Det var för bra för att vara sant

I tisdags var jag på inskrivningssamtal på Mölndals Sjukhus inför operationen jag skulle göra på onsdag i nästa vecka. Allt funkade bra, plattröntgen, datortomografi, provtagning, samtal med ortoped, narkosläkare, sjuksköterska...
Förhållningsorder gavs: Sluta med den medicinen direkt pga blödningsrisk och duscha tre gånger med Hibiscrub och jag skulle läggas in på tisdag kl 15.00 och då syns vi då...

Jomenvisst..
Eller inte...

Klockan tre i eftermiddag ringde telefonen.
Det var operationssamordnaren som berättade att operationen är framflyttad pga sjuksköterskebrist.
Till den 27 november...
Två månader till av värk, sömnlöshet och oändlig trötthet.

Skit också

Undrar om den blir av då?

Beslutet är fattat

Bli inte oroliga, det är egentligen inte något allvarligt
Det är bara ett stort, stort nederlag för mig
Svårt att sova är det när tankarna snurrar och kroppen värker

Beslutet är taget, och det känns inte bra.
Eller jo, skönt på sätt och vis, som det är när man bestämt sig
Men det gör mig ledsen

Måste lägga innebandyn på hyllan redan nu
Hade ju tänkt att fortsatta fram till operationen,
men jag orkar inte - kroppen sätter stopp
Orkar inte gå några längre sträckor, det gör för ont
i höfter, ben och nacke
Det gör ont när jag sitter, ligger eller står
Det sticker, ilar och kryper i ben och fötter
Armar, händer och rygg funkar inte ordentligt
för kryckorna är ingen bra grej för en nackskadad
Nätterna är bara en pinlig transportsträcka
Om jag har tur sover jag två timmar i sträck
Men oftast max en timme i stöten
Nu är jag så trött att det går inte längre

Det är visst bara jag som inte fattat att det inte skulle hålla
Familjen och vännerna sa bara: Det var på tiden..
Men jag vill ju så gärna
Det är så roligt
Och gubbarna är så himla goa
De retar mig till vansinne
De får mig att skratta
De får mig att glömma den jävla kroppen
De hjälper mig över sargen..

Men jag vill orka fungera med familjen
Jag vill orka med operationen
Jag vill orka le
Jag vill orka vara jag

Jag säger bara:
I'll be back

Töntigt, men jag var tvungen ;)