Ojdå

Rackarns vad tiden går fort! Det är visst snart två månader sedan jag skrev..

Linda tog en bild från trappan
Även om jag inte gillar hösten är ju färgen underbar

Hösten har kommit, men den har varit väldigt mild och utan större åthävor. Några ganska rejäla höststormar drog förbi i oktober, och en period regnade det kopiöst mycket. Men annars har det varit vädermässigt lugnt. Jag går fortfarande omkring med älsklingsjeansen som slutar en bit upp på vaden, den tunna vinterjackan är framme men inte använd alltför flitigt ännu.
Men det kommer nog snart bli kallare tänker jag.

Livet tuffar på.
Trivs bättre än på länge med min innebandy, har härliga killar runt mig. Så fyra gånger i veckan känns (oftast) bara roligt. Kroppen är som den är, oftast ganska smärtsam, och det gör ju att jag är ganska trött. Men det är ju som det är.
Thomas jobbar på. Han blev inte glad när de häromveckan presenterades ett förslag om höjd pensionsålder, som också kommer att drabba honom. Istället för att ha sju år kvar till pensionen har han troligen åtta. Men vi får se, det är ju inte klubbat ännu.

Linda har precis börjat proceduren med att få sjukersättning. När jag pratade med en handläggare på Försäkringskassan tyckte han att det inte skulle bli några problem, men tyvärr är det ju inte han som har ärendet så vi får se. Men känslan är försiktigt hoppfull iaf.
Hon är inne i en ordentlig krasch/skov just nu, och mår fysiskt mycket dåligt. Men hon visste att det var på väg, veckan har varit tuff med flera läkarbesök. Perioden som varit och kommer framöver blir jobbig. Hon måste ju berätta hur sjuk hon är för handläggare och läkare gång efter annan när hon nu ansöker om sjukersättning. Det är både fysiskt och psykiskt väldigt tufft.
Men hon är psykiskt oerhört stark, och klarar att skratta åt skiten ibland.
Rehabkoordinatorn hjälpte henne med ett intyg, så nu får hon ha ledsagare med sig bla på Liseberg, vilket gör att hon kan låna rullstol vid behov - och framförallt får hon gå före i köerna. Detta gjorde att hon och hennes bästta vän kunde gå på Halloween på Liseberg i år också, trots att hon är dålig.
Det betydde väldigt mycket!

Min zombiedotter! Tänk så läskigt det kan bli med färgade linser...

Daniel och Karin har det bra. De har fullt upp, så vi träffas inte så ofta men huvudsaken är att de mår bra och trivs. Och det gör de. De har varit här på pannkaksmiddag och i förra veckan kom de hitkånkandes med en stor matkasse och lagade middag till oss. En sanslöst god kycklinggryta blev det. Vi åt så magen stod i fyra hörn, och hade förstås lika mysigt som vanligt.

Kortet blev ju inte jättebra, men motivet är det finaste som finns

Jag hade lite otur med däckbytet i år. Vi har däcken lagrade hos Ärlebo i Varberg, de tar ju hand om våra bilar så fort det är något. Så jag åkte ner och sulade om till vinterdäck och åkte sedan hem till mamma för en fika. När jag åkte därifrån såg jag att det var lite för lite luft i höger bak, men inget som oroade.

Då.

Dagen efter hade 1½ kg luft pyst ut! Attans skräp.
Fick åka ner igen för att laga däcket, och en ny fika. Då kom beskedet jag inte ville ha. På något sätt har jag fått en lång, smal metallbit in i insidan på däcket (hur sjutton det nu gått till) på vägen hem till mamma, och det gick inte att laga däcket. Det får man bara göra om pyspunkan är på slitytan...
Så jag fick beställa ett nytt, likadant däck (annars hade det fått bli TVÅ nya för mönstret måste ju vara likadant) och åka hem med ett sommardäck på istället.

Och så åka ner ett par dagar senare för en TREDJE fika hos mamma på en vecka... Däckbyte ingick förstås i resan.

Den här fina människan har jag våldgästat tre gånger
på mindre än en vecka. Mysigt, även om det var oplanerat två av gångerna!

Och nu ska denna trollkärring strax hoppa i säng
Matchdag i morgon, så skönhetssömnen behövs..😁