Och den nye presidenten är..

Vaknade som alla andra upp till att den här mannen nu ska vara en av världens mäktigaste män de närmaste fyra åren.

Känslorna är många. Kan inte säga att jag är chockad, det kändes som det var en stor risk att det skulle bli så här. Media, sk experter och opinionsundersökningar brukar inte vara speciellt bra på att förespå utgångar av olika händelser, och så blev det nu också. Jag känner nog mer en stor klump i magen och en förskräckelse över vilken väg världen tar nu, över vad som kommer att hända. 

Vi har ända sedan han anmälde sig som kandidat, suttit här hemma i soffan och funderat över hur det kan så här. Har sett med häpnad hur han tagit sig vidare, mosat allt motstånd och bara malt på. Undrat över vad som händer, att folk verkligen, på riktigt, tycker att han skulle vara bra som president.

Och hoppats in i det sista på att det inte skulle hända, det som nu hänt.

USA's president heter fr.o.m. 20 januari 2017 Donald Trump.. 

Kan inte förstå det.

Men.

Samma krafter som fått honom att vinna valet till president, är samma krafter som låter Putin ta makten, röstar för Brexit i Storbritannien, som får människor att slåss för Daesh och ser till att SD växer i Sverige.

Politikers och medias oförmåga att förstå kraften hos, och underskatta ilskan hos de som inte har något, eller nästan inget. De som tappat allt förtroende för politiker, myndigheter och samhälle. De som sliter med lågavlönade jobb, som blir utslitna av för hårt jobb eller arbetslösa för att verksamheten flyttas utomlands till låglöneländer. De som sliter ont på bondgårdar, de som måste åka flera mil till affär, skola och hälsovård.

 De som inte har fina jobb med höga löner, pengar på banken, fina bilar, stora, dyra, stylade hus i storstäderna. Som som inte kan åka på dyra semesterresor flera gånger om året. Deras vilja att visa att de faktiskt betyder något, är så mycket starkare än de som styr och de som bor i storstäderna har en aning om.
Det ser vi om och om igen.

Utanförskap, orättvisor, fördomar om ras, religion, sexualitet, kön..
Skillnader på stad och landsbygd är stor, även här i Sverige.

Klyftorna växer fort nu, och jag kan själv känna vanmakten som gör att man ibland tänker:

Kommer det ett parti, en politiker som verkligen kan få det här landet att börja tänka på gamla, sjuka, funktionshindrade och de som helt enkelt inte har högavlönade jobb, som kan se orättvisorna och göra något åt dem - då skulle jag också överväga att rösta på det partiet eller den personen. 

Även om jag jag inte kan rösta på ett parti som SD, kan jag på sätt och vis förstå dem som gör det. Inte acceptera, inte tycka är bra eller ok, men förstå. Det handlar om mycket, oro för att få pengar att räcka, rädsla för det man inte känner igen, allt-mitt-är-mitt-och-inte-någonannans, maktlöshet, vanmakt, egoism och okunskap.

Jag kommer aldrig att kunna acceptera fördomar som säger att bara för att någon har en annan religion, hudfärg, hårfärg, ett annat kön, ett annat pass, är sjuk, funktionshindrad eller helt enkelt bara gammal, ska behandlas sämre eller bara annorlunda än någon annan. Att kvinnor är ett stycke kött som man kan utnyttja som man vill, och sedan straffa om de vill göra abort.
Det måste finnas andra sätt att få vår värld att fungera än att bygga murar, stänga gränser, sluta samarbeta, sluta hjälpa människor både här hemma och i andra länder.

När man sett hur han uppför sig, och inte skäms för det, förvånar ingenting. Eftersom han inte är känd som någon som står för sitt ord, kan man ju fundera över hur många av de löften han gett till sina väljare han verkligen kommer att ens försöka förverkliga. eller kunna. Miljön, abortfrågan (han vill straffa kvinnor som gör abort).. Och lyckas han - tanken är hemsk.

Det är skrämmande, inte bara för de som bor i USA utan också för resten av världen.

Vi får se vad som händer, det finns inte något annat vi kan göra.