Så saknad

Det blev ett långt uppehåll, och så var det inte tänkt.

Det har varit en jobbig tid på många plan - orken och kraften har varit som bortblåst.

Ella blev hastigt sämre I slutet av maj. Anfallen kom tillbaka och man märkte att hon inte mådde bra, varken i kropp eller själ. Medicinerna höjdes rejält, och det fungerade i 15 dagar. Sedan började anfallen igen, värre än tidigare. Det kändes också som allmäntillståndet blev sämre, vi tror att det var biverkningar.

Måndagen den 4 juli blev det riktigt tufft, jag kunde inte häva anfallen längre utan de höll på av och till hela dagen och in på kvällen. Thomas kom hem från jobbet på kvällen och vi åkte in till Blå Stjärnan. 

Där fick vår underbara, fina lilla tjej somna in. 💔

Vår fina lilla bus-Ella, som samtidigt var tuff, glad, otroligt smart och så ängslig för precis allt.

Hon som hade tusen och en olika sovställningar, den ena konstigare än den andra.

Hon som busade igång alla, först de gamla cairnterrierna, och senare vår soffpotatis Maya.

Hon som extremt tydligt visade att nu är det minsann dags att leka med någon av all hundra bollar hon hade eller ha dragkamp, hon kunde hänga sig fast som den värsta cairnterrier och släppte aldrig. Hon kunde släpa fram aktivitetsleksakerna för nu var hon minsann godissugen.

Hon som så gärna låg nära, nära i soffan och grimaserade som en galning när det var skönt.

Hon som råkade ut för allt elände, men kämpade så hårt.

Ella som vi älskade till månen och tillbaka 💔

Ella blev 5 år, och vi saknar henne så det gör ont. 

Det är så tyst, och vi är alla lite vilsna, framförallt Maya. 

Vackraste, finaste

Ingen mer får plats

Alltid på vakt

Det är klart att man visar att man njuter

Gôrskönt ju

Fast lite bättre

Tar hjälp med vaktandet

Visade genast att jag bestämmer var jag ska sova

Älskade skrutt, så vi saknar dig 💔

Linda bor fortfarande efter 3 månader kvar här hemma. Det har hjälpt oss en del, för det blev inte tvärtyst när Ella dog, vi har hunnit att vänja oss lite. Faktum är att vi inte haft mindre än två hundar sedan 2002, oftast fler. Det blir en ny erfarenhet som kanske är bra för oss, framförallt Maya.

Men det är fortfarande väldigt tungt, och saknaden är fortfarande efter två veckor smärtsamt stor.

Vem ska nu vakta oss och huset?

Detta anonyma, oväntade och fantastiskt omtänksamma

brev kom ett par dagar efter att Ella somnat in.

De är alldeles fantastiska på Blå Stjärnan! 💖