Ber om ursäkt redan innan jag börjar skriva idag. Har skrivit, suddat, skrivit, raderat men nu får det bli som det blir..
Semester har vi och det är bra så. Min fantastiske sambo har snart gjort färdigt rummet vi renoverar och det blir jättebra. Idag var vi och beställde ett golv från Tarkett efter att vi misslyckats med att lasera golvet. Som tur var kunde vi tvätta av färgen med målartvätt. Så nu blir det plastgolv istället.
Förhoppningsvis kan vi hämta det på fredag, och då är vi kanske äntligen klara till helgen.
Men känslorna jag bär på just nu är ilska, frustration, och så är jag jäkligt ledsen och besviken. Jag är helt enkelt skitförbannad. Varför?
Linda har haft en jobbig sommar med sin hälsa. Jag tror hon fått i sig gluten på något sätt (hon är inte säker) men jag kände igen symptomen när hon blev dålig i början av sommaren. Vanligtvis brukar det vara jobbigt för henne med magkramper, illamånde, huvudvärk, infektioner i ett par veckor och så vänder det, men av någon anledning har det inte gjort det den här gången. Problemen har hållt i sig i två månader vilket är jobbigt bara det. Att hon under tiden flyttat till sin första egna lägenhet är ju roligt, men har ju inneburit att det varit tufft. Och lägg till att hon är provanställd och precis fått heltid på sitt första riktiga jobb så kan man ju förstå att att viljan och motivationen att försöka gå till jobbet är ganska hög. Väldigt hög.
Att då pressen blir stor när hon inte kommer ur sängen pga magsmärtor, illamånde osv är ju inget konstigt. Att hon är helt slut eftersom hon hela tiden har någon odiagnoserad infektion i kroppen, sänkan ligger mellan 25 och över 40 - sedan mer än 1½ år tillbaka, är inte heller så konstigt.
Är det svårt att tänka sig att paniken ligger på lur hos henne - förlorar hon jobbet? Vad är det för fel?
Att i det läget få uppleva att hennes läkare (som bara för någon vecka sedan ansåg att det måste utredas från grunden, att hon inte skulle ge sig utan verkligen hjälpa Linda eftersom hon anser att det är dax för specialistvård, helt plötsligt tvärvänder) börjar ifrågasätta om Linda är motiverad till att bli frisk, ställer den ena frågan efter den andra för att kolla om min dotter är motiverad att jobba och försöker få det till att symtomen är psykiska.. Eeeh, ständiga infektioner, ständigt hög sänka, blödningar, tarmar som arbetar så mycket att man hör det när man sitter två meter ifrån? Psykosomatiskt? Hur tänker man då? En tjej som bott i sin nya fina lägenhet i tre veckor skulle inte vara motiverad att klara sin ekonomi?!
Men helt plötsligt gör doktorn en ny kovändning och beställer en NY omgång blodprover (många!) och anser att det är viktigt med ett snabbt återbesök, och att hon ska skynda på coloskopien, gastroskopin hade hon visst glömt att beställa..?! Vad det är för prover vet vi inte riktigt, men eftersom hon upptäckte att sänkan fortfarande är för hög och järnet alldeles för lågt skulle det och några andra prover kollas, tas om och sedan skulle några andra som inte tagits förut också läggas till listan.. För det är klart att man förstår att Linda inte mår bra... WTF?????
Nu ska jag börja leta ny läkare. Problemet är att för att få komma till specialistvård på Sahlgrenska måste man ha remiss. Och remissen måste VC-läkaren skriva. Och VC får ju betala vården, och de har jätteont om pengar vilket gör att remittera till dyr specialistvård inte ligger så högt på listan.
Jävla system!
Marianne hade fått ett bra namn som vi ska kontakta, men frågan är om vi har råd att gå dit, för han verkar inte vara ansluten till landstinget. Frikort gäller inte, första besöket kostar 400:- och en coloskopi kostar 3500:-.. :(
Men vi ska hitta något sätt.
För nu är jag jääävligt arg.
Och så var det det här med lön som inte betalas ut rätt, eftersom de inte kan sjuklönerreglerna, Försäkringskassan som inte håller sams med sig själv och kommer med motstridiga uppgifter om högriskskydd - Linda får inte det för att hon är sjuk. Hon får söka igen när hon är frisk. Eftersom de inte kan bedöma återfallsrisken. Fastän det är samma sjuka som de senaste .. åren.
Suck, var finns logiken i det???
Och läkaren som inte skriver på läkarintyg för handikappstillstånd för bilen. Inte för att hon inte tycker att jag ska ha det, tvärtom hon anser att jag behöver det. Men hon tror inte jag får det eftersom Göteborgs Stad har blivit så restriktiva. Så därför tycker hon inte att jag ska söka..?
Och röntga knäna och få remiss till ortoped för att få bedömning av höfterna - det får jag först när vi bestämt att det är dags för proteser..?
Liiite trött är jag ju..
G'natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar