Tankarna hoppade och for, känslorna likaså.
När jag pratade med min andra hälft idag, visade sig att våra tankar och känslor gått parallellt. Sorg, en känsla av skuld, men också den där typiska: "Vi skulle kanske stannat en stund till, tänk om Fred vaknade igen och inte hittade ut. Eller Dippen vaknat och blivit upprörd på Dippens vis?"
Och så suckade vi över oss själva, och jag sa att vi visst stannat tillräckligt länge. Jag vet hur jag ska kolla det..
Suck igen. Tänk att man ska bli så jobbig.
Men det är skönt att vi är det tillsammans iaf, min älskling och jag.
I morgon ska Linda till tandläkaren. Hon har haft rejäl tandvärk sista dagarna, förmodligen en visdomstand som kommer upp. Men hon behöver kolla den, så hon fick en akuttid. Sedan tar vi en liten snabb shoppingtur, present till ungarnas pappa ska fixas, vi måste ha fler skruv och plugg och så behöver kyl och skafferi fyllas - igen.
Nu ska jag krypa till kojs.
Och i morgon ska jag inte leta efter Fred i flera minuter innan jag jag kommer ihåg.
Och jag ska inte sniffa på stackars Rollo bara för att han nästan luktar som Dippen.
 |
| Rollo, Dippens dotterdotterson. Han är så himla mysig, snäll, gosig och lite... fundersam av sig. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar