Eftervalskänsla

Det blev ju inte så värst i valet. Högern tar flest mandat, men man undrar ju om det blir så mycket stabilare regering de närmaste 4 åren, än vad det varit de senaste 8. Jag tror att risken är stor för att den nya regeringen, precis som den gamla, kommer att få styra på andra partiers budget, och inte så mycket sin egen.
Kanske kan vara nyttigt för dem, men inte för vårt land.

Ödmjukhet, respekt och anständighet har lyst med sin frånvaro i politiken länge nu. Under valkampanjerna har det varit riktigt vidrigt stundtals.
Samarbete för landets bästa? Nej inte så mycket.. 
Jag har ju min favorit bland partiledarna, Magdalena Andersson, det är ju ingen hemlighet. Hon har dessutom varit den som hållit sig ifrån smutskastning och bråk bäst. Men när hon valde att inte gå in i polemik med en konkurrent, utan vände bort blicken - då blev hon anklagad för att använda härskarteknik.
Man blir lite förvånad, minst sagt..
Är ganska orolig för vad som kommer att hända nu. Ekonomi, miljö och klimat, det allmänna samhällsklimatet.. Det känns inte så bra.
Märker redan att andra, precis som jag, är försiktigare med att uttrycka sig offentligt. Man ger sig inte in i debatter med vissa sidor som förut, och man håller lägre profil. Det gör mig arg, men jag tror ändå att det är lugnast att hålla sig lite under radarn. Det finns ju andra vägar och sätt som tur är, tyst kommer jag aldrig bli.

Annars?
Thomas kämpar med sina katetrar. Han har nu fått mediciner så förhoppningsvis ska det bli bättre så småningom. En utredning har påbörjats, så vi får se vad det handlar om.
Nu är han sjukskriven, och som det ser ut just nu lär det vara så ett tag.

Vi håller tummarna för att kenneln vi köpte hundarna från, får valpar i höst! Två tjejer, bla Maya's syster Millan, är parade med fina pojkar, och tar det sig blir det smått i november. Vi är lovade en liten talle, bara det blir några stycken. Det är så spännande! Har vi tur, flyttar det in en liten valp i januari! 💖

I Helsingborg gå man i väntans tider, fast på annorlunda sätt. Pappa väntar på plats på ett permanent boende, och står först i kön nu. Hoppas det inte dröjer för korttidsboendet han är på nu, fungerar inte så bra, minst sagt. Elisabeth har fått kämpa hårt för att saker och ting ska fungera, och hon har det ju jobbigt nog ändå. Har ofta önskat att vi skulle bo närmare, både för att kunna träffas och för att kunna hjälpa till, och nu är ju den önskan ännu starkare.
Jag saknar mina fina skåningar jättemycket!. 💕

Pappa läser nyheterna, och tar en fika med Elisabeth

På söndag är det dags för årets första seriematch i innebandyn. Det ska bli väldigt roligt, och jag tror att vi kan ta en fin seger, killarna har tränat på bra trots skador och sjukdomar.

Nu får det bli mat både till hundarna och mig, ha det så fint!