Helsingborg

Linda och jag tog en utflykt till Helsingborg igår. Vi lämnade snö, mörk himmel och kyla, och bara två timmar senare möttes vi av sol, ett par plusgrader och ingen snö alls. Vi fick nästan lite vårkänslor!
Det blev en mysig eftermiddag med Pappa & Elisabeth, och bjöds på den numera obligatoriska landgången med räkor och lax. Den är världens godaste, och kan fås gluten/laktosfri, vilket ju gör Linda och Daniel väldigt glada.
Pappa är en av de största krigare jag känner. Det är han som gett mig förmågan att hela tiden studsa tillbaka, mer envis än vad han är kan man helt enkelt inte bli. Hans fantastiska återhämtningsförmåga, framförallt de sista 5 åren, har varit snudd på otrolig. Nu är han trött, men inte uppgiven. Glimten i ögat finns kvar, och envisheten.. 😍

Vi ber alltid om den här när vi hälsar på i Helsingborg,

hoppas Pappa & Elisabeth inte tröttnar på den! 😀

Mina gener kommer från två personer vars läkeförmåga och envishet är något utöver det vanliga. Pappa och Mamma har en fantastisk läkeförmåga, och den har jag fått också - tillsammans med en envishet, som när det gäller, aldrig tar slut. Det är den bästa gåvan jag kunde fått, den gör att jag förr eller senare alltid landar med fötterna först när jag ramlar. 

Och det är bra, för jag har ju snubblat mig fram genom livet, både bokstavligt och bildligt 😉

Nu ska jag ut och skotta undan snön som kom när vi var borta igår. Thomas var envis och tog cykeln till jobbet, för det sägs att det enda som är ordentligt skottat i den här stan är cykelbanorna. Det kan vi ju hoppas, för här är det fortfarande inte snöröjt efter en vecka..