Jag har varit trött på min vårdcentral i flera år, det har funkat väldigt dåligt länge. Men den ligger nära, och varje gång jag tänkt att "Nu, nu byter jag!" har det kommit en go läkare eller som för ett par år sedan en stjärna till distriktsköterska.
I somras fick jag äntligen, äntligen en ny PAL, dvs en "egen" läkare. Det har jag inte haft på flera år, och det är hopplöst när man som jag har en rejäl sjukhistoria, lång som en arm.
Träffade min nya läkare i slutet av augusti. En jätterar kvinna som verkligen hade läst på, och som var tydlig och noggrann. Hon är ST-läkare, men ska göra klar sin utbildning och enligt planen vara kvar, hon har redan blivit anställd.
Men jag knäckte henne tydligen, 😉
Hon blev sjukskriven dagen efter jag var där och hon kommer tydligen vara borta länge till. (hon var krasslig när jag var där, och vi skojade om att jag skulle skicka hem henne)
Problemet blev att ingen skrev ut mina recept, hon ändrade mina mediciner och lade också till en.
Det två veckor innan jag fick besked om varför mina recept inte fanns på apoteket, och sedan ytterligare en innan en annan läkare fixat det. Sedan var först en astmainhalator sönder, bytte - och den var också trasig. Nu har jag använt min nya astmamedicin i drygt tre veckor, och så dålig som jag är nu, var det längesedan jag var. Inte pipig och rosslig, men jag blir helt slut av att gå ett par trappsteg, cykla på motionscykeln eller stå upp länge, eller prata. Luften tar liksom slut.
För drygt en vecka sedan skrev jag till VC, och igår gav jag upp och ringde. De hade inte ens noterat att jag skrivit, den lama förklaringen var att det saknade sekreterare..?!
Idag ringde astmasköterskan, som inte kunde göra något. Hon får inte ändra medicinerna (självklart!) och någon läkare kunde jag inte få träffa. Hon hänvisade till jourcentralen, men jag sa att när det gäller sådana mediciner gör de inget, utan skickar hem patienten med anvisning att ringa VC. Hon hade ingen aning. Då fick jag förslaget att ringa kl 7.30 varje morgon och se om jag kan få en akuttid.
Nej, det gör jag inte, sa jag. Har testat det förut och varje gång jag lyckats få en tid har jag fått gå hem igen utan hjälp, för de vill att jag ska träffa ordinärare läkare.
Det är ett moment 21 utan dess like.
Nu fick jag till sist en tid till en annan läkare - den 20 november, kl 07.15 Ni som känner mig vet hur jag är vid den tiden på morgonen! 🙈😱😂
Men.
Jag får träffa Lindas gamla läkare, den första som verkligen, verkligen hjälpte henne. Vi känner båda att han faktiskt nog räddade livet på henne, utan överdrift. Han har inte jobbat i primärvården på länge utan huserat i forskarvärlden i mer än 10 år. Nu är han konsult i primärvården och ska tydligen hjälpa ST-läkarna.
Denne underbare person går jag (inte gärna, men nästan) upp så tidigt för att träffa. Han är dessutom specialist på lungsjukdomar, så det kan bara bli bättre.
Men jag får nog fundera på det här med att byta vårdcentral iaf.
Så här kan man ju inte hålla på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar