Hade en mysig midsommarafton med Linda och Marianne på middag. Senare kom Anne på fika och jordgubbar. Som blev ett äventyr att få tag i, de hade sålt slut när jag skulle handla. Lite halvpanik blev det, men lyckligtvis hade inte grönsakshandlarn på Munkebäckstorget stängt, så kvällen räddades :)
Måndagen blev inte rolig. Skulle till Blå Stjärnan och ta stygnen på Dippen, och fick en chock när jag lade henne på bordet. En jättestor böld hade kommit från ingenstans, placerad mitt på den största av henens tumörer. Den fans där inte på söndag förmiddag, när jag tvättade av magen lite på henne. Däremot var tumören större än vanligt, vilket Marianne & Linda tyckte redan i fredags. Jag trodde då att det var för huden var så sträckt efter operationen. Men förmodligen hade bölden börjat redan då, även om man inte såg den. På måndagen såg den hemsk ut, varig, och mycket vätska. Veterinären sa att den skulle vara, hon ville inte öppna den utan tyckte att den skulle spricka själv. Efter en diskussion fick jag ordentligt med penicillin (hon och hennes kollega ville bara ge för sju dagar). De chockade mig ordentligt dessutom eftersom de trodde att hon inte kommer att överleva det här - de anser att det är nekros runt bölden.. Var helt knäckt när jag tog Dippen under armen och gick.
När jag kom ut i bilden fick jag vända och gå in igen, bölden sprack. Väldigt bra tyckte jag, för de sköljde ur den väldigt ordentligt, på ett sätt som jag inte hade klarat själv hemma. Nu blev den ordentlig rengjord.
Och hoppet har kommit tillbaka. Mona var här och tittade på eländet igår, och tycker det ser bra ut. Det finns levande vävnad (det hade jag redan sett) och det har redan bildats en tunn hinna över såret. Förmodligen kommer huden att bli extremt tunn och ömtålig över tumören så vi lär nog få skydda den ordentligt. Men så länge Dippen inte har ont, eller verkar sjuk och såret läker så finns det ingen anledning att låta henne somna.
Idag var hon verkligen sur över att inte få gå på promenad med Thomas och de andra hundarna. Och den senaste Dippenidén är att man gör inte sina behov i trädgården - man går utanför staket. Fattar inte matte & husse det, står hon och hukar, blänger och ser ut som hon pinkat på sig. Typ.
Dippen i ett nötskal.. ;D
Så nu får vi se hur det går. PC, morfin och lugna dagar så kanske hon klarar det här också.. Vi vågar inte hoppas på att få ha henne kvar så länge, men med den här otroligt envisa gamla damen vet man aldrig. Vi kommer inte låta henne ha ont eller må dåligt, och just nu gör hon det definitivt inte - ligger med tassarna i vädret och snarkar :D
Bortskämd som få har hon blivit också, mat äter man bara om man får ett uppvispat, rått ägg nedblandad.. Och så piller i leverpastej, pannkaka och skinka..
Vilken pina hon kommer att vara när hon blir frisk :D
Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar