Oroliga tider

Det är mycket nu.

Linda's handläggare på Försäkringskassan ringde förra veckan, och var väldigt frustrerad och besviken. Hon har arbetat hårt för att Linda's sjukersättning ska beviljas, men det verkar som att hennes arbete var lönlöst. Preliminärbesked från beslutsfattaren blir nej - och anledningen där här gången är att FMR läste tvår rader i reumatologjournalen att proverna i slutet av oktober var bättre när det gäller den inflammatoriska systemsjukdomen. Att det berodde på den svåra kraschen Linda hade en månad tidigare, med skyhöga levervärden, oförmåga att behålla mat och vatten osv missade denna läkare tydligen.
Nu får vi se vad som står i besluten, sedan bli omprövning och överklagan.
Jäkla skit, rent ut sagt. Beslutsfattaren ignorerar helt och hållet behandlande läkare, och andra utlåtande, och går enbart på FMR, som i bästa fall läst LUH, annars bara fått det relaterat i stora drag i tfn.
Det är så rättsvidrigt, så det finns inte.
Jaja, det är bara att kämpa vidare.
Min dotter ska få det hon har rätt till, så är det bara.

Efter drygt en månads sjukdom, med fyra sjukhusvistelser med bara någon enstaka dag hemma, verkar det som Pappa äntligen börja hämta sig.
Min underbare, envise, sege och starke Pappa, som hela tiden studsar upp som en sådan där Babushka som är rund undertill. Och det är vi så himla tacksamma och glada för.
I lördags åkte jag ner en snabb sväng och hälsade på skåningarna. Det var skönt att se honom på benen, och att få krama om honom och min goa Elisabeth.

Apropå föräldrar..
Min goa Mamma fyllde år igår.
Hon som alltid finns där, alltid orkar lyssna och är den bästa av mammor.
Kunde intte åka ner, och får vänta lite eftersom jag blev utsatt för febersmitta i måndags. Inte corona, men vill inte riskera att smitta ner henne med något alls. Hon fyllde ändå 83 år.
Skickade ner en fin bukett tulpaner, som jag vet att hon tycker om.

Och så var det det där med Corona-viruset.
Jag tycker faktiskt myndigheterna sköter sig bra. De är lugna och trygga, och gör det som måste göras utan att skrika vargen kommer.
Men visst är det obehagligt.
Pappa, Mamma, Elisabeth, Mona - alla är de till åren och har olika krämpor som gör dem utsatta.
Själv är jag inte så orolig, men familjen är det - jag har astma och lite andra krämpor. Men jag har det under kontroll, så mycket som det nu går iaf.
Har mediciner och sådant som jag behöver, och nu är dessutom innebandysäsongen slut.

Så nu kan man planera trädgårdsbestyr, börja vårstäda inomhus och ha mysigt.

Och så kommer jag att fastna vid datorn.
Har nämligen köpt ett årsabonnemang på My Heritage, ett släktforskningsprogram.
Det rasslar in intressanta kopplingar som jag inte hunnit kolla på ännu. Jag måste också skriva in det Mamma har skrivit ner i sin släktforskning. Där finns mycket info om morfars sida som jag inte hittat på MH ännu.
Har beställt ett DNA-kit till Thomas också, som tur var kunde man importera de gamla DNA-resultaten från det andra släktprogrammet. Lite tur ska man ha!

Nu ska ge hundarna mat, och sedan ska jag faktiskt lägga upp benen i soffan och bara koppla av.

Hade lite trångt i sängen i helgen, 

när småtttingarna fick sova över två nätter.

Lite sura, eftersom de allihop vill ligga själva i sängen... 😂😍