Tomt och födelsedag

Det är så tokigt tyst och tomt nu.

Linda och småttingarna har flyttat hem, och nu märks det ännu mer hur mycket fart och fläkt det blev med Ella. Även om en del fläkt var jobbig, med hennes ständiga skällande på allt och alla, så var hon ju också superrolig, med bus och upptåg.

Maya saknar henne, hon är inte riktigt bekväm med att leka ensam med oss ännu - hon vet inte riktigt hur hon ska göra helt enkelt. Men jag tränar med henne på olika saker med hjälp aktivitetsleksaker, godissök, godisboll och lite allmän träning av lite allt möjligt.

Hon börjar ta för sig på promenaderna också säger Thomas, vill gärna bestämma vart de ska gå. Vilket blir sådär ännu, hon går i cirklar.. 😂

Men det går åt rätt håll, och Kim har lovat oss en valp från de kullar som förhoppningsvis kommer under hösten eller början av nästa år. Det väntar vi ju förstås ivrigt på 😍

Det växer löjligt mycket i växthuset och i lådorna. Förutom potatisarna, som blivit små och inte så många som förra året. Blasten har vissnat ner, så vi får se om det är bättre i det som är kvar.

Jordgubbarna producerar fortfarande. De kom sent, men oj, så många det har blivit. Får fundera på det där med växelbruk, men då måste Thomas bygga fler lådor och det är jag inte helt säker på att han vill.. 😁Men jag får väl köra en övertalningskampanj.💕

Just det, jag fyllde ju år!

Och vilken fin födelsedag jag fick av ongarna med respektive och Thomas (och resten av familjen oxå, även om de inte var här)

Otroligt vackra blommor...

..som låg i en enorm korg med vin, choklad, lakrits

och en fantastiskt presentkort!

De hade köpt smörgåstårtor som var väldigt goda..

...och en tårta som var något av det godaste jag ätit!

Tack mina älsklingar!

Ni är det bästa som finns, varenda en! 💖💖💖 

Så saknad

Det blev ett långt uppehåll, och så var det inte tänkt.

Det har varit en jobbig tid på många plan - orken och kraften har varit som bortblåst.

Ella blev hastigt sämre I slutet av maj. Anfallen kom tillbaka och man märkte att hon inte mådde bra, varken i kropp eller själ. Medicinerna höjdes rejält, och det fungerade i 15 dagar. Sedan började anfallen igen, värre än tidigare. Det kändes också som allmäntillståndet blev sämre, vi tror att det var biverkningar.

Måndagen den 4 juli blev det riktigt tufft, jag kunde inte häva anfallen längre utan de höll på av och till hela dagen och in på kvällen. Thomas kom hem från jobbet på kvällen och vi åkte in till Blå Stjärnan. 

Där fick vår underbara, fina lilla tjej somna in. 💔

Vår fina lilla bus-Ella, som samtidigt var tuff, glad, otroligt smart och så ängslig för precis allt.

Hon som hade tusen och en olika sovställningar, den ena konstigare än den andra.

Hon som busade igång alla, först de gamla cairnterrierna, och senare vår soffpotatis Maya.

Hon som extremt tydligt visade att nu är det minsann dags att leka med någon av all hundra bollar hon hade eller ha dragkamp, hon kunde hänga sig fast som den värsta cairnterrier och släppte aldrig. Hon kunde släpa fram aktivitetsleksakerna för nu var hon minsann godissugen.

Hon som så gärna låg nära, nära i soffan och grimaserade som en galning när det var skönt.

Hon som råkade ut för allt elände, men kämpade så hårt.

Ella som vi älskade till månen och tillbaka 💔

Ella blev 5 år, och vi saknar henne så det gör ont. 

Det är så tyst, och vi är alla lite vilsna, framförallt Maya. 

Vackraste, finaste

Ingen mer får plats

Alltid på vakt

Det är klart att man visar att man njuter

Gôrskönt ju

Fast lite bättre

Tar hjälp med vaktandet

Visade genast att jag bestämmer var jag ska sova

Älskade skrutt, så vi saknar dig 💔

Linda bor fortfarande efter 3 månader kvar här hemma. Det har hjälpt oss en del, för det blev inte tvärtyst när Ella dog, vi har hunnit att vänja oss lite. Faktum är att vi inte haft mindre än två hundar sedan 2002, oftast fler. Det blir en ny erfarenhet som kanske är bra för oss, framförallt Maya.

Men det är fortfarande väldigt tungt, och saknaden är fortfarande efter två veckor smärtsamt stor.

Vem ska nu vakta oss och huset?

Detta anonyma, oväntade och fantastiskt omtänksamma

brev kom ett par dagar efter att Ella somnat in.

De är alldeles fantastiska på Blå Stjärnan! 💖 

Vinkevink

Så här sover Ella för det mesta, med rumpan högt. Är det inte i soffan, så "rinner" hon ur bädden, dvs, bakänden i hundsängen, och huvudet &framtassar på golvet... 

Det roliga är att Maya är precis tvärtom, hon vill alltid ligga med huvudet högt.

 Sommarens viktigaste sysselsättning har startat - vattningsrundan.

Här är det rosenrabatten som får påfyllning.

Den funkar

Nu börjar jag få ordning på den nya datorn. Avskyr att hålla på, och det blev struligare än väntat när jag av någon anledning inte kunde ladda upp säkerhetskopian jag gjort.
Försökte nå Norton men det var så krångligt att jag struntade i det och köpte en extern hårddisk och laddade över mina filer istället. Det gick bra, men det är ju skit när något så viktigt inte inte fungerar på ett enkelt sätt.
Ska nog kolla med sonen om han vet något bättre skydd, enklare och hantera och som inte vill att man ska köpa till det ena programmet efter det andra. För det vill Norton, det går inte en månad utan att de vill att man ska köpa tilläggsprogram som bara kostar ditten och datten och som är sååå bra.

Hm, det skulle vara bra om grundfunktionen fungerade...

Ellas senaste medicin verkar fungera bra, ta i trä!

Hon verkar vara lättare till sinnes, har inte haft någon kramp på över två veckor och är glad och go.

Så håll tummarna för att det funkar!
Hade ett samtal med veterinären förra veckan. Meningen var ju att hon ska komma tillbaka för provtagning om två månader, för att utvärdera medicinerna. Men jag frågade om vi kan låta henne vila från besök över sommaren - hon är så stressad att om jag bara tar i kopplet (vi använder flexilina annars) springer hon och gömmer sig och ligger och skakar. Öht är hon väldigt nervös, och med tanke på hur hon är i vanliga fall, så kan du nog förstå hur stissig hon är nu..
Veterinären tyckte det var helt ok, jag lovade att åka in om något strular förstås. Folsyran kan hon äta hela sommaren och de andra medicinerna kommer nog att bli permanenta. Så de kallar henne till hösten igen, så får vi ser hur det är - förhoppningsvis ska vi inte behöva åka in tidigare.

Och så är det officiellt sommar.
Typ.

Vår iaf, som nu verkar övergå till vinter igen förstås. För självklart försvann den goa, försiktiga vårvärmen samma stund vi flyttade fram tiden en timme - och nu vindar det ordentligt från norr, kallt som sjutton.

Jag ska trotsa kylan i morgon och plantera ut mina penséer och tazetter som jag köpte härom dagen. Nu ska det banne mig vara vår, vare sig vädret vill det eller ej.

Sådetså.

😄

Lilla skrutthund

Så var det dag igen.

Igår kväll/natt började Ella "stretcha" igen. Det började på nattpromenaden, lugnade sig igen, och sedan började det en stund efter de kommit hem. Jag vaknade av att hon kom upp till mig, och sedan började bädda, rusa ner på golvet, undersöka baken, bita i baktassen och så började stretchningarna. Det var vid halv fem tror jag.

Jag klädde på mig och gick ner till Thomas.
Det höll på i mer än två timmar totalt, även om det var pausar. Jag kom i säng igen vid sju, så jag är lagom trött idag.

Nu lyckades vi filma henne, och jag har skickat in nästan tio minuter film till Blå Stjärnan så veterinärerna får se hur vad som händer. Det är som om hon har två olika problem, Lina, neurologveterinären skulle komma på onsdag, så jag hoppas vi kan få tid då.
Den nya medicinen räcker helt klart inte, men vi vill helst slippa den gamla för den funkade inte mentalt alls, eller få något som lugnar som komplement.
Vi får se hur det går, vi vill nog ha en grundligare undersökning, för vissa symptom dök upp efter operationen i somras.

Märta, vår bruna skönhet på fyra hjul, klarade besiktning utan några problem. Det tog inte ens fem minuter, och min lättnad är som vanligt lika stor som när jag får gå från tandläkaren.

Nu ska jag skriva ut matchprotokoll för i morgon, fixa lite fruktsallad och mysa en stund med alla hundarna - och Thomas 💗 

Bakslag

Kom hem efter en lång, men lyckad dag med innebandyn strax efter klocka sju på kvällen, lämnade bilen till Thomas som åkte till jobbet. Var väldigt trött, och gick och lade mig efter Ellas nattmedicin och det obligatoriska samtalet med mamma. Hade svårt att somna, stormen Malik ruskade ordentligt i huset, och jag var hyfsat värkig.

Somnade till sist, men blev väckt av Thomas kl halv sju som stod med Ella i famnen.

Hon hade fått ett nytt anfall, något lindrigare än tidigare, och det höll bara på knappt en kvart så jag slapp ge henne stesoliden. Men det känns jätteledsamt och det är ett ordentligt bakslag.

Nu funderar jag på om det var stressen av stormen under dagen, i kombination av att medicinbytet inte är helt klart. Det tar tid innan den nya medicinen har kommit upp i nivå, och den gamla försvunnit så nivåerna ligger inte rätt.

Får ringa och beställa tid till hennes veterinär i morgon, för att se hur vi ska göra. De senaste dagarna har hon också gått och sträckt sig mycket, vi tror att det är magen som stökar.

En fördel har vi - Maya signalerar direkt om det är ett anfall på gång, hon blir jätteorolig och kommer och hämtar oss direkt. Det gör hon inte när Ella "stretchar" magen, så därför är vi helt säkra på att det är något annat.

Men det är både ledsamt och jobbigt. Dels mår hon ju väldigt dåligt under episoderna, Maya blir orolig länge efter och  vår trygghet försvann igen. Nu vågar vi inte lämna Ella & Maya ensamma igen, och det blir ju väldigt bundet. 

Men vi får hoppas att det löser sig, och att det här var ett tillfälligt bakslag...

Nu ligger Ella och sover gott i soffan, i favoritställningen.. 

En alldeles nyvaken Maya kom precis och satte sig strategiskt mitt framför mig.

Hon vill ha tuggben och gos, men det får räcka lite mys säger jag...

Rivstart

Det nya året börjar med en skaplig rivstart.

Besked om nytt boende för svärmor var väldigt skönt att få, och det är dessutom på en väldigt vacker plats. Får se när flytten går, men den blir snart.

Vår fina E har gjort sin operation, och jag är så väldigt glad, för det blev ett lyckat resultat. Nu ska hon nog få må bättre. 

Vi har börjat med Ellas nya medicin, och förhoppningen är att hon kanske ska komma ner i stressnivå. Det har varit en jobbig dryg månad, den första medicinen förstärkte hennes överkänslighet för ljud och intryck, hon skäller ännu mer, och bakdelen hänger inte med. Förhoppningsvis ska det så småningom bli bättre, annars måste hon ha en kompletterande medicin.

I veckan städade jag ut julen, och jag tycker det är lika tråkigt varje år. Älskar det röda, varma, julgranen och tomtarna. Men det är skönt att ha det gjort ändå.

Idag har jag varit igång sedan kl 7.30. Fick reda på att två personer i vårt lag smittats av Covid, och anade att fler skulle visa sig vara positiva. Vi skulle möta Munka-Ljungby idag på eftermiddagen men eftersom ytterligare två var positiva, så var vi tvungna att ställa in.

Det är en stor apparat att ställa in en match i förbundsserien, så det har tagit hela dagen med telefonsamtal, pm och sms.

För första gången någonsin har jag haft äran att ringa och väcka folk i mitt lag - det är första gången, haha! Jag brukar ju inte gå upp förrän framemot förmiddagen så det var lite kul.

Nu hoppas vi att inga mer sjukfall dyker upp, utan att vi klarat oss undan. För säkerhetskull ställer vi in träningen i morgon så vi inte får mer spridning

Jag har testat mig två gånger, båda negativa. Men jag har ont i halsen och huvudet, så risken finns även för mig förstås, även om jag har tre doser vaccin.

Det är ju en tokig spridning nu, så vi får se om man klarar sig.

Min svärson blev smittad på jobbet tidigare i veckan, så nu är han instängd hemma.

Tack och lov har ingen i min närhet blivit allvarligt sjuk, och jag hoppas att det fortsätter så.

Negativ igen, skönt..

Stammisar & Närkontakt av gräsrotsgraden

Vi kommer med all sannolikhet fortsätta vara stammisar på Blå Stjärnan, fast besöken blir tätare. 

Neurologen konstaterade igår att Ella med all sannolikhet har en neurologisk sjukdom. Troligtvis är det en störning i hjärnbark och/eller hjärnstammen, kanske också storhjärnan som ger henne anfall. Det är isf inget som kommer att försvinna, utan den kan bli progressiv om man inte behandlar den. Hon har fått epilepsimedicin som förhoppningsvis ska hålla anfallen borta. 

Nu kommer det bli flera besök, provtagning igen, utvärdering av medicinen och dessutom vidare utredning för att utesluta andra sjukdomar. Veterinären tror inte det är varken hjärntumör eller epilepsi, men det går förstås inte att utesluta ännu. Däremot tror hon att den här sjukdomen är medfödd och att Ellas överkänslighet mot alla intryck och stora rädsla kan förklaras av den. Det hade på sätt och vis varit skönt att veta, även om det självklart inte gör det lättare. Men då är det inte så konstigt att vi inte lyckats hjälpa henne med hennes stora rädsla och nervositet för i princip allting, trots att vi nog har försökt med det mesta. Är det så, kan man ju bara hoppas att medicinen hjälper lite där också.

Det är jobbigt när hundarna blir sjuka, de förstår ju inte varför man plågar dem. 

Så där är vi nu. 😕

Hon var faktiskt väldigt modig, där hon låg under soffan i väntrummet. Det låg en jättestor labbhane någon meter ifrån, och hon vågade trots det komma fram och få lite godis. Efter noga övervägande, vågade hon också  ta godis ur handen på veterinären, vilket för oss som känner denna lilla tjej är snudd på ett mirakel.. 💗

För att göra livet lite mer intressant, var det mer eller mindre snöstorm igår, och det tog nästan en halvtimme att komma hem, i stf drygt 5 minuter i vanliga fall.

Det blev en stunds vila, lite råddande med innebandyn och sedan ytterligare vila ett par timmar. Allt som hänt de senaste månaderna har tagit sin tribut, och huvudvärken lade sig som ett betongblock på övre delen av kroppen.

Jag undersökte också gräsmattan noggrant (vi skottar den så hundarna kan göra ifrån sig, de har ju korta ben 😉) men lite närmare ansiktet än vad som tänkt. 

Benen gav sig nämligen av åt ett håll och huvudänden åt ett annat. Misstänker att synen var intressant, för jag är ju så rädd för att ramla med gumpen först pga proteserna, så jag lyckades vrida mig ett halvt varv och landade på knä och händer. Fattar fortfarande inte hur det gick till..

Men det gick bra, lite piller och en sovstund på soffan, så fick jag skottat undan det värsta framemot nattkröken. Har en snösläde, så det är faktiskt inte så tungt, och nu är snön dessutom fluffig och lätt pga kylan. Thomas tog resten när han kom hem i morse.

Så nu har vi sta'ns enda skottade gräsmatta igen, allt för att hundarna ska ha det bra. Han är verkligen något alldeles extra, min gubbe.

Från igår kväll

Förmodligen sta'ns enda skottade gräsmatta!

Hundarna är överlyckliga 😁

Idag mår inte min kropp så särdeles bra dock. Nacken fick sig en smäll, och resten av kroppen också. Struttar runt som en gammal stelbent höna, tappar det mesta, skakningarna är lite jobbiga och är allmänt nere. 

Det går över snabbt, men jobbigt medan det varar. Jag har ju en hyfsad grundsmärta i botten pga skador och sjukdomar, så det tar ju ganska hårt när det blir mer. Men med ökat medicinintag några dagar, så blir jag nog snart mitt vanliga snubblande, snurriga jag igen.

Imorgon är en annan, bättre dag! 😘

Ella, vår älskade lilla olycksfågel

Nu ligger hon och sover, vår lilla krångelfia.

Det har varit ett väldigt tufft dygn för henne (och för oss)

Hon fick ett anfall i natt vid halv tre, ett på förmiddagen vid kl 9.00 och så ett vid kvart över tolv. 

Det var bara att ringa Blå Stjärnan och sedan åka dit.

Vi kom in snabbt och jag fick berätta hennes krokiga historia några gånger.

Veterinären var lyhörd, noggrann och har en plan för hur vi ska går vidare. Vi vill att han verkligen ska utreda henne från scratch och han är, precis som vi, helt inne på att vi inte ger oss förrän vi hittat en anledning till anfallen

Hon har ju haft vad vi kallar kramper förut. De har varit av en lite annorlunda sort, som vi dels har trott varit dels vätskebrist och även hormonrelaterat. Även veterinärerna har varit inne på det. 

Men det fortsatte komma kramper efter operationen i somras, ett var 4e till 6e vecka. De senaste tre veckorna fick hon två och de har sakta ändrat karaktär. Vi hade bestämt att börja utreda henne efter nyår, men den planen ändrades snabbt idag efter de tre anfallen hon fick på mindre än tolv timmar.

Nu har vi lite tur, det kommer en neurolog från Helsingborg som Blå Stjärnan brukar konsultera på onsdag, och vi fick en tid till henne. Hon och Ellas veterinär kommer att göra en utredningsplan, troligtvis blir det MR osv.

Massor av blodprover är tagna, Ella fick en boost av ep-medicin i sprutor på sjukhuset och ska börja sin medicinering i morgon. Vi har också fått akutmedicin som ska användas om hon får fler anfall.

Nu får vi se vad de hittar, vi kan bara hoppas på en "bra" diagnos.

Annars?

Tja, vi väntar in snöoväder som ska dra in i natt. Två omgångar ska dra in fram till onsdag och det kan i värsta fall komma en halvmeter snö. Tillsammans med blåsten kan det bli riktigt tuffa dagar.
Så efter att jag kom hem med Ella ikväll, ringde jag Linda. Vi hade tänkt åka och handla i morgon, men vi bestämde at vi gör det ikväll. Jag passade också på att åka ut till Björlanda och lämna innebandyväskorna som jag hade hemma efter matchen i onsdags. Vi hämtade medicinen till Ella också förstås.

Så nu sitter vi och kollar på två sanslöst duktiga kinesiska bordtennisspelare, äter lussekatter och hämtar andan. Klockan är tjugo över två, och det är dags för denna gamla tant att krypa till kojs.

Vi får se hur det ser ut när jag vaknar i morgon - så här vackert är det nu:

En bra sak, bland flera, trots allt:

Denna grymma kvinna blev vald till statsminister idag - igen.

Den här gången går hon till kungs också! 😊

Ella

Vår goa, knäppiga lilla tjej.

Hon som är rädd för det mesta, men snällare än de flesta.

Hon kommer att bli besviken när den nya utsiktsplatsen försvinner 😁

Tar plats

 När Ella vill ha all plats själv,

får Maya gå någon annanstans.. 😂💖

Hunden med två ansikten

 Detta är faktiskt samma hund 😂

Får jag presentera Ella, Fräntorps skräck!

Eller:

Får jag presentera: Ella, Fräntorps lilla skönhet!

"Klia meeera, meeera, det är

sååååå skööönt!"

När man sitter och njuter i husses knä, 

en skön sommardag...

😂😂😍

Varmt och skönt

Sommaren har kommit på riktigt, och jag hoppas den håller i sig länge nu!
Älskar som många andra värmen, och njuter för fulla muggar.

Annars?
Tja, det går ju extremt trögt med skrivandet.
Det finns egentligen väldigt mycket jag skulle vilja ventilera, men en del är för privat, en del politiskt, annat frustration och så en hel del glädjeämnen förstås.
Men orken tryter lite.

Vi har haft 1½ tuff vecka med Prinsessan Ella som förmodligen fått i såg något olämpligt som någon slängde in över staketet. Hon började kräkas och kunde varken behålla mat eller vatten första dygnet. Sedan började jag spruta i henne vätskeersättning och så småningom fick hon behålla kokt kyckling.
Hon vägrade äta något annat, och kycklingen var det en hel del kamp om också i början.
Men nu har det äntligen vänt, och nu har hon så smått börjat äta vanlig mat igen.
Det har varit väldigt oroligt för att tvingas lämna henne på Blå Stjärnan vill vi verkligen inte med tanke på hur rädd hon är.

Det  växer så det knakar nu, och det är vansinnigt roligt!
Var tom tvungen att riva upp spenaten (längst bort i växthuset) för den höll på att kväva mina tomatplantor. Massor av spenat som krympte ihop och blev en liten påse förvälld spenat som nog kanske räcker till en gryta stuvad till sommaren makrill.. 😂
Min älskade Ingrid Bergman slog ut sin första knopp idag (rosen) och pionerna blommar för fullt och luktar helt fantastiskt. Violerna vill inte ge sig, utan växer nästa över rosen och jag har inte hjärta att riva upp dem.
Vi har smakat på de första jordgubbarna, smulgubbarna har börjat växa och det kanske blir något litee smultron också. Jordgubbar blir det inte många, hade nog för mycket gödsel så bladen är större än min hand - men nästa år..!
Potatisen är ännu högre nu än på bilden, snart en meter!! Hoppas, hoppas att det blir någon kraft kvar till potatisen. Blir den bara hälften så växtvillig som blasten, kommer vi att ha potatis hela sommaren 😁

Vi har äntligen, äntligen fått börja träna inomhus i innebandyn! Vi har gjort ordentliga regler, som ingen onödig kroppskontakt, håll avstånd utanför planen, massor av handsprit och de får inte använda omklädningsrummen till annat än vattenfyllning. Dusch blir det hemma.
Hoppas nu att det inte blir värre smittspridning igen, folk (??) är verkligen bedrövligt dåliga på att ta sitt ansvar och hålla avstånd. men det får jag ta en annan dag, det bubblar av ilska och frustration över vissa människors fullständiga dumhet och totala brist på ansvarskänsla.

Nu släpper vi det för idag.

Ella 3 år

Idag fyller den här strulpellan 3 år. 

Vår fina lilla fjantfia, som är rädd för det mesta men 

också är en liten tjej som har oerhört mycket kärlek i sin lilla kropp.

Ella & Maya

Lite kul för mig iaf med de här två bilderna. De är båda tagna 2 augusti men med två års mellanrum. Den översta är med Ella, 5 månader 1 vecka gammal från 2017, den undre är Maya från idag, 4 månader 2 veckor idag..

Lustiga hundar, som gärna ligger eller sitter "till bords" 💕

Innebandyn i full gång

Som vanligt den här tiden på året är det full fart.
Innebandyn har försäsong, så det är som mest intensivt nu. Träningar, matcher och cuper avlöser varandra, massor av listor ska skrivas, saker kollas och beställas. Dubbelkollar det mesta, för missar man blir det jobbigt när den riktiga säsongen startar.
Det är jobbigt, men attans så roligt.

Idag är jag både rådbråkad, helt tömd och hjärnan har gått i ide.
Vi spelade cup i helgen, och det blev 8 matcher på två dygn. Fantastiskt roligt, för killarna är så roliga, snälla och ganska knäppa.
Vinnarskallar är vi ju hela bunten, och vi har alla väldigt olika sätt att hantera förberedelserna inför varje match. Jag ränner runt som en tok, och ser till att allt finns på plats, medicinväska, taktiktavlor, uppvärmningsbollar, att spelarna har rätt matchställ, sekretariatet ska ha påskrift, det ska hälsas på domare & motståndare. Fingrar, handleder, ben, fötter, fotleder ska tejpas, muskler smörjas.. Folk säger alltid att jag ser så himla lugn ut på matcherna - men det är bara på utsidan! Inuti går hjärtat på högfart och adrenalinet är på topp!
Vi vann hela cupen, så nöjd är jag ju minst sagt. Att vi dessutom slog min gamla klubb i finalen kändes ju lite, lite gott.. 😉

Maten bestod av hamburgare, Loka,  kexchoklad och kaffe hela helgen.
Magen mår sådär, och volangerna är spända, men det är det värt när belöningen är en guldmedalj 😀

På lagbilden ser man att alla killar står på stolar bara för att jag ska se liten och kort ut.. 😇

Mitt härliga lag, modell 2018/19

IK Zenith Div 1 💚

Thomas har förövrigt semester nu, och han har verkligen tur med vädret. Efter några veckors regn och faktiskt kyligt väder, kom värmen och solen tillbaka. Inga jätte temperaturer, men solen har kommit tillbaka och idag var det nog närmare 25 grader. Jätteskönt.

I morgon passar Linda hundarna, och vilar upp sig i bersån. Thomas och jag ska äntligen komma iväg på vår länge planerade tur till Helsingborg för att hälsa på Pappa & Elisabeth. Det ska bli väldigt mysigt att åka iväg en tur, det var ett tag sedan sist.

Och så ska vi få landgångar, mums!

Avslutar med en bild på vår lilla fjantfia. Hon är så himla rolig, go' och rar, även om hon också är en liten gapig mespropp 💓

Ella och Melvin

Häromkvällen fångade Linda Ella och Melvin på film, när Ella fick spring i benen och Melvin försökte hänga på. Han hamnar ju lite efter, korta ben: 27 grader varmt och dryga 10 år mot en ettårig unghund är ju lite tufft att utmana. 😁

Ellas matvanor

Ella har varit ganska speciell när det gäller matvanorna enda från starten. Kräsen, äter varannan dag - och ligger ner när hon äter. Det sista trodde vi skulle ändra sig så småningom, men nejdå. Minst 3/4 av måltider intages liggande. Bara när Kiara är här får hon lite mer bråttom och står upp.. 😁

Nu, efter första löpet, har hon hon faktiskt ätet varje dag. I hela fyra dagar har hon fått i sig allt, bara ett mål överhoppat. Tror det är rekord faktiskt! 

Hon är ganska egen, och otroligt charmig, den här knäppgöken 😍

En väldigt trött sängkompis..

..som äntligen kommit till ro

tillsammans med tanterna

Tosiga valpar

Häromdagen kom Linda hit, och hon hade med sig två väldigt charmiga små pojkar. En är korsning av shih tzu och lite annat tror jag, söt som socker och vansinnigt snäll. Den andre ser ni här, en liten chihuahuapojk på 5 månader. Ella och Teddy hade precis möts och hade lite svårt att bestämma sig för hur de skulle leka - och vem som skulle leda leken. Det löste sig snabbt, men jag lyckade iaf få den här lustiga dansen på film.. 😁

Nu är säsongen igång

Första, riktiga träningen för säsongen 2017/18 kördes ikväll. Ett stort gäng killar spelade innebandy av hjärtans lust, och jag satt på golvet, kollade igenom trunken, tjatade med gubbar och hade det bara bra.
Linda passade hundarna för Thomas jobbar, och vi hade en mysig stund sedan. I morgon kommer Mona på besök, alltid lika trevligt.
Det blir nog en lugn dag, har inte hämtat mig riktigt från nackspärren ännu. Ont i hela kroppen och är sjukt trött. Men det blir nog bättre om ett par dagar. Det är priset jag får betala för att kunna röra mig lite mer igen, det är ju på gott och ont det där.

Nu ska jag ta mina fotpussande och kelsjuka hundar med mig och krypa till kojs!

Här ligger vi till bords när vi äter.  Nja, egentligen bara Ella,

som verkar vara en av de allra tröttaste valpar jag mött - iaf när 

det gäller att äta. Sitta eller ligga är det som gäller!!! 😂😍

Ditte och Citrus tycker det är helt otroligt orättvist att de inte får

lika mycket mat som den lilla. De är väldigt snälla och försöker aldrig ta

hennes mat - men tjura kan man ju göra ändå... 💓😍😂