Jag följer ett antal olika bloggar, av många olika slag. En del innebandy (och andra sportbloggar), vänners bloggar, hundbloggar, matbloggar.. Några bloggar som jag av en slump börjat följa är skrivna av föräldrar med svårt sjuka barn, och av en mamma som förlorat sin lilla vackra dotter till cancern.
Det är vackra, stundtals hemska, men oftast ändå väldigt härliga bloggar som är skrivna av vanliga människor som tvingats att bli omänskligt starka för att orka sin svåra situation. Mammor och pappor som hela tiden måste hitta på egna lösningar för att livet ska funka, eftersom samhället ofta är väldigt trögstartade när det gäller hjälp.
Att kunna skriva av sig i en blogg är ju en fantastisk sak - en dagbok där man kan häva ur sig sin sorg, oro, frustration och samtidigt sin glädje och kärlek till barnen. Och kanske kunna få lite stöttning av andra föräldrar i liknande situation, eller av oss andra som bara finns där.
Att de här människorna ska behöva lösenordsskydda sina bloggar för att det finns människor som så vidrigt grymma att de i kommentarerna kritiserar dessa föräldrar för alltifrån hur de skriver om sina känslor, språkstil, sätt att skriva om barnen, att INTE skriva om barnen, att mer eller mindre anklaga bloggskribenten för att snylta till att börja diskutera politik, lägga in reklamlänkar osv är helt sannslöst. Man tror knappt att det är sant när man ser hur plumpt och omänskligt en del personer skriver på andra människors bloggar. Förstår helt enkelt inte vitsen med det, om man nu inte bara är ute för attt skada andra...
Att en mamma i sorg inte ska kunna ha sin blogg öppen, är förfärligt. Man borde väl inte bli förvånad över hur grymma människor är mot varandra, men jag trodde nog att det fanns en viss anständighet kvar. Man får väl tro att de är sjuka, de som skriver så.
Människor är underliga djur..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar