Det blir inte riktigt som man tänkt sig, förstås.
Sprickan i lårbenet ställer till det.
Trött, ledsen, förvirrad, alla springer in och ut och frågar samma frågor men vill ha olika svar - som jag inte riktigt vet vilka de är. Det handlar om hur jag ska kunna klara mig hemma, hur jag jag ska kunna ta mig upp och ner i trapporna. För min sjukgymnast är noga med att jag ska kunna ta mig ner och frågade om jag tänkt på det.
Jag svarade utan att tänka: "Jag får väl åka på arschlet ner." Stackars Lars, han dog nästan xD
Den största, viktigaste frågan är:
Hur ska man få en massiv kärring med motoriska problem att klara trappan med 17 trappsteg - kärringen får inte belasta vänsterbenet mer än vad en knäckemacka håller att trampa på, båda benen har nya, fina höftproteser och nacke och axlar måste avlastas pga kotskadorna i nacken...
Lös den ekvationen den som kan.
Det har varit ett par jäkligt jobbiga dagar, och jag orkar inte prata med folk.
Kraftreserverna ligger på minusminus. Har ont, mår inte bra av blodbrist och mediciner. Yrslig, vinglig men tagit några steg med kryckorna med hjälp av sjukgymnast, (och några i smyg utan hjälp). Sprickan i lårbenet jag fick gör ju attans ont och operationssmärtor och muskelvärk är ju heller inte trevligt. Huvudet hänger inte med med motoriken, medicinerna krånglar till det.
MEN ingen oro nu!!! Det går åt rätt håll och även om det gör ont överallt, så är det heeelt otroligt - höftsmärtorna är borta. Faktiskt, det är magi!! Trött och ledsen blir jag men glädjen kommer tillbaka på ett par minuter. De hade faktiskt rätt, det funkar, de är trollkarlar
Men till om några månader, då är jag ordentligt på gång igen
Uppdatering...
Precis när jag postat det här, kom först läkaren och sedan sköterskan in. Och nu mår jag mycket bättre igen. Hemgång på torsdag eller fredag OM jag behärskar trapporna, annars blir jag kvar någon dag till.
Jag kommer inte att behöva åka ambulans och bli BUREN upp.
Jag kommer INTE att behöva hemsjukvård.
Strategierna börjar komma på plats.
Min söta stackars syster! Tycker synd om dig som har det så jobbigt. Jag vet att du klarar det och att du har humorn i behåll den mesta tiden men jag känner ändå med dig för jag vet att det är tufft. <3
SvaraRaderaDu får gärna bo här i några veckor - en säng på nedervåningen så har du allt lätt tillgängligt och inga trappor. Thomas får väl bo här också i värsta fall. ;) Mamma vill ju gärna få ner dig till Varberg också - hiss och mycket ompyssel är heller inte så dumt. OM - OM du nu inte kommer upp för trapporna hemma. Men det gör du nog... :)
Kramar!
Mitt mål är allra senast måndag. Lyckades klara två trappsteg i morse och tre i eftermiddag,, Men de ska kolla HB igen, bara 92 idag.
RaderaTack men nej tack, jag vill HEM :D
Och med all stöttning jag får av er så blir det snart så..
Kramar
Vad jobbigt du har det, Lisbeth! Klart att man hänger med huvudet när verkligheten ser ut så där. Men säkert kommer du att klara av det hela - du är ju enormt seg. Du har din humor och ditt humör (!) och verkar på det hela taget positiv. Tänker jättemycket på dig! Att man sen har 26 grader eller 2 minusgrader utomhus spelar ingen roll, bara man får vara hyfsat frisk.
SvaraRaderaHäromdagen hörde jag någon säga: Jag är sjukt frisk! Modeuttryck kan ibland bli riktigt roliga!
Kramar
Elisabeth
Det var jobbigt igår. Berättar om det en annan dag, nu är det bra igen.
RaderaLite mer ont idag men det beror på att jag "jobbat" hårt. :)
Hahaha, jag måste nog erkänna att jag hellre är hyfsat frisk i 26 plus än 2 minus..
Men det är klart - sitter man på balkongen i värmen är skillnaden inte så stor, hahahahaha xD
Eller döfrisk ;)
Hälsa pappa och njut för oss också ♥
Kramar
Heja dig som är så positiv ändå och har kvar humorn i en tuff sits!
SvaraRaderaKrya på dig kramar från Jenny och Natalie :)
Tack tjejer! Det värmer extra när det kommer från er :)
RaderaKramar