.. för att vara uppe drygt ettochetthalvt dygn i sträck! Men nu har iaf valparna kommit, friska, hela och pigga. Fem stycken blev det, 3 tikar och 2 hanar -*garvar* precis som Pia och Marianne pendlade fram. Allt gick bra, men oj så snabbt den första kom. Fem krystvärkar i soffan där nere, upp med Ditte i valplådan, tre krystvärkar häruppe och ut ploppade den första tiken. Hann precis att ringa syrran innan ettik föddes. Blev orolig, Ditte ville INTE kännas vid valpen, inte ens lukta på den. Det tog drygt fem minuter innan hon kom fram och tog den första kontakten. Hahaha, nu kan jag skratta åt det , men just tänkte jag att " fy sjutton, måste jag visa henne hur man tvättar henne själv????" Kan ni se mig sitta och slicka på en blöt, nyfödd valp?? *gapskratt* Nå, jag behövde inte fundera över det mer, hon kom på hur man gör själv. Tackolov. :) Fick en yrselattack precis när valpisen kom och såg ju inte något. Men hade inte tid att vara yr för hinnorna var så sega, att jag var tvungen att göra hål i dem så ettik fick luft. Pigg och fin, vägde 147 g (Hon har verkligen röstresurser den valpen!!! Hon har den starkaste rösten av dem alla.) Sedan kom syrran, och det var verkligen skönt, kryst värkarna hade redan börjat igen. Men det hände inget, så när det hade gått 45 minuter och Ditte började bli trött, kände syrran efter inne i henne, och upptäckte att valpen låg med ryggen/baken först. SÅ hon fick hjälpa till lite och då kom etthan ut. Han är den störste av dem, vägde 160 g lite trött först, men piggnade snabbt till. Tvåtik kom efter 21 min, vägde 144 g, frisk och alert, tvåhan efter ytterligare 34 min och var också pigg och fin, vägde 147 g. 23 minuter efter det kom till sist tretik som också (!) vägde 147 g. Hon var också lite trött men det tog bara någon minut, så hade hon piggnat till, hon med.
Ditte hade fortfarande värkar, så vi trodde en stund att det skulle komme en nummer sex. Det kändes som en var kvar, men det var nog bara livmodern. Angående hennes värkar - ingen gång hade hon jättesstarka krystvärkar, valparna liksom ramlade ut. Två gånger märkte vi det inte ens, utan den ena gången märkte jag att hon helt plötsligt slickade sig frenetiskt i ändan, den andra gången var det bara en känsla. Tur att man lyssnar på dem, för där låg en i sin hinna och behövde ha hjälp för att få luft.
Ditte var duktigt, men hon hade inte mycket koll på vad hon skulle göra i början. Men sedan kom hon igång med att slicka valpar, käka efterbörder och sköta sig.
Dittes eftervärkar höll på länge, vid halv niotiden trodde jag nästan en till var på gång trots allt, men sedan lugnade det ner sig.
Hon visade sig vara en mycket beskyddande mamma (Marianne, du fick rätt - igen), men redan idag har hon släppt mycket av nervositeten och osäkerheten. Det enda är att hon kräver min närvaro hela tiden, vilket jag hoppas släpper snart. Det är 25 gr varmt ute, och ännu mer inne, och madrassen är för alldel ganska skön att sova i, men inte att sitta på hela dagen... Men det är ju en kort tid, så vad gör det att jag missar Monas kalas idag, och sommarens enda värmebölja och.. Nä, skojar bara det är allt värt det.
Några bilder:
Stolt mamma
Trött mamma
Mycket trött mamma
Världens sötaste valpar!
Jaja, det får väl räck för nu. Jag lär väl skriva mer senare, har ju inte mycket annat att göra. Brukar ju utveckla skrivklåda efter ett tag - trixet är ju bara att börja...
Jätteglad idag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar