När jag var med Linda hos tandis, träffade jag en äldre man i väntrummet. Den här mannen visade sig vara läkare och komma från en av Göteborgs "finaste" stadsdelar. Han pratade på och hade många roliga saker att berätta. Men en sak som han sa, fastnade lite extra. Vi pratade om skjutningarna som blivit så vanliga i staden och om främlingsfientligheten som följer.
Han sa så här: Tänk om de som ropar högt om hur dyr invandringen är, satt sig och räknat på det. Vi får in vuxna som om vi bara låter dem, börjar arbeta direkt. Inga dyra utgifter för utbildning, utan de drar in skattepengar till staten med en gång. De gör arbeten som vi inte vill göra, och har ofta utbildningar som vi behöver många fler som har.
Att Thomas och jag inte är emot invandring, invandrare och människor från andra kulturer, religioner eller färger vet ju de flesta som känner oss. Vi försöker se varje människa för vad just den gör, och om man nu ska döma/bedöma någon ska det vara efter personens handlingar, inte färg, religion eller härkomst.
Att inte alla tycker som oss, det vet vi ju. Men det är alltid lite svårt när någon som är nära uttrycker fördomar, rasism och rent hat mot människor han/hon inte känner, utan bara för att personerna kommer från ett annat land eller har en annan bakgrund.
Vi tycker inte lika, och det får man acceptera.
Och det har jag inga problem med.
Det jag inte accepterar är att man bär sig illa åt.
Att man inte visar respekt för andra människor, ung som gammal.
Och att man sårar folk, gärna dem som har svårt att försvara sig eller redan är utsatta.
Om sådant tycker jag inte.
Alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar