Dotterns undersökning och Knölar

Dottern skulle på sin undersökning på Urologen idag. Gissa om hon var skärrad, natten som gick sov hon nog inte många minuter! Jag fick iaf upp mitt lilla asplöv i morse, och fick med henne till mottagningen, där en snäll sköterska tog hand om oss och hennes, vid det här laget gryende panik. Så småningom kom doktorn i undersöknings/operationsrummet (ja, det så faktiskt ut som ett sådant, med op-bord, förberedda droppåsar, syrgas och annat) tillsammans med två sköterskor och: två ursöta kandidater, som bara var ett par år äldre än min älskade Dotter. Hon drog jackan över huvudet och började storgråta... *suck* Jag bad kandidaterna backa, och läkaren började på ett väldigt fint sätt att fråga ut Dottern (mig....). Efter ca en kvarts samtal, hade han fått reda på vad han behövde - och Dottern, som lugnat ner sig, blev överlycklig när han sa, att eftersom det snart är 2½ månad sedan sista UVIn och urinprovet var helt rent från bakterier, blod och annat, slapp hon sin undersökning.. Gissa om lättnaden var stor. Men hon har varit väldigt spak hela dagen, stackarn.

Och så var det här med Knölar. Knölar har man ju lite här och där. Fettknölar, potatisknölar, fotknölar, huvudknölar, mansknölar och kanske t.o.m. frostknölar.
Jag har en på halsen i vilket fall, som jag var tämligen säker på att det var en fettknöl. Men en läkare på vårdcentralen ville kolla den iaf. Så idag var jag på Sahlgrenska och blev en aning ställd... Knölstruma... Aldrig hört talas om förut! Struma, och giftstruma och hög och låg produktion från sköldkörteln har jag hört talas om, men Knölstruma.. ?!
Men fick iaf reda på att den förmodligen är ofarlig men måste opereras bort, helt eller delvis. Imorgon eller på onsdag ska jag upp till SS och göra en finnålsbiopsi för att man ska kolla vad det är för celler. Vet knappt vad det är jag skriver om, men har hunnit att surfa runt en stund ikväll. Tydligen är det så att man alltid opererar knölstruma när den är så stor som min. Ett elegant halssnitt och ett par dagar på sjuksal, sen tar det tydligen 6 - 12 månader innan man är någorlunda återställd. Min trevlige doktor berättade att om biopsin är ok, sparar de en bit av sköldkörteln, för då slipper jag nog att äta medicin. Tar de hela måste jag knapra resten av livet. Sedan försvann han och oxå här de två (väldigt rara) kandidaterna, och kvar blev en sköterska som förklarade vad som ska hända härnäst...
Jag var nog ganska tjattrig en stund, innan den något övervarvade hjärnan saktade ner. Hon lämnade några papper, sa till mig att komma och göra biopsin så fort som möjligt. Sedan tar det 2- 4 veckor innan resultatet kommer. Då ringer läkaren och bestämmer tid för operation, vilket tar mellan 1 - 3 månader.

Hm... Zällan blev tyst en stund iaf...

För då kom ju nästa tanke: Tänk om det blir R kommer från England den 25 mars - och Dotterns 18-årskalas i april - eller när vi ska på innebandycup 1-4 maj??? Jahaja, som ni förstår snurrar det frisk just nu! Egentligen är det väl inget att grunna över, det som ska komma har en tendens att dyka upp när det är dags... Eller nåt... ;)

Tanke nummer två (eller tre???). Jag anmäler nog Distriksläkaren. Faktiskt. På fullt allvar. Jag var hos honom i somras dels för att jag känt en knöl på halsen och dels mina stora yrselproblem. Sicken kvacksalvare... För yrseln skulle jag skaffa nya glasögon, eftersom receptorerna i nacken förmodligen är utslagna. Det räcker visst inte med balansorganen i öronen, utan syn och nackreceptorer måste oxå funka, annars får man yrselproblem. Tja, det kunde jag väl kanske(!!) köpa, men inte det som sedan hände. Hade jag bara vetat... När jag frågade om knölen, så säger han, fortfarande sittande på andra sidan skrivbordet:
- Det är sådant äldre kvinnor får, det är inget att oroa sig för.
Varefter han säger att han hör av sig om blodproven jag tagit och adjö. Jag blev så paff, att jag inte kom mig för att protestera. Jag gick hem till de nyfödda valparna och tänkte att det ordnar sig.
Sommarn gick, och jag hörde inte av Doktorn. Jag tror det var över en månad senare, som han ringde (efter mail från mig) och började rabbla provsvar... Och gissa om jag blev förskräckt! Levervärdena var inte bra, kolesterolen var hög blabla bla och så är jag underviktig...! Hahaha, då först begrep jag hur han kunde få så många svar från de tre rör jag lämnat: Han läste upp fel persons provsvar!!!! För jag menar, underviktig är jag helt klart inte... ;D
Men sicken knäppkänga!!!
Senare på hösten pratade jag med en bekant, som är mottagningsköterska på vår VC. Hon fixade en annan läkare till mig, vilken tittade, klämde och efter max 15 sekunder sa han att det här blir remiss...
Nu kan man ju bara hoppas att förseningen inte ställ till med något...

För jag har faktiskt inte tid att bli sjuk just nu!


Längtar efter Sonen, mycket, mycket