Vårt Sverige

Det är förfärligt det som hänt i Stockholm idag. Ännu vet man ju inte så mycket, men att det är ett attentat är ju ganska säkert. Det är inte första gången, och helt säkert inte inte sista heller.
En stulen lastbil kör in i en varuhusentré efter att ha kört på många människor på vägen.

Och det är skrämmande. Man vet ju inte var, när, hur och vem som drabbas.

Det är ju den rädslan och oron terroristerna vill uppnå.

De vill ju också uppnå just det som trollen och hatarna så gärna ställer upp på, nämligen att begränsa demokratin, stänga av empatin och det öppna samhället.

Jag hoppas innerligt att vi kan fortsätta den väg vi gått på så länge, nämligen att fortsätta värna om alla människor. Oavsett etnicitet, religion, härkomst.

Att se till vad den enskilda personen gör, inte vilken religion eller vilket folkslag han eller hon tillhör.

Att vi inte ger efter för hatet och misstron.

Idag är jag glad att mina nära och kära är trygga. 💝

Gott Nytt 2017

Hejdå 2016!

Då tackar vi 2016 och välkomnar 2017.

Ett år som började i sorg då Thomas moster somnade in efter en tids sjukdom, men som sedan fortsatt bättre och bättre. Daniel och Karin har blivit sambos. Linda har fått sin aktivitetsersättning förlängd i rekordfart. Vi har fortsatt att jobba med Eternitpalatset, innebandyn rullar på - mitt Zenith vann serien och blev uppflyttade till Div1. En underbar, fantastisk, oförglömlig konsert med Bruce Springsteen på Ullevi, hockeyguld till Frölunda.

Alla är förhållandevis friska (vi som är krassliga är iaf inte sjukare 😉) vilket ju är väldigt skönt!

Det som händer i världen runt omkring oss är otäckt och skrämmande. 

Flyktingkatastrof, Brexit, Trumps seger i presidentvalet, krig och mängder av terroristdåd. 

Dessutom har så många fantastiska människor som somnat in, David Bowie, Leonard Cohen, Alan Rickman, Freddie Wadling, Prince, Toots Tielemans, Lasse Flinkman, Muhammad Ali, George Michael... Listan är väldigt mycket längre än så. 

Men deras musik, filmer, böcker, konst finns kvar för oss att glädjas av.

Men jag är ju en ständig optimist. 

Jag tror på det goda, och att den goda makten kommer att vinna.

Den här gruppen ger mig hopp om att världen kanske kan förändras!
Bilden lånad från gruppen

Något som jag ser som en motvikt mot allt hat, all rasism och invandrarfientlighet som är så stor i Sverige och överallt i världen, är en lite Facebookgrupp som heter #jagärhär Den tar fasta på att det är ok att tycka olika, men inte ok med hat, onda ord, förföljelse, rasism.. Den har växt tokigt mycket de senaste månaderna och blir större och större för varje dag. Den fokuserar på att hatet på FB ska neutraliseras genom att man står upp och ifrågasätter hatet med lugna, sansade ord,stor respekt för andra. Jag tror det här kan bli hur stort som helst. Fram till nu har det inte funnits en riktigt samlande kraft mot hat, fördomar och intolerans, utan bara mängder av hatgrupper. Nu finns det en motvikt, som samlar massor av människor som kanske inte tycker lika, som har samma religion eller politiska åsikter men som kan samlas under ett tak av respekt, tolerans och empati.

#jagärhär

Det där med att förstå

En skön dag har jag haft!

Vädret har ju iofs inte varit så värst. Varje gång jag gick ut i trädgården öppnade sig himlen så det var bara att ranta in igen. Det har varit ganska kylslaget också, bara 16-17 grader så det fick bli innevistelse idag. Helt ok faktiskt!

Städat av lite, och sedan mest läst en gäng bloggar som jag följer. Har inte varit jätteflitig att läsa på ett tag, inte att skriva själv heller. Det brukar ju bli så på sommaren..

Har väl funderat över det där med bloggandet, om man skulle lägga ner det. Det är ju mest en slags dagbok, och det skulle jag ju lika gärna kunna göra privat i dokument.

Men hur det än är är det roligt med de nya kontakter man får.

Var ju väldigt social förut, innan kroppen av olika anledningar satte stopp. Är glad att nätet finns, det är är ju ett fantastiskt sätt att uppehålla den sociala biten, och knyta nya kontakter, lära sig nya saker trots värkig kropp och hjärntrötthet. 

Uttrycker inte så ofta politiska eller etiska åsikter här, men ibland slinker det ju ut något. Kanske skulle man skriva ner tankar oftare, för sin egen skull. Få ut lite funderingar. 

Som idag.

Jag läste en del kommentarer som några bloggare fått. De flesta skrev förstås vänliga, trevliga svar. 

Men.

Som vanligt fanns det de där fega, hatiska, anonyma trollen. Jag blir skogstokig på sådan, kan bara inte vara tyst.

Det är inte alltid lätt att förstå hur andra människor tänker, resonerar och reagerar.

Jag blir lite mörkrädd när jag hör hur lite empati och förståelse det finns för andra människor.
Att det på riktigt finns människor som tycker:

Att det är ok att bara för att man är sjuk inte ska ha rätt till en ekonomi som gör att du kan ställa mat på bordet och köpa din medicin. Att kroniskt sjuka och pensionärer inte ens med bostadsbidrag kommer upp till EU's fattigdomsgräns.

Att om du varit utomlands i några år, hittat den Stora Kärleken, gift dig och kanske skaffat barn, inte får ta med dig din äkta hälft om du vill flytta hem till Sverige igen. Att det anses vara helt ok att barn inte får träffa sin ene förälder på 12-18 månader eller mer. Här handlar det inte om flyktingstatus eller kriminella, utan helt vanliga människor som bara råkar ha olika medborgarskap.

Att det är helt ok att skämta om andra människor, deras utseende, intelligens, ekonomi eller funktionshinder.

Att vissa människor tycker det är deras rättighet att sprida sitt hat hur som helst. På nätet naturligtvis alltid anonymt.

Vi fungerar alla på olika sätt. Självklart, och det är ju som det ska vara.

Men att göra narr och håna någon för att man inte har samma humor, eller inte uttrycker sig på samma sätt är inte att skämta. För mig är det elakhet när man "skämtar" eller "är ironisk" på ett sätt som sårar en annan person, oavsett om man säger det rakt i ansiktet eller bakom ryggen på denne. Oavsett det är IRL eller på nätet.

Det är inte ok i min bok, inte någonstans.

Och så raskt över till något annat.

Thomas och jag funderar på att utöka familjen.
Såja, lugna och fina nu!
Vi är för gamla för barn, och det är inte några barnbarn på väg ;)

Nej, vi har pratat om en tag att utöka hundfamiljen.

Ditte blir inte yngre och Citrus är en hund som inte skulle må bra av att vara ensam. Hon behöver en kompis. Båda två har haft väldigt svårt att komma tillrätta efter att Fred och Dippen fick somna in förra året.

Så vi känner att det är dax att komplettera familjen med en liten tjej till. 

Dessutom funderar vi på att byta ras, vi har nästan bestämt oss för Västgötaspets som vi båda tycker om.

Vi får se, framemot våren kanske det flyttar in en liten ny fyrbent kärlek?

Bild lånad från nätet

Dags för Ättestupan igen?

Det finns en legend/tradition att man förr i tiden kastade sig utför Ättestupan när man var gammal eller sjuk och inte klarade sig själv. Man kunde också kastas.
Det kanske är dags att införa den seden igen?

För nu börjar gamla dagars fattigvård komma tillbaka. Den som sa att i första hand ska anhöriga ta hand om gamla och sjuka, eller sockenkyrkan som skulle uppföra en fattigstuga, dit gamla, sjuka, vanföra och tiggare fick bo och klara sig bäst de kunde.

Med tanke på hur stat, landsting, kommun och Försäkringskassa behandlar de som är funktionshindrade, sjuka eller "bara" gamla så är väl det en berättigad fundering.

Att någon som är sjuk, har det som tidigare kallades sjukpension, måste använda färdtjänst för att ta sig till Socialkontoret lämna kvitton för mediciner, färdtjänst och läkarbesök en gång i månaden för att få försörjningsstöd är ju inte klokt. Borde inte sjuk/aktivitetsersättningen tillsammans med bostadstillägg vara så hög att den når över Riksnormen (existensminimum)?

Att ha ett sjukt barn som behöver övervakning i hemmet 24/7 för att överleva, är ju i sig fruktansvärt jobbigt. Att sedan samhället bestämmer sig för att dra in assistenterna för familjen är ju helt absurt. Inte nog med att föräldrarnas situation blir helt oacceptabel - hur ska de kunna sköta resten av familjen och sina jobb om de måste övervaka sitt barn hela natten? Att det dessutom gör att människor förlorar sina jobb är ju också helt tokigt. Nu får en situation där föräldrarna blir sjukskrivna och assistenterna arbetslösa. Dessutom - vart ska barnet ta vägen? Institutionerna finns ju inte längre...

Nu skyller många politiker (och andra) på flyktingsituationen. Det är ju så dumt att det finns inte på kartan. De här problemen började långt innan flyktingkrisen. Det som är så patetiskt är att mer eller mindre alla politiska partier följer strömmen och gör ingenting, absolut ingenting åt problemen.

Jag har röstat på Socialdemokraterna i hela mitt vuxna liv.
Men jag tror inte jag kan göra det längre.
Fast jag vet inte vilket annat parti som står upp för vanligt folk, för gamla, för sjuka, för låginkomsttagare.
Inget tror jag.

Skäms! Nu får det vara nog!

Jag brukar sällan kommentera tidningartiklar och politik på bloggen, men ibland måste man på något sätt visa att: Nu räcker det! Var tog empatin och känslan för rätt och fel vägen i det här landet, iaf när det gäller myndigheter, politiker och tjänstemän?

Att utvisa en gammal, sjuk, dement och nästan blind kvinna till Ukraina bara för att man kan?  För jag hittar ingen anledning äver huvudtaget till varför en 91-årig kvinna, med all släkt i Sverige ska utvisas?
http://www.expressen.se/nyheter/1.2594454/ganna-91-tvingas-tillbaka-till-ukraina
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13795626.ab

Vad i herrans namn är det för människor som tar sådana beslut? Och vad är det för människor som skriver lagar som är så omänskliga?

Jag känner inte igen mitt land. Sverige avvisar barn, sjuka och gamla som vi om vi slängde dem på soptippen.
Vi låter gamla och sjuka vanvårdas på sjukhus och sjukhem. Vi låter arbetslösa unga jobba heltid i fyra månader som "praktikanter" för 3000:- i månaden - arbetsgivaren får nästan det dubbla.. Vi tar ifrån svårt sjuka människor sin inkomst. Men politiker och tjänstemän får pengar till utredningar om utredningar, gratis resor, fina pensionsförsäkringar, dubbelt boende, förutom då de höga lönerna.Vi har riksdagspolitiker som får bostadsbidrag trots att de tjänar 54 500 kr/mån plus allsköns tillägg.
Herr Juholt tjänar nästan tre gånger så mycket och har inte råd att betala hyran utan bidrag.. Han som pratar om rättvisa, jämlikhet osv och ska stå för socialdemokratiska värden?! Och nu ska han ut och göra avbön - på skattebetalarnas bekostnad.

Nej, fy sjutton för lismande, skenheliga människor som gömmer sig bakom lagtexterna.. Gemensamt för de här människorna är att de alltid kan tala om vad de inte kan göra, men sällan eller aldrig talar om vad de kan göra.

Mycket snack och liten verkstad, säger vi i Göteborg...