Vilken vecka...

Älsklings Fred, bilden tagen för några år sedan

Det är nog inte så att livet ska rulla i en lugn, fin takt hos oss. Alltid händer det något. Det är ju fullt upp med innebandyn just nu, i helgen blev det klart att det blir två kvalmatcher för oss. Klarar vi dem, blir det Div 1 till hösten. MEN vilken skillnad på krav runt matcharrengemanget det är. Som tur är hade jag varit inne och fuskläst lite, så jag var förberedd - hade preliminärbokat hall och gjort en grovplanering. För det har blivit mycket att ta i allt ska fungera på en vecka.
Och i morgon är det dax för första matchen...

Men samtidigt blev ju Fred sjuk. Riktigt sjuk. Trodde faktiskt inte att vi skulle få hem honom igen. Körde in honom till Blå Stjärnan förra fredagen, han kunde nästan inte gå, svag, skakade, hade väldigt ont någonstans. De tog emot honom och lade honom intensiven med dropp, smärtstillande, antibiotika och en hel del annat. Han låg på intensiven till på söndag morgon, när de flyttade honom till vårdavdelning. Kraftig urinvägsinfektion, ev bukspottskörtelinflammation, ömmande mage.. 3 liter dropp körde de i honom, mycket på en sådan liten skit!

Tackolov svarade han på behandlingen så i måndags fick vi hämta honom igen, trött, medtagen men väldig glad över att få komma hem. Nu äter han dietfoder och antibiotika så får vi se hur det går.
Nu, i efterhand, kan man ju erkänna att jag trodde inte att vi skulle få hem honom igen. Så glädjen av ha honom tätt intill i soffan just nu, är väldigt, väldigt stor.