Idag skulle jag varit med bästa Anne och goa Anna i Varberg och titta på en match mellan AIK IBF och Warbergs IC i innebandyns högsta liga. Deras söner spelar i var sitt lag och vi hade planerat att åka sedan tidigt i höstas. Ett sådant där tillfälle som kanske aldrig kommer tillbaka.
Men.
Kände redan igår kväll att något inte stämde.
Och självklart, vaknade tidigt i morse med stickningar och domningar i händer, underarmar, fötter, underben - t.o.m i pannan och kinderna. Ni vet när foten somnar, den är helt känslolös och lealös? Och hur det känns när den vaknar sedan, som tusen nålar? Den kombinationen.. Hatar det. Det är inte så ofta det händer, men man blir ganska oförmögen att göra något. Det är klart att jag kan stå och gå och sitta, men att åka på en trevlig utflykt med vänner en dag, ta sig fram över isiga gångbanor och i en idrottshall..? Nej, det funkar inte. Inte att äta på restaurang heller, när det är lite svårt att skära maten. Med huvudvärk och en föraning till nackspärr så är det inte läge för sådant.
Den här bilden får det bli istället,
Ni som känner mig vet att jag inte är bitter egentligen. Nej, bara ledsen för att ett (förlåt) jävla, helvetes rattfyllo fortfarande har så stor inverkan på mitt liv. Och min familjs. Och mina vänners.
Och att det fortfarande, nästan 25 år senare inte bedöms som mord/dråpförsök när man skadar andra när man kör onykter. Det är ett medvetet val man gör, och borde straffas lika hårt som att slå någon i huvudet med en skyffel. Man får ju högre straff om man inte betala in sin skatt än om man kör ihjäl någon på fyllan..
Så om ni ser någon som tänker sätta sig i bilen, även "bara" bakfull - ta nycklarna ifrån den personen eller ring polisen. Det kan vara han/hon som kör över ditt barn, din vän eller krockar i hög hastighet med dig eller någon annan om fem minuter.
Grinig, lite deppig och tjurig idag.
Gladare i morgon igen :)
