sammandrag - igen

Ledsen att det blivit ett långt uppehåll igen. 

Men jag är ganska trött och sliten, hjärntröttheten har slagit till.

Det har hänt en del, både bra och dåligt. 

Thomas jobbar och hösten har helt plötsligt börjat göra sig påmind. Vi har varit bortskämda med ganska sköna temperaturer hela september, och nu i början av oktober. Men nu verkar det bli kyligare. Mina planteringslådor har börjat vissna ner och löven trillar ner i en snabbare takt.

Innebandyn är igång för fullt. Det är ju inte detsamma nu med Covid-19, många resrtiktioner, publikfritt och det känns oroligt när man ger sig ut på långresorna. Mina killar är kanon, de är väldigt försiktiga, tar hänsyn och stannar hemma vid minsta symptom, och man får ju hoppas att motståndarna gör detsamma.

Det är ju ändå roligt att vi kan köra för fullt.

Och så är det ju det här med Försäkringskassan. 

Linda har haft två ärenden om sjukersättning på vänt i Förvaltningsrätten och nu kom båda. 

Avslag.

När den första kom, kändes det för både Linda och mig, att okej nästa kommer om ett halvår eller så. Men sedan kom den andra domen, senare samma dag - trots att de var inlämnade med ett års mellanrum.

Luften gick ur oss båda två.

En mental jättepunka.

Om det ändå hade varit domar som varit värda pappret de skrivits på, hade det varit en sak. Men båda domarna är någon slag klipp och klistra version från Försäkringskassans avslag, Förvaltningsrätten har knappt orkat skriva med egna ord ens.

Men det är klart, Förvaltningsrättensnämndemän är politiskt tillsatta utan kunskap om lag & rätt, och definitivt inte om sjukförsäkringsreglerna.

Lindas jurist blev minst sagt arg, och har på bara tre dagar satt ihop ett överklagande till Kammarrätten. Han råder henne dessutom att söka sjukersättning igen, vilket vi hade tänkt.

Nu ska jag läsa igenom hans överklagan och redigera lite, sedan skickar vi in den. 

Sedan ska hon ha förlängd sjukskrivning. Läkaren skrev att  sjukintyget ska gälla 6 månader.

Linda har varit sjuk sedan hon var 10 år. 

När hon var 18 fick hon celiakidiagnosen, och blev sakta friskare.

I sex månader.

Sedan kom svininfluensan och Pandemrix och läkarna som ansåg att hon var i högrisk.

Sedan har varit hon varit sjuk. Hon har blivit sämre och sämre för varje år.

Den ena livslånga diagnosen efter den andra har konstaterats, alla har samsjuklighet med varandra på ett eller annat sätt.

Hon har gjort alla åtgärder som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och vården krävt.

inte en gång, utan gång på gång.

I elva år.

Hon fick sjukskrivning i två år, och sedan aktivitetsersättning fram till hon fyllde 30 i våras.

Då, helt plötsligt, är hon frisk.

Enligt Försäkringskassan och Förvaltningsrätten.

Eller ja, Förvaltningsrätten skriver att de tror att hon är sjuk, men trots alla utredningar, intyg, utlåtande om hälsotillstånd, rehab, specialistvård, åtgärder från AF, psykologer och jag vet inte allt måste läkaren skriva mer intyg, ännu tydligare. För trots att allt finns dokumenterat, är det det inte ändå.

Typ.

För Försäkringskassan och deras betalda läkare, Försäkrings Medicinsk Rådgivare, tycker inte läkaren skriver tillräckligt mycket. Även om det finns dokumentation, så har inte läkaren med egna ögon sett Lindas olika problem, hon följer nämligen inte sina patienter 24/7 i flera veckor. Det är enda sättet att kunna se patienternas symptom, för alla symptom visar sig knappast på ett 15 minuters långt läkarbesök, inte på en timmes heller.

Nu vill handläggaren på sjukpenning att läkaren ska berätta vilka åtgärder som gjorts i sommar och vilka som planeras. Det är bara det, att de åtgärder som bestämdes av nämnda handläggare pågår för fullt och är inte klara förrän senare i november. 

Tråkigt  nog räckte det inte att jag talade om att precis som läkaren skrivit i intyget, har hon skickat remisser till tre olika specialister, att Linda nu startat genomgången på 4 månader hos Smärthjälpen, med flera besök hos läkare, arbetsterapeut, fysioterapeut och psykolog (om jag inte minns fel, så är det totalt 12 besök). 

Lägg till att handläggaren på sjukpenningen faktiskt har kännedom om Lindas hela sjukhistoria och troligtvis har tiotals kilo med utredningar (om man skriver ut dem) som hon kan läsa om hon bara trycker på en knapp.

Men det räcker inte. Läkaren måste svara på de frågor jag redan svarat på - och som hon redan skrivit i läkarintyget.

Man kan ju undra hur man på Försäkringskassans olika avdelningar tänker (??)

Det är ju inte bara det att det tar timmar och åter timmar i telefonköer, återuppringningar och nya telefonköer. Läkarna har annat att göra än att skriva om samma intyg gång efter gång. Försäkringskassan bryr ju sig ändå inte om vad det står.

Linda har varit sjuk i 20 år, i nio av dem har hon varit "kund" hos Försäkringskassan.

Trots det kräver det att läkaren ska skriva utförligare läkarintyg, helst var tredje månad.

Resursslöseri?

Slöseri med vårdens resurser?

Idioti?

Rättsosäkert?

Ångestladdat för Linda?

Gör det mig fullständigt skogstokig?

Ja.

Jag tror jag fortsätter med nästa sida i morgon.

Typ.

Var inte oroliga några stycken!

Vi är ok, vi ramlar alltid med fötterna först, och fighting spirit har vi så det pyser över.

Ha en go helg! ❤️