Flyttad dotter, fallande föräldrar och tickande Märta

Ja, jösses säger jag bara.

Det är ju tur att man är van vid att allt kommer på en gång, typ.  Och att man har goa människor, snara till skratt runt omkring sig. Annars hade det inte gått.

Jag skrev att jag var sliten för 1½ vecka sedan - jag kan ju lugnt konstaterar att jag inte är mindre sliten nu.
Vi packade hela förra veckan, jag hann med match och träning och lite annat också.

I måndags gick flyttlasset, och sedan har uppackningen börjat. Nu börjar Linda komma iordning, men det är ju en hel del kvar. Dessutom är det något skumt med elen, hon har bara fått en uppsättning nycklar, en lampa i taken har ingen väggkontakt, badkaret ska lyftas ut, taklampor sättas upp, persienner måste upp osv. Det behövs målas i hela lägenheten, men det är ingen brådska.
Men det kommer bli superfint, och hon trivs redan. 

Fullt i nya köket

  

Tomt i den gamla lägenheten

Hon lämnade en jättefin lägenhet som hon/vi renoverat.

Nu får hon ta tag i den nya lägenheten - 

men tack och lov är det inte lika mycket jobb i den.

Märta, vår bil, fick jag köra till verkstaden i tisdags. Helt plötsligt började motorn ticka konstigt, och kraften försvann i motorn. Iom det visste hon inte vilken växel som skulle ligga i vilket gjorde resan ganska oberäknelig. Nu står hon på världens bästa bilverkstad, och jag fräser runt i en lite asfaltsbula, en Mazda2. Vi kan ju bara säga att det är liiite knepigt för Thomas att trassla sig in iden, och att veckohandlingen nog får vänta lite.
Det blev lite lustigt när jag köpte gardinstänger för Linda. Paketen var 180 cm - jag var tvungen att fälla baksätet och då var det ca 15 cm kvar till instrumentbrädan... 😁
Jag saknar verkligen Märta!! 

Märta, kom hem!! 😁😍

Och så var det där med fallande föräldrar..
Pappa lyckades slå sig i sängen, så han fick en fläskläpp. Personalen på boendet blev osäkra på om han ramlat, så han fick åka in på sjukhuset idag för röntgen och lite koll. Men allt var bara bra, så han mår bra. Men Elisabeth hann ju bli ordentligt orolig.

Mamma ramlade förra helgen, och slog sig. Det gick nog som tur var ganska bra. Inget brutet, men blåmärken här och där. Men adrenalinet och krypturen till soffan har tagit hårt på hennes knän och orken. Hon sover väldigt mycket och äter väldigt lite.
Så idag tog jag den lilla asfaltsbulan till Varberg och lämnade några kassar mat, önskekost fick det bli. Nu hoppas jag att hon ska få i sig lite mat och få tillbaka kraften igen.

Nu tog orken slut här också.

Det får bli lite middag, en bit choklad och sedan hopp i säng.

Imorgon är det nyckelöverlämning kl 8 i gamla lägenheten, besiktning av elen i den nya lägenheten och sedan lite mer uppackning & pyssel. Efter det åker jag hem och svimlar i soffan. 
Ha en go helg! 💕