Saknar

Hittade den här lilla filmsnutten när jag kollade ett gammalt minneskort. Jättekort, men jag tror att det faktiskt är den enda filmen på Dippen och Fred.

Blev alldeles rörd, som jag saknar dem! De har varit borta i 2½ år nu..

Dippen & Fred, våra älskade, älskade gamlingar 💗💗💗

Pigg som en lärka

Foto av Marianne, maj 2007

De här två rackarhundarna skrämmer slag på oss då och då. Dippen hade ju livmoderinflammation förra året och klarade sig mot alla odds. Fred blev jättedålig 2011 och även han klarade sig trots att veterinärerna inte gav honom stor chans.
Idag är den gamle mannen lika pigg som han var innan han rasade ihop i förrgår kväll.  Sur över att han bara fick en kort promenad, äter som en häst och tigger lika mycket som vanligt. Nu får han smärtstillande och antiinflammatorisk medicin några dagar så får vi se.
Men jag tror att hans 15-årsdag den 10 april kommer att kunna firas som vanligt, med Dippen 13½ år vid sidan. :)

Snabb uppdatering

Dagarna flyger verkligen i väg just nu. Mycket som händer och fötter, så det där med att skriva i bloggen hinns inte riktigt med. Men lite ska ju kunna plitas ner iaf.

Dippen verkar klara sig :) Kör liten egen variant med vet's goda minne, eftersom de inte trodde hon skulle klara sig. Ständig passning, fortsätter med penicillin, ska dra ner på morfinet så sakteliga. Det verkar ha läkt sig riktigt bra och trots alla varnande ord verkar det växa fram ny, frisk hud igen. Idag skrämde hon Thomas lite. Det hade bildats en ganska tjock sårskorpa och jag har varit lite bekymrad över att den skulle ramla av för tidigt. Idag upptäckte Thomas två ganska rejäla blodfläckar där Dippen legat och såg då att skorpan ramlat av. Men det verkar ha gått bra - rosa, fint skinn bildas där skorpan satt. Så otroligt nog ser det ut att vår Dipp ska fixa detta också.
Men jäklar i min låda - hon har alltid varit en av de mest envisa och egensinniga hundar jag någonsin träffat. Och jag lovar, hon är ännu värre nu, efter att blivit lite, lite bortskämd...
Mer om det en annan dag!

Ska också snabbt berätta att Marianne flyttat in i sitt fina hus. Igår gick flyttlasset, berättelse om den historian tar vi också en annan dag. Efter visst besvär är hon nu installerad, och det blir hur fint som helst
Lycka till, syrran!
Ni kommer snart att kunna sova om nätterna, du och hundarna. För älgarna brukar oftast inte kliva upp på altanen. Och vättarna bor någon annanstans.. ;)

Kram & godnatt

Lugn och ro? Nä..

Hade en mysig midsommarafton med Linda och Marianne på middag. Senare kom Anne på fika och jordgubbar. Som blev ett äventyr att få tag i, de hade sålt slut när jag skulle handla. Lite halvpanik blev det, men lyckligtvis hade inte grönsakshandlarn på Munkebäckstorget stängt, så kvällen räddades :)

Måndagen blev inte rolig. Skulle till Blå Stjärnan och ta stygnen på Dippen, och fick en chock när jag lade henne på bordet. En jättestor böld hade kommit från ingenstans, placerad mitt på den största av henens tumörer. Den fans där inte på söndag förmiddag, när jag tvättade av magen lite på henne. Däremot var tumören större än vanligt, vilket Marianne & Linda tyckte redan i fredags. Jag trodde då att det var för huden var så sträckt efter operationen. Men förmodligen hade bölden börjat redan då, även om man inte såg den. På måndagen såg den hemsk ut, varig, och mycket vätska. Veterinären sa att den skulle vara, hon ville inte öppna den utan tyckte att den skulle spricka själv. Efter en diskussion fick jag ordentligt med penicillin (hon och hennes kollega ville bara ge för sju dagar). De chockade mig ordentligt dessutom eftersom de trodde att hon inte kommer att överleva det här - de anser att det är nekros runt bölden.. Var helt knäckt när jag tog Dippen under armen och gick.
När jag kom ut i bilden fick jag vända och gå in igen, bölden sprack. Väldigt bra tyckte jag, för de sköljde ur den väldigt ordentligt, på ett sätt som jag inte hade klarat själv hemma. Nu blev den ordentlig rengjord.
Och hoppet har kommit tillbaka. Mona var här och tittade på eländet igår, och tycker det ser bra ut. Det finns levande vävnad (det hade jag redan sett) och det har redan bildats en tunn hinna över såret. Förmodligen kommer huden att bli extremt tunn och ömtålig över tumören så vi lär nog få skydda den ordentligt. Men så länge Dippen inte har ont, eller verkar sjuk och såret läker så finns det ingen anledning att låta henne somna.
Idag var hon verkligen sur över att inte få gå på promenad med Thomas och de andra hundarna. Och den senaste Dippenidén är att man gör inte sina behov i trädgården - man går utanför staket. Fattar inte matte & husse det, står hon och hukar, blänger och ser ut som hon pinkat på sig. Typ.
Dippen i ett nötskal.. ;D
Så nu får vi se hur det går. PC, morfin och lugna dagar så kanske hon klarar det här också.. Vi vågar inte hoppas på att få ha henne kvar så länge, men med den här otroligt envisa gamla damen vet man aldrig. Vi kommer inte låta henne ha ont eller må dåligt, och just nu gör hon det definitivt inte - ligger med tassarna i vädret och snarkar :D
Bortskämd som få har hon blivit också, mat äter man bara om man får ett uppvispat, rått ägg nedblandad.. Och så piller i leverpastej, pannkaka och skinka..
Vilken pina hon kommer att vara när hon blir frisk :D

Kram på er

Nu är hon hemma!

Finaste lilla Dippen, nu ligger hon här hemma på finaste Frölundafilten. Trött, mycket medtagen och skakig förståss. Hon få inte gå i trappor, inte hoppa upp o ner i soffan själv, och bara korta koppelpromenader de närmaste veckorna. Hon är inte utom fara ännu, blödningsrisken finns där, men i samråd med veterinären bästämdes att hon nog har det bättre hemma. Hon blir ju väldigt deppig och moloken när något händer, samtidigt som hon har ett fantastiskt läkekött. Så vi bestämde att hon får komma hem som planerat.
Sååå skönt :)

Dippen kämpar!

Sent, men nu kommer en liten rapport om Dippen. Måste ju ringa runt till familjen först..

Dippen är opererad och ligger nu på intensiven. Operationen gick ganska bra, men blev mycket komplicerad. Enligt vad veterinären berättade, händer det ibland att en del äldre tikars vävnad (i buken) kan bli uppluckrad i samband med infektioner. Det gör det ju väldigt svårt att fästa stygn.
Och våran Dipp ska naturligtvis vara det svåraste fallet vår veterinär stött på. Hon beskrev det som att försöka sy korstygn i gelé - och då förstår man ju problemet som uppstår när man ska sy ihop kärlen efter att ha tagit bort en infekterad livmoder.. Hon löste det till sist med att lägga ett slags nät istället. Detta löses upp i kroppen efter ca 4 veckor. Som tur var fick Dippen ett blodtrycksfall precis när de gjorde detta vilket gjorde att hon nästan inte blödde alls. Som vet uttryckte det: Dippen skötte sig jättebra, fick tom blodtrycksfallet på rätt ställe.. :)

Så så här långt är det väl. Men pga blödningsrisken (och den är ju nu extra stor) är det 50/50 att vår lilla Nipper Dippa klarar sig. De kommer inte att öppna henne om hon börjar blöda - det finns inget de kan göra då. Så nu är det bara att hoppas att hon är stark nog att ta sig igen om första dygnet.

Det blir nog en lång natt det här..

Vill bara tacka för alla vänners peppande, det behövs. Alla förstår nog inte hur mycket man kan fästa sig vid en liten hund. Men hon har varit en del av Mariannes och min familj i 12½ år och är en oerhört viktig del av oss alla. Dessutom, alla som känner Dippen vet att det finns verkligen bara en av henne, hon är den knasigaste lilla knäppkänga jag vet. Hon kan inte beskrivas, hon måste upplevas!

Fortsätt kämpa Dippis, vi vill ha hem dig fort!

Hoppas, hoppas...

Dippen, en sommar för några år sedan

Lite äldre nu men lika söt

 

 

Sitter och väntar. Och väntar. På besked från de duktiga veterinärerna på Blå Stjärnan här i Göteborg.

Vår lilla Dipp är sjuk, hon har fått livmoderinflammation och måste akutopereras. Det är en livshotande sjukdom för alla tikar, men hon är ju dessutom 12½ år så det blir en tuff dag för henne.

Och för oss.

En lång, lång eftermiddag ska snigla sig förbi innan vi får besked om hon klarat operationen. Gör hon det och hon återhämtar sig bra, får vi hämta hem henne i morgon

 

Lilla stumpan, kämpa på nu! ♥♥♥





Container, renovering, semester - valpar?

Jaha, då kör vi igen! Thomas har en veckas semester och sliter som attan för att få gjort det han vill. De senaste dagarna har han kört världskrig mot en av björkrötterna (gissa vem som vann det slaget?), han och Daniel har fyllt två containers med björkris, rötter och annat trädgårdsavfall som legat sedan N's tid. Han har börjat sätta upp renoveringsgips i trappan upp mot andra våningen. Han är grym min älskling, jag måste med mutor (mat, kaffe, fotboll) få honom att sluta jobba tidigt, så han inte sliter ut sig.

Under påskhelgen kommer säkert Kolas valpar, hon är så rund och go'. När Linda och jag var i Mölndal och rastade Rollo och Kola, kände jag att juvren börjar bli större. Så lördag, söndag är det nog dax. Syrrans födelsedag är ju på söndag så det är väl en lågoddsare att det blir valpar då.. ;)

I morgon ska Freddan till Blå Stjärnan för ett urinprov, det ska kollas upp att det inte finns någon infektion eller proteiner kvar. Hoppas, hoppas att allt går bra och att provet är ok. Han verkar ju pigg och återställd, men de här rackarhundarna visar ju inget förrän det nästan är försent..
Dippen ska tillbaks på tisdag efter påsk. Då ska de kolla om hon behöver gipsas om, eller rent av kan klara sig utan gips. det har gått väldigt bra så här långt, hon verkar inte speciellt smärtpåverkad. Däremot är hon skitsur för att hon inte får följa med husse ut i skogen, men det få hon stå ut med ett bra tag till :)

Har varit vid graven och planterat lite gula blommor idag, det såg fint ut. Ett säkert vårtecken när man gjort i ordning där. Och när gatukontoret sopar gatorna.. ;)

Annars njuter jag mest av att solen och värmen äntligen är här. Älskar, älskar älskar, våren! Och sommaren! Och lite hösten... ;)

Kram