I´ll be back....

Älskar Arnold när han (utan att skratta) levererar den självklara frasen..
Jag kommer också tillbaka, även om det blir ganska långt mellan besöken. Orken och tiden räcker inte alltid till.

Just nu är det mycket som surrar i skallen. Glada, fundersamma, deppiga, trötta, förväntansfulla, arga, nöjda men oxå ganska ledsna tankar snurrar runt.

Har ju det så bra, trots en envis och ständigt närvarande värk med medföljande nästan förlamande trötthet. Min familj är det bästa som finns, de orkar med mig, stöttar och hjälper mig. Linda och Daniel som är grymma på att hjälpa mig när jag ber om det, och Thomas som tycker det är helt ok att jag är borta på kvällar och helger, att jag inte inte kan gå ut med hundarna när det är halt, att jag inte klarar att göra så mycket med renoveringen... De får dra tunga lass och ingen kan förstå hur mycket jag värdesätter dem.

Vi är helt klara med vardagsrummet! Det blev jättefint, och nu har vi bara lite smågrejer kvar i köket och så ska vi måla serveringsgången - sedan är första våningen klar. Nu står vårt sovrum på tur, förhoppningen är att det ska vara klart innan Citrus har kommit för långt i den planerade dräktigheten. Om parningen tog sig kommer det valpar i slutet av april.

Innebandyn rullar på. Resultaten har väl inte blivit så som vi hoppades, ledarbristen är för stor och vi som finns kan inte ge killarna tillräckligt, vi hinner inte. Synd att stödet inte finns från styrelsen, de säger att de ska hjälpa, men det är bara tomma ord. Inte ens när delar av den är på plats vid en Div 3 match kan de erbjuda sig att hjälpa till, när de ser att jag sköter både lagledarjobbet och seket och tränaren är ensam på bänken. De sitter ett par rader upp på läktaren... Hade vi hunnit hade vi bett om hjälp, men det finns inte tid för det - det går fortare att göra jobbet själv. Hade det inte varit för att mina killar är så goa hade jag bytt klubb. Jag har sisådär 60 killar i åldern 16 - 30 som tjurar, charmar, garvar, gormar och flirtar med mig 2-7 dagar i veckan. Hur många gamla kärringar har den lyxen?? ;) Kul har jag iaf!!

Men ibland händer det något som gör att världen stannar....

Hur en helt vanlig, charmig kille, 20 år gammal, inte kan se någon annan utväg än att ta sitt liv är fullständigt obegripligt sorgligt. En av Lindas vänner hittades död för ett par veckor sedan, och jag kan inte sluta att tänka på hans föräldrar, syskon, släkt och alla vänner som han lämnade efter sig, fullständigt tillintetgjorda. Jag kände honom inte, men känslorna pendlar ändå. Känner förstås ett djupt medlidande med hans anhöriga. Och en djup tacksamhet över att mina ongar finns, förhållandevis friska och krya.




Tacksam för mycket idag