Så här känner jag inte nu..

Den här bilden hittade jag i datorn när jag bläddrade runt lite. Ett av få försök att scanna in gamla bilder.. Den är tagen 1980 i huset jag växte upp.
Provade en av mammas gamla egensydda tunikor och skulle skoja lite. Trodde ju inte hon skulle knäppa av kortet :)

Nu känner jag mig ofräsch och bläää i kvadrat, febern går upp och ner, halsen värker och näsan rinner. Tror inte den går lika högt som igår, då hade jag över 39,5 på kvällen.. :/
Men imorgon ska jag vara bättre, det har jag bestämt!

Som ni märker tycker jag förfärligt synd om mig själv just nu!
Och det är det ju faktiskt inte.. Men det är så mycket nu med Björnslaget, säsongstart och allt möjligt. Har liksom inte tid, behövs på möte i morgon osv..
Skulle så gärna vilja åka upp och hälsa på A.S. på sjukhuset. Även om hon kanske inte märker att jag är där, vill jag ändå upp och tala om att vi håller ögonen på hennes son.. Det känns som det börjar bli ont om tid.. Men så länge jag inte är hundraprocentigt smittfri går det ju inte :/

Svartgrått - det är visst inte bara fotot som är det idag

Kram på er