Händelselöst

Det händer inte mycket just nu.

Inte för mig iaf. Har ju börjat röra på mig lite mer nu eftersom jag kan stödja på vänsterbenet igen. Men det är ju inte alldeles smärtfritt. Idag är det sju veckor sedan operationen, och en vecka sedan jag lämnade exilen på övervåningen. Jätteskönt, självklart. Men det är ju inte så att jag studsar runt i full fart och får gjort en massa..
Nu märker jag ju istället hur mycket kraft jag tappat. Orken är inte på topp precis. Och det gör ont både här och där. Känns nästan lite osannolikt att jag ska orka göra det jag gjort förut när man blir helt slut av gå ner och fixa kaffe.. Ett par timmar i soffan där nere, sedan kryper jag glatt ner i sängen en stund igen.
Men ändå.
Har fått min arbetsstol nu, så jag ska kunna greja lite i köket. Och ta med mig saker från köket till vardagsrummet - insåg att det inte funkade att bära en full kaffemugg eller en full middagstallrik när man går på kryckor..

Men det går framåt iaf. Sjukgymnast och sjuksköterska har varit här. De var nöjda med hur jag funkar och med värdena. Blodvärdet är fortfarande för lågt, men på väg upp och jag kan töja på och dra upp och ut benen bra. Det går bra att gå i trapporna, långsamt men ändå stabilt. Så det blir flera vändor varje dag. Lite gott med träningsvärk, för det får jag faktiskt..
Nu väntar jag bara på att halkan ska försvinna så jag vågar gå ut i trädgården :)

I morgon ska jag se om jag kan ta mig upp på motionscykeln. Försökte för några dagar sedan men det gick inget vidare. Kunde inte sitta på då den, alldeles för smärtsamt. Men plötsligt händer det, och då jäklar..! :)

Tror jag kandiderar till utmärkelsen för "den mest händelselösa och sömnframkallande bloggen".
Om det nu hade funnits en sådan kategori.

Ska nog börja läsa den själv, så jag somnar på kvällen.
För nu somnar jag framemot sex, sju, åtta på morgonen..
Och det får jag ju inte mer ork av precis.

Bra saker händer förstås. Fred var på Blå Stjärnan och ska få ny antibiotika. Vi trodde nog att det var kört nu, för urinvägsinfektionen slår ut honom. Och eftersom det inte gick att ta urinprov på honom förra gången kändes det som att nu ska vi nog inte plåga honom mer. Men idag gick det hur bra som helst och veterinären kunde skicka iväg odling så vi kan får reda på vad det är för bakterier och sätta in rätt antibiotika.
Han är för tillfället mycket piggare igen, så han ska nog ta sig ur det här också.
Han är tuff, vår gamle man!! ♥