Har fått börja med astmasprayer och allergipiller eftersom det visade sig att jag har kronisk astma och är allergisk mot mer grejor än vad jag visste om. Det kan ju förklara varför jag har varit så himla trött och sliten sedan nyår, varit "tungandad" och sovit dåligt.
Nu kommer jag väl bli ännu tröttare medan kroppen vänjer sig vid medicinerna (har somnat två dagar i rad mitt på dagen, sittande rakt upp i soffan.. 😂) men det ska väl snart vara bättre.
Annars är det trädgård, staket, hundar och innebandy som tar upp all tid. Vi flyttar runt möbler, Linda hjälper till att passa Ella, Daniel & Karin har varit på middag så det är fullt upp! 😀
Den 15 september kom det ett oväder som hette duga. Det började störtregna, åska och sedan kom det hagel, massor av hagel. Stora som lillfingernaglar var de. Som tur var var Thomas hemma, för det korkade igen i stuprören. Han rensade och kånkade hinkvis med hagel - det blev en rejäl hög på mer än 1 x 1 meter och några decimeter hög. Många fick översvämningar i sina källare här, men vi klarade oss bra.
Våra buskar och blommor fick mycket stryk men det finns ändå en hel del kvar att njuta av. Ringblommorna och dahliorna växer fortfarande, och min fina ros har satt nya knoppar! Hoppas att några hinner slå ut innan hösten kommer på riktigt.
Grönsaker och bär har det inte blivit mycket i år. Krusbären blev inte många - och de som kom blev aldrig mogna för skatungarna älskade dem! Har ett par påsar rabarber, och lite vinbär i frysen, och igår plockade jag upp den gula löken. Det blev inte många, och de var små för jag fick ner dem alldeles försent. Mina två (!!) isbergssalladshuvud klarade inte hagelstormen, och vitlöken kom aldrig upp.
Näst år ska jag plantera tidigare och mer, så får vi se.
Vitlöken ska ner i höst, och till våren ska jag nog plantera hallonbuskar i krukor, kanske björnbär också. Tomater måste det bli förstås.
Det är roligt att drömma - men stackars Thomas får nog bygga fler planteringslådor om det ska bli av.. 😂
Ella fick åka bil hem till Linda häromdagen. Det är inte långt, men hon klarade resan dit och hem utan att bli bilsjuk, så nu får vi träna mer och längre sträckor. Förhoppningsvis ska det gå bättre nu. Hon är en liten raring, den här tjejen! Mjuk och go och mysig, lite ängslig och försiktig, men så rolig!
Hon är lite misstänksam mot nya människor, men det släpper efter en stund. Mest ovana tror jag.. 😊
Nu ska hundarna få mat, och jag ska fixa lite inför seriestarten i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar