Hej igen

Det är ganska långt mellan gångerna i perioder.

Det är inte det att livet går långsamt fram, medan jag sitter under en korkek och luktar på blommor, utan mer att livet liksom mer rusar fram och jag inte riktigt får till de där skrivarstunderna som jag egentligen tycker så mycket om.

Innebandyn är i full gång, och saknaden efter Ella är mer hanterbar. Telefonen går varm mellan varven, skriver & svarar på en mängd pm, sms och mail, kommenterar och modererar i grupperna på FB. Behöver vila skallen, som skenar iväg lite för okontrollerat när hjärntröttheten tar vid, och då får bloggen stå åt sidan lite.

Goaste svärdottern Karin har åkt iväg på sitt stipendieår till Rom. Så häftigt att hon fick den möjligheten, men så tråkigt att inte ha denna underbara tjej hemma. Daniel kommer ju att kunna åka ganska ofta och hälsa på henne, men det blev ju väldigt tomt för honom. Vi hann med en middag till innan hon reste, och det är jag så glad för. Nu hoppas jag att hon ska trivas bra, och att året ska ila förbi fort - nästa höst händer roliga saker.

Inte glad alls är jag, för Thomas har haft en riktigt tråkig semester. Han är nu på sin tredje antibiotikakur sedan mitten av augusti, och den här sista är en tuff variant som ska ätas i drygt två veckor. Dessutom har han fått kateter, så nu är han sjukskriven. Nästa vecka ska han på en undersökning - vi får se om de kan se något annars blir det helt säkert fler undersökningar och så kommer han att få ta ett koppel av blodprover som inte kan tas nu under antibiotikabehandlingarna.

Lite oroligt, men vi gör som vi brukar - tar ett steg i taget och försöker inte spekulera för mycket. 

Men det är svårt..

Och så valet..

Jag var och förtidsröstade häromdagen, och trots att det var mitt på en vanlig vardag, fick jag stå mer än 20 minuter i kör. Då var det ändå bara knappt 15 personer före mig. Anledning var det helt ogenomtänkta beslutet att valsedlarna ska ligga bakom en skärm, och man ska stoppa ner dem i kuverten bakom en annan.
Varför inte bara använda en skärm till båda delarna? Då hade man sluppit två köer, som verkligen irriterade folk och mer ställde till det.
JAg förstår syftet, att ingen ska se vilka lappar du tar - men när du måste gå tvärs över lokalen för att gå till nästa skärm, kan ju vem som helst se vad du håller i handen iaf. Och vilken tid det tog...
Nej, gör om och gör rätt, Valmyndigheten!

Fy fasen rent ut sagt, vilken sandlåda vissa politiker håller. De bär sig åt som små skitungar som slår varandra med spadarna och springer iväg till mamma och skriker att hon/han började.

Att det ska vara dessa totalt omoraliska, vilt svingande & ljugande personer som vill leda vårt land är helt obegripligt. Jag hoppas, hoppas, hoppas att Magda & Socialdemokraterna vinner, med hjälp av de andra tre på vänster/mitten. Jag hoppas också innerligt att Annie Lööf, Nooshi och Miljöpartiet kan hitta en bas att kommunicera på - att de fortsätter vara de vuxna i rummet som det så ofta pratas om. 

För den andra sidan skulle blir en fullständig katastrof. För mig och alla andra med sjukersättning, för alla som inte stämmer in i de blåbrunas ramar. För klimatet, miljön och energikrisen.
Just nu är Sverigedemokraterna betydligt mycket större än Moderaterna, och även om SD är ett parti jag är livrädd för, visar deras partiledare större mogenhet än både Kristoffersson och Busch som verkar vilja sätt rekord i smutskastning, lögner och falskhet.
Jag är på riktigt väldigt orolig hur det ska bli för oss funktionshindrade, vi som blir äldre och behöver vård om de blåbruna vinner valet. De har styrt i regioner och kommuner länge nur, och vård, skolor och omsorg rasar mer och mer. Kan man inte betala, har man ingen plats i deras värld.
Och det är vidrigt.
Det är så mycket som händer nu, som har fått otryggheten från Kalla Krigets tid komma tillbaka.
Det känns som vi balanserar på en mycket smal lina, både miljömässigt, med klimatförändringarna och demokratiskt.

Men jag är en ständig optimist och jag är övertygad om att det ska bli bra till sist.