Även om hon inte skadade sig så illa, har det tagit hårt. Hela drygt första veckan sov hon, och åt för lite.
Jag har nu varit nere tre svängar, bla med mat, näringsdryck och annat hon behöver.
En liten vändning anar jag, men det måste bli bättre i helgen, annars får vi söka hjälp. Hon vägrar hittills, men inser nog att hon måste.
Men hon har definitivt inte gett upp, hon har bestämt sig för att bli bra.
Jag hoppas att hennes vilja ska hjälpa till, och det tror kanske att den gör.
Just nu känns det tungt, och lite ensamt. Tack och lov har jag Linda och Thomas som håller mig uppe när orken dalar.
Det finns ju bra saker också. Linda kommer iordning mer och mer, och hon trivs redan väldigt bra. Bamse utvecklas varje dag, han är så mysig.
Daniel börjar sitt nya jobb nästa vecka, han är så grym! Han och Karin tar över huset helt nu, så de lär få att göra.
Och Thomas har fått en extra löneförhöjning, äntligen. De är ju några gamla erfarna gubbar kvar - och de var nära att ge upp. Det anställs unga killar direkt från skolan, som inte har någon kolĺ öht om spårvagnar, och de får högre ingångslön än gubbarna som jobbat över 40 år.
Nu upptäckte någon chef att de höll på att förlora väldigt mycket kompetens så nu blev det bråttom..
Nu måste jag sova. Imorgon är det dags för 6e covidvaccinationen.
Det sprider sig snabbt nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar