Kvinna
Medelålders
Värkig
Sjukpensionerad
Ej högskoleutbildad
Hjärnskadad
Överviktig
Sportnörd
Köttälskare
Sambo
Mamma
Jag är också:
Ickejournalist
Sofia Mirjamsdotter är en journalist, debattör, fd bloggare och numera ledarskribent som jag läst i många år. Vi möttes på ett forum i internets tidiga ungdom. Ett forum som var fullständigt oseriöst, men med många roliga och ibland faktiskt ganska djupgående (nåja) diskussioner. Fick många vänner där som jag fortfarande har en viss kontakt med, nästan 20 år senare.
Hon ställde en intressant fråga angående den pågående public service-debatten och riktade den till oss som inte är journalister. Intressant tyckte jag - men blev arg, ledsen och mycket fundersam, när jag läste de första kommentarerna.. De visar exakt varför jag inte debatterar i offentliga forum längre.
Frågan: Fråga till er som inte är journalister: Hur intressant är public service-debatten på en skala 1-5, där 1 är fullständigt ointressant, 5 är väldigt viktig och intressant. Motivera gärna svaret!
Tre av de första fyra kommentarerna lät så här:
1. Du måste ha med alternativet: Förstår inte frågan.
2. Tänkte detsamma: ickejournalister vet inte riktigt vad som avses med public service-debatten …
3. (Om de inte är engagerade förstås.)
Och där dog min lust att medverka. Svarade ändå på frågan, men visade också på den bedrövliga inställningen från vissa.Sofia frågade varför jag tyckte så och jag svarade. Blev inte speciellt förvånad över att den saken inte berördes något mer..
Kanske iofs för att frågan från början inte var ställd till journalister..
Det finns flera anledningar till att jag sällan skriver om politik här. Främst beror det på att jag fullständigt tappat förtroendet för de allra flesta politiker och proffstyckare. Jag tycker att politik oftast går ut på att man uttrycker sina egna åsikter så högt och envist som möjligt - oftast med sin egen vinning framför näsan. För hur många av politikerna, politiska skribenter, samhällsjournalister, debattörer och andra proffstyckare lever inte på sina åsikter? Och tjänar bra på det dessutom..
Även dessa personer är människor som precis som alla vi andra och kan bli fartblinda och glömma vad frågorna handlar om. Egentligen. I verkliga livet och inte bara framför datorn eller vid en debatt.
För mig är politik möjligheten att förändra världen till något bättre, att försöka påverka så att alla få samma möjligheter att leva på en anständig nivå. Att alla, oberoende ålder, utseende, utbildning, härkomst, kön, vikt, inkomst, åsikt och hälsa ska få den hjälp och stöttning man behöver när man blir sjuk, gammal eller arbetslös.
Och mötas av respekt även i det offentliga rummet när man vågar uttrycka sina åsikter!
Det är förhoppningsvis det som driver journalister och andra också, men någonstans på vägen tappas empatin, förståelsen och respekten för dem som inte hör till samma sfär bort av en del.
Alldeles för ofta är attityden att är man inte journalist eller har någon annan högskoleutbildning, kan man inte förstå en intellektuell, politisk eller annan avancerad (?) debatt.
Jag möttes flera gånger av nyhetsjournalister när jag jobbade, som till varje pris skulle fram, både med kropp och penna. Utan att någon hänsyn togs till de människor de skulle skriva om. Någon ville bara vara ifred med sin sorg. En annan ville inte medverka pga risk för våld från en fd man. En tredje var chockad efter en olycka och ville inte uttala sig. Och de blev ifrågasatta! Och fick ultimatumet: Då får jag väl skriva ihop något då..
De gömde sig bakom vår tryckfrihet och offentlighetsprincipen. Och var otrevliga, oförskämda och lyssnade inte - kanske för att jag hade uniform och hörde till etablissemanget. Jag förstår att de måste göra sitt jobb. Men det måste finnas en balans. Respekt, empati, förståelse för andras utsatthet när olyckan är framme måste finnas. Alltid.
Ingen skugga faller på Sofia, men den här inställningen är faktiskt inte ovanlig om man försöker ge sig in i debatter med politisk vinkel. Det är ofta jag inte håller med Sofia i hennes syn på olika ämnen, men jag tycker ändå om att fundera över frågorna, njuta av hennes härliga sätt att skriva.
Jag har naturligtvis åsikter som inte delas av andra, men varför i hela friden ska inte de respekteras? Varför måste vissa människor till varje pris förlöjliga andra? Förnedra och göra narr av människor de inte vet något om?
Jag bara undrar?
Något mycket viktigt för mig att förtydliga:
Jag har flera nära och kära som jobbat/jobbar som journalister (eller är högskoleutbildade) som aldrig på något sätt uttryckt sig respektlöst om andra människor utan tvärtom. De är kloka människor, med stort hjärta och stor respekt för andras åsikter.
De är personer som jag håller oerhört högt och älskar mycket.
Det är inte utbildning och yrke som gör en människa till det den är.
Just saying..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar