OS är över för den här gången.
Mycket fin idrott, fina prestationer blandade med fantastiska och inte lika så bra.
De måste känna sig ganska tomma, de som kämpat så länge för det här.
Hoppas de som är besvikna idag, mår bättre sedan.
Linda fick ett skönt besked i förrgår. Hon får sjukpenning, och SGI blir det hon hade på sitt sista jobb
Ett litet hinder passerat, en bock ikryssad.
Var och tittade på Daniel när han spelade innebandy ikväll. Egentligen var det ingen vidare välspelad match, mycket slarv i passningar, rörigt och ofokuserat. Men de vann med 13-4 ändå. Och jag har nog inte sett Daniel skjuta så många gånger i en och samma match, skitkul! Efter alla år som alla tjatat på honom att skjuta, verkar det som han äntligen skaffat det självförtroende som behövs. Det verkar som han trivs bra med det här gänget, kul!
Thomas har börjat jobba, och det blev helt plötsligt väldigt tomt här hemma.
Daniel hade ju bara precis flyttat när jag opererades, och sedan dess har antingen Thomas eller Linda varit hemma. Så det känns faktiskt ganska konstigt nu. Det är ganska annorlunda att handla också - med bara Thomas och mig hemma, blir det ju mycket mindre att handla.
Och mindre mat i grytorna :)
I morgon är det dags för återbesök på Ortopeden i Mölndal. Det ska bli spännande att se hur det ser ut och vad läkaren tycker. Jag är lite, lite bekymrad för vänsterbenet, har ont där frakturerna var och där tråden sitter. Jag hoppas det är övergående och att de inte behöver plocka ut tråden.
Vi får väl se.
Jag kommer iaf att få den längsta promenaden sedan operationen, för korridorerna på sjukhuset är ganska långa. Får väl sätta mig någonstans på vägen om det behövs.
Nu ska jag släppa ut hundarna en sista gång och sedan är det sängen.
Uppgång kl 7 i morgon bitti.
Isch, inget vidare för en nattuggla
Kram på er
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar