Politik är inget jag är jätteintresserad av. Men man måste ju ändå ta del av den, den styr ju allt runtomkring. Och ens eget liv påverkas ju hela tiden.
Och ta ställning måste man, även om det är svårare än någonsin att veta vem man ska rösta på. Partierna är ju nästan identiskt lika, de två blocken tävlar om att gå över varandras "gränser".
Men ändå, skillnader finns ju. Även om den rödgröna sidan började avrusta det svenska samhället, och göra livet svårare för de sämst ställda, har det ju blivit sju resor värre under den här regeringen. Det finns ju hur mycket som helst man skulle kunna relatera till, men det här blogginlägget visar ju på något som förekommer varje dag:
www.klamydiabrevet.blogspot.com/2010/09/sveket.html
Det har blivit helt fel när reglerna är så fyrkantiga att medmänskligheten försvunnit helt. Detta är ju bara en bland många...
Och vi som redan har fått sjukpension (förlåt, jag vet att det inte heter så längre, men jag kommer aldrig ihåg vad det kallas nu), vi kan ju heller inte känna oss trygga. Även om FK säger att man har diagnoser som göra att de inte skulle riva upp något.
Rädslan sitter där.
Djupt in.
Hela tiden.
Oavsett vad de säger.
För de som bestämmer, de som vi väljer, de ändrar förutsättningarna.
Hela tiden.
Och alltid.
Blå eller röd eller grön, de ändrar sig
Och vi kan bara vänta och våndas
Och hoppas att vi väljer rätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar