Sopar ut 2019

En summering av året som gått blir både väldigt glad och otroligt ledsam.

Året började med att vi fick reda på att Maya skulle flytta in hos oss. Denna från början pyttelilla dam, har växt till sig till en stor, härlig busetjej som tröttar ut sin storasyster helt. Hade det inte varit för att Ella är lite finurligare än bulldozern Maya, hade hon fått sig en och annan resa. Nu lurar hon elegant sin lillasyster - och läxar upp henne ordentligt mellan varven. Bra säger vi som annars hade fått en och annan öm hälsena.. 😁

Då var hon liten, bara 6 veckor, vår älskade marodör Maya som flyttade hem

till oss i maj. Otroligt snäll, älskar att snutta på min tumme

och tugga på det mesta hon kan hitta. 

Killarna i innebandy, IK Zeniths A-lag är ju en annan ljuspunkt.

De är det goaste gänget jag haft äran att vara en del av, så roliga, duktiga

engagerade och vansinnigt snälla & omtänksamma

Vi vann Göteborg Cup, trots att jag var coach.

De säger det mesta om hur bra de faktiskt är.. 😉

Sedan kom de tråkiga nyheterna slag i slag.

I juni förlorade vi Citrus mycket hastigt.

Vår älskade lilla velepinne som alltid ville så väl,

alltid skulle hålla ordning på ortens oförskämda hanar

och som avgudade sin husse

I december var det så dags att säga adjö till hennes mamma Ditte

En liten, älskvärd, kärleksfull tjej som alltid ville vara till lags,

även om hon helst gick sin egen väg och helst höll sig i bakgrunden

Hon blev 15 år och 4 månader, och var den allra första valp 

jag tillsammans med Marianne hjälpte till världen

 

 Citrus till vänster och Ditte

Citrus och Ditte på sommarens favoritplats,

fåtöljen i bersån där de hade full koll på allt.

´

Under hösten kom sedan nästa sorgebud

Anneli's älskade kamrat Älva blev orkade inte mer

utan fick somna in. Denna otroligt snälla tjej,

som älskade sin matte så mycket och var en underbar hund

Och det var tyvärr inte slut med tråkigheter.

Marianne's underbara lilla Kola fick också hon somna in.

Lilla påhittiga Kola, så lik mamma Dippen, alltid med en räv bakom varje öra, minst.
Bilden visar precis hur Kola var, vänlig, kelen och med en lustig, pillemarisk blick

Men vi har ju de här raringarna kvar

Ella och Maya, så härliga, så olika och så otroligt rara

Vi har  också Kiara och Melvin, Lindas småttingar.

Små till växten men stora i själ och hjärta

 Och så Mia, stora Mia som väger typ 50 kilo, 

men som tror att hon är lika liten som Kiara, 2 kg -

Iaf när hon vill gosa i knä't..

En vänlig jätte, så väldigt snäll och champion i rallylydnad. 

Här ligger vi och väntar på nästa familjemedlem som nog kommer under året. 

Anneli letar nämligen efter en ny vän. När det blir och vem, det får tiden utvisa

Och så har jag ju mina älskade, älskade barn

Linda, som har haft en förfärligt svår höst med sina sjukdomar, kämpar ändå på.

Hon har varit otroligt fantastisk, och gått ner nästan 30 kg på 6 månader, 

trots att hon ju inte kan röra sig mycket. Och trots att sjukdomarna nästan

vann över henne i höstas och Försäkringskassan gör sitt bästa för att knäcka henne, är hon nu bättre.

Att jag är tokstolt över min krigarprinsessa är nog en underdrift. Hon ger aldrig upp. 

På sensommaren träffade hon en fin kille som nu är hennes pojkvän, 

så jag hoppas och tror att livet ska bli lättare för henne nästa år

Den här stilige unge mannen är min son.

Daniel som jag också är så oerhört stolt över, som hittar sin väg

och vågar slå in på den. Han kom in på sin barndomsdröm,

polisutbildningen, men vågade ändå ta språnget i en helt annan riktning

när han kom in på en IT-säkerhets yrkesutbildning

Hans Karin pluggar, jobbar och tillsammans med Daniel

har de nu så smått börjat renovera i Karins föräldrahem, som de köper in sig i

Ett underbart hus, stort och fint.

Och så den här.
Min stora vinstlott i livet (förutom ongarna då), min bättre hälft.
Tänkare, inte de stora ordens och gesternas man.
Han som alltid finns när jag behöver, 
ger mig styrka och trygghet

Nu tar vi emot det nya året 2020

Jag tror att det kommer att bli ett fantastiskt år

ME-forskningen kommer att hitta rätt

Försäkringskassan, politiker och Riksdagen kommer

äntligen förstå att även kroniskt sjuka/skadade funktionshindrade

har samma rätt till ett drägligt liv som alla andra.

Jag hoppas också att det hat, förakt, våld och hot som spritt sig i samhället

kommer att vända, att folk vaknar och förstår att vi vinner så oändligt mycket mer 

på att vara snälla, hjälpa varandra och vara vänliga mot våra medmänniskor

Jag hoppas och tror att det blir så.

GOTT NYTT ÅR 2020!! 💖