk ställa sig i kö för att be dig om ursäkt. Alla läkare som viftat bort dig, och inte velat hjälpa dig när du haft alla infektioner som behandlats med oräknerligt antal penicillin och antibiotikakurer, magont och huvudvärk som skyllts på allt ifrån dålig kondition, depression till p-pillerbiverkningar och skoltrötthet. Lärare och skolpersonal som aldrig stöttat. Kompisar som kallat dig svikare och närstående som kallat dig lat och mycket annat. Jag skulle kunna rabbla sidan full, men det behövs inte.

Idag har du fått reda på att du är laktos- och glutenintolerant. Att du med all säkerhet har varit det sedan 10-11 års ålderna. Att troligen de flesta av dina problem kommer från din diagnos. Av en läkare som först inte ville ta provet utan rekommenderade hård fysisk träning och yllebyxor, en vecka efter den senaste i raden av UVI, behandlad av penicillin. Vi gick tillbaka eftersom du hade svåra magkramper. För första gången sedan du var elva år, tyckte en läkare att det var värt att ta blodprover för att se vad som var på gång. Även om det satt långt inne, gjorde han det iaf, och idag ringde han, mycket, mycket ödmjuk när vi satt i bilen på väg till en ny läkare som vi hoppades skulle hjälpa dig...

Äntligen mitt hjärta, äntligen ska du få må bättre!!!! Det kommer att bli jobbigt för dig att ställa om kosten, men jag vet att det kommer att bli bra. Vi finns bakom dig hela tiden, din lillebror, extrapappa, mormor, mostrar - alla.

Men harrejääävlar - jag är så arg, så förbannad, så ledsen! Vilka klåpare vi har i svensk sjukvård!




Det finns inga ord som räcker idag

3 kommentarer:

  1. Jag älskar dig! Du är världens bästa mamma! Kommer alltid finnas här för dig vad det än är! :) <3

    SvaraRadera
  2. Jag förstår dig, det är pinsamt vilka inkompetenta personer det finns där ute i vården... suck! Men i så många år!! Beklämmande!!

    Många kramar!!

    SvaraRadera
  3. hej när jag lä'ste detta kunde jag inte låta bli att svara min bror fick sin diagnos när han var över året efter precis som ni otaliga besök på sjukhus där läkare avfärdat det hela med hispiga föräldrar, influensa (visste inte att man kunde ha det i 1,5år) men tillslut fick han sin diagnos och hans liv är sen dess knaon!! jag håller tummarna för dottern din och som du skrev det blir inte lätt att lägga om kosten men oj vad mkt bättre hon kommer att må!! och vad mkt man lär sig genom att läsa på förpackningarna vad mat faktiskt innehåller! Håller helt med vad e det för sjukvård vi har!!!!!!!!!!!!!!!!

    SvaraRadera