Det där med att förstå

En skön dag har jag haft!

Vädret har ju iofs inte varit så värst. Varje gång jag gick ut i trädgården öppnade sig himlen så det var bara att ranta in igen. Det har varit ganska kylslaget också, bara 16-17 grader så det fick bli innevistelse idag. Helt ok faktiskt!

Städat av lite, och sedan mest läst en gäng bloggar som jag följer. Har inte varit jätteflitig att läsa på ett tag, inte att skriva själv heller. Det brukar ju bli så på sommaren..

Har väl funderat över det där med bloggandet, om man skulle lägga ner det. Det är ju mest en slags dagbok, och det skulle jag ju lika gärna kunna göra privat i dokument.

Men hur det än är är det roligt med de nya kontakter man får.

Var ju väldigt social förut, innan kroppen av olika anledningar satte stopp. Är glad att nätet finns, det är är ju ett fantastiskt sätt att uppehålla den sociala biten, och knyta nya kontakter, lära sig nya saker trots värkig kropp och hjärntrötthet. 

Uttrycker inte så ofta politiska eller etiska åsikter här, men ibland slinker det ju ut något. Kanske skulle man skriva ner tankar oftare, för sin egen skull. Få ut lite funderingar. 

Som idag.

Jag läste en del kommentarer som några bloggare fått. De flesta skrev förstås vänliga, trevliga svar. 

Men.

Som vanligt fanns det de där fega, hatiska, anonyma trollen. Jag blir skogstokig på sådan, kan bara inte vara tyst.

Det är inte alltid lätt att förstå hur andra människor tänker, resonerar och reagerar.

Jag blir lite mörkrädd när jag hör hur lite empati och förståelse det finns för andra människor.
Att det på riktigt finns människor som tycker:

Att det är ok att bara för att man är sjuk inte ska ha rätt till en ekonomi som gör att du kan ställa mat på bordet och köpa din medicin. Att kroniskt sjuka och pensionärer inte ens med bostadsbidrag kommer upp till EU's fattigdomsgräns.

Att om du varit utomlands i några år, hittat den Stora Kärleken, gift dig och kanske skaffat barn, inte får ta med dig din äkta hälft om du vill flytta hem till Sverige igen. Att det anses vara helt ok att barn inte får träffa sin ene förälder på 12-18 månader eller mer. Här handlar det inte om flyktingstatus eller kriminella, utan helt vanliga människor som bara råkar ha olika medborgarskap.

Att det är helt ok att skämta om andra människor, deras utseende, intelligens, ekonomi eller funktionshinder.

Att vissa människor tycker det är deras rättighet att sprida sitt hat hur som helst. På nätet naturligtvis alltid anonymt.

Vi fungerar alla på olika sätt. Självklart, och det är ju som det ska vara.

Men att göra narr och håna någon för att man inte har samma humor, eller inte uttrycker sig på samma sätt är inte att skämta. För mig är det elakhet när man "skämtar" eller "är ironisk" på ett sätt som sårar en annan person, oavsett om man säger det rakt i ansiktet eller bakom ryggen på denne. Oavsett det är IRL eller på nätet.

Det är inte ok i min bok, inte någonstans.

Och så raskt över till något annat.

Thomas och jag funderar på att utöka familjen.
Såja, lugna och fina nu!
Vi är för gamla för barn, och det är inte några barnbarn på väg ;)

Nej, vi har pratat om en tag att utöka hundfamiljen.

Ditte blir inte yngre och Citrus är en hund som inte skulle må bra av att vara ensam. Hon behöver en kompis. Båda två har haft väldigt svårt att komma tillrätta efter att Fred och Dippen fick somna in förra året.

Så vi känner att det är dax att komplettera familjen med en liten tjej till. 

Dessutom funderar vi på att byta ras, vi har nästan bestämt oss för Västgötaspets som vi båda tycker om.

Vi får se, framemot våren kanske det flyttar in en liten ny fyrbent kärlek?

Bild lånad från nätet