Bruce Springsteen and The E Street Band

Har inte hämtat mig riktigt än, varken mentalt eller fysiskt, efter konserten igår.
Jag säger varje gång att nu kan det inte bli bättre men det gör ju det.
Varje gång.
Vilket hjärta, vilken musik, vilket ös!
Han är 66 år och kör järnet, hela tiden.
Och det gör de andra också, allihop.
3 timmar och 35 minuter av ren energi, glädje och kärlek..
Jag är så imponerad av honom och bandet, att de orkar!
Ljudet blir väl inte det allra bästa, men vem bryr sig?
De får nästan 65000 att jubla, dansa, skrika, hoppa, klappa, och sjunga nästan hela tiden
När han frågade: Are you ready to test the Stadium?! visste jublet inga gränser.
ALLA (nästan) hoppade. Jag också.
Inte min bänkgrannes man, han svimmade nästan av skräck
För Ullevi gungade.
Hela kvällen. Men då gungade det verkligen.

Känslan är..  den bara ÄR.
Kanske är det sista gången man får se dem här, i den här miljön.
Det sägs att man ska sluta när man är på topp, men det funkar ju inte med dessa.
Bruce Springsteen & The E Street Band är på topp hela tiden
Jag saknar ju Clarence Clemmons, ingen kunde blåsa som honom. Men Jake är snart där.
Nils Lofgrens gitarrsolon och Steven Van Zandts stämmor - bara så bra.
Jag hoppas de kommer tillbaka, även om det blir mindre föreställningar.

Bilderna är mina egna, filmerna har jag lånat av GP's live rapportering. (Caroline Widenheim, Emelie Lindholm, Viktor Eriksson)

En timme kvar

Inga Bic-tändare numera, mobilerna tänder stämningsljusen

Vi satt ganska långt bort, men det spelade ingen roll..

...vi var där!!

Nils Lofgrens underbara solo

"Becaus the night belongs"

Alla, ALLA dansade...

...sjöng (och skrek)..

...och hoppade!!
Det gjorde inget att Ullevi tände alla strålkastarna klockan 23, 
vi sjöng, dansade och rockade en timme till.. :)

♥♥♥