Nils Ragnar Lindström

Min morbror Nisse somnade in för två veckor sedan. Han blev sjuk för nästan exakt på dagen 10 år tidigare, överlevde mot alla odds men blev aldrig återställd.. Bilden är tagen på julen 2011 som han firade hemma hos oss.
Många roliga äventyr och stunder hade vi tillsammans. Eftersom han var en man som hade svårt att rota sig, gick det många år mellan träffarna ibland, men vi hade alltid väldigt roligt de perioder han var hemma. När jag flyttade till Göteborg när jag var 18, var jag mycket hos mormor och morfar, och när Nisse spelade på Stenabåtarna åkte vi ofta med och åt middag. Vi var ute och åt ibland under åren som gick och -98 följde han med mamma, mina systrar och våra ungar till Danmark och hyrde stuga. Under några år firade han jul och födelsedagar med oss. Då var han också ett stöd efter min separation med barnens pappa året innan.
De senaste åren innan han blev sjuk träffades vi inte mycket av olika skäl, inte heller de sista åren. Men mina minnen från förr bär jag med mig med kärlek 💗
Begravningen sker onsdagen den 9 maj kl 10.00 i St Sigfrids Kapell på Kvibergs Kyrkogård

Hundvakt

Igår fick jag hämta småttingarna, för Linda kraschade. Lämnade och hämtade hennes hos frissan på förmiddagen, för hon klarade inte att köra själv och tog med mig Melvin och Kiara hem. Ringde och väckte henne på kvällen så hon kunde äta och dricka lite, sedan hade hon sovit ända till jag väckte henne på fm idag. Nu fortsätter hon att vila och förhoppningsvis orkar hon ta hem hundarna i morgon.
Tidigare i veckan var hon och gjorde färdigt sin vackra tatuering, se så fin den är!

Vår!

Idag kom äntligen våren på riktigt!
Visst har det funnits tecken på att den är på väg, men varje gång man trott att Nu, nu är den på väg! har bakslaget kommit med inte bara ett par minusgrader, utan 7, 8.. För den som bor norrut är det väl inte så farligt, men här i Göteborg är vi inte vana vid så låga temperaturer i april.
För några dagar sedan låg isen och snön i den stora planteringslådan, men titta vad jag hittade idag:

Vitlöken har redan kommit upp!

Jag får åka och handla jord och gödsel i morgon, den i lådan har sjunkit ihop. Och så får jag fundera på vad mer som ska planteras så småningom. Några penséer får det också bli, ingen vår utan penséer!

Syrenknopparna börjar växa också!

Har varit så himla trött idag, så jag har inte varit ute speciellt mycket idag. Men kanske ska man ut och fixa lite i krukorna iaf..? 😃

Nu sjunger hon i himlen

Idag somnade Lill-Babs in, 80 år ung. Hon togs in på sjukhus för ett tag sedan med

hjärtsvikt, som visade sig bero på cancer, enligt hennes döttrars inlägg på FB.

Nu har himlen fått ännu en fantastisk artist, människa och entertainer.
Vi är många som bara ler när vi hör hennes namn, hennes röst.

Vila i ro Barbro!

Den här var en av min favoriter när jag var liten, precis som alla andra småtjejer älskade jag Manolito 😁 Den släpptes 1968, och High Chaparral ar det bästa som fanns.

God fortsättning på helgen!

Påsken har varit trevlig.

Igår åkte vi hem till Mona, där nästen hela Thomas familj samlats. Linda, Daniel & Karin kom med, Susanne, Emma med lille Truls och Jonas med sin väldigt charmiga dotter Selma kom också.
Jag hade gjort äpplepaj och vaniljsås som vi tog med oss, och Mona & Susanne hade fixat plockmat. Vi fick några väldigt trevliga timmar, med mycket skratt och skämt.

Idag har det blivit soffhäng, Thomas kollar fotboll och hockey i alla möjliga tappningar och jag sneglar lite, men fixar på datorn mest. Nu börjar ju arbetet med att förbereda nästa innebandysäsong, listor i olika former ska skrivas bla.

Veckan som gick innehöll en hel del pyssel, vila, roliga samtal och så lite vila till. En innebandyträning hanns också med.
Och så det tragiska, det väldigt trista.
Frölunda HC åkte ut i kvartsfinalen.
Mot Malmö.
Isch!!
Som tur var jobbade Thomas annars hade det osat svavel långt ut på gatan.
Nu fick det osa i spårvagnshallen istället..
Jag och hundarna tröstade oss med Mariekex och lakritspipor..

Det största och svåraste beslutet är annars om jag ska sluta färga håret. Av olika skäl har jag inte varit hos frisörskan sedan före jul, och har följaktligen en ordentlig utväxt.
Och den är grå, väldigt grå. Nästan lite silvrig. Förut har det varit mycket brunt i, men det är borta nu.
Så jag grunnar om jag ska ha samma vackra silverhår som Marianne? Hon har ju himla vacker färg.
Mamma hade ju också det, tills det blev helt vitt.
Eller ska jag köra originalbrunrött ett tag till..
Funderar på några dagar..
Helt plötsligt kände jag mig gammal.

Fast å andra sidan.
Det är ju ganska snyggt.
På Glenn Hysén iaf
😉

Jag vägrar

Meeen....
Facebook, Instagram och bloggar dränks av olyckliga kommentarer och snöbilder.
Jag har varit ute och skottat idag igen.
Jag vill ha VÅR!!

Igår började vårkänslorna spira lite försiktigt, för de sista snöhögarna var nästa helt borta, det var flera plusgrader och riktigt skönt. Lite surt eftersom man visste att det ska bli snorkallt i slutet av veckan, men klockan visar sommartid och det är slutet av mars.
Livet kommer tillbaka, äntligen!
Och så vaknar man till en vit värld igen!

Jag vägrar lägga ut några bilder på snön, fullständigt.

Det får bli en repris på den här istället:

Mina hjärtan en sommar någonstans

för sisådär 20 år sedan... 😍

Årets Mamma-kalas

Igår hade vi familjen hemma på kalas för Mamma. Nästan alla kunde vara med i år, det är så roligt! De enda vi saknade var Pappa och Elisabeth, men det är för långt att åka för dem tråkigt nog.

Tio personer och 8 hundar - det blir ganska livat! Åtminstone när alla kommer samtidigt.. 😁
Åtta hundar av varierande storlekar: minst är chihuahuan Kiara 2 kg (hon och Ella skällde ut alla i en timme, sedan lugnade det sig lite) och störst är bullmastiffen Mia +50 kg. Mia tycker att hon är i Kiaras storlek när det gäller det där att sitta i knä, och Kiara tror att hon är stor som Mia - ni fattar bilden, va? Lägg till storpudeln Älva, som inte fattat att hon är en mogen dam på 11 år och just har förstått att man kan slåss lite och leka mycket, tre cairndamer och Melvin som hade fullt upp att hålla ordning på alla tjejerna.. 😁💗
Hursomhelst det blev en trevlig kväll med smörgåstårtor från Smörgåstårtfabriken, lika goda som alltid. De gör ju gluten/laktosfria tårtor också, lika fina som vanliga 😊

De här fina bilderna tog Linda:

Uttröttade hjältar hittade jag när jag kom hem efter att kört hem

Mamma och Anneli. Det döljer sig två tjejer till på bilden faktiskt, 
Citrus ligger på ryggstödet vid Thomas och Ditte har gömt sig på andra sidan hans ben.
Linda tog kortet!

Nu sitter vi och kollar slutspelshockey, Frölunda möter Malmö i kvarten. Det blir nog inte mycket mer idag, vi är ganska trötta. Sommartid och tidig match, då blir det frukost-TV 😁

Långt mellan inläggen

Bloggtorka så det nästan dammar är det här kan man ju säga.
Det är inte så att det inte händer saker, det är mest orken och skrivlusten som saknas. Kanske delvis för att det är mycket på Facebook där jag pysslar lite med ME-grupper. Det har ju varit ganska mycket uppmärksamhet i media om ME de sista månaderna, och det har märkts. Många nya medlemmar, många nya bekantskaper. Det tar tid och mental ork, så jag får ransonera lite.
Vill ju räcka till för familjen också, de är trots allt allra viktigast.

Innebandysäsongen är slut för i år, och det är skönt. Iofs har redan nästa säsong redan tjuvstartat med delvis ny tränarstab. Två tränare är kvar och min goa Linus från förra året kommer tillbaka - gissa om jag är glad! Det kommer att bli jättekul i år, massor av juniorer som ska spela seniorspel, det kommer hända mycket.. 😉😂

Och så har vi ju den här knäppfian. På översta bilden njuter hon av att jag masserar tassen. Och när Ella njuter ser hon inte ut som någon annan hund. Nosen rynkar ihop sig, hon visar tänderna, tom dem i underkäken och så rynkar hon ihop ögonbrynen. Har försökt föreviga detta tillstånd, men inte lyckats helt. På nästa bild har hon somnat, fortfarande grimaserande... 😁😍

Senaste två veckorna har vi haft lite tätare med besökare. Hon är ju fortfarande ganska ängslig, eller ja, mycket ängslig, när det händer något utöver det vanliga så hon skäller ordentligt när det kommer folk. Hon har dock lärt sig att lugna ned sig lite efter en stund. Kanske ska det bli bättre så småningom.
Det är en charmig liten tjej, och hon är ju bara ett år. Erfarenheten säger att det nog löser sig med rädslan om vi fortsätter som vi gör.
Hon har fått igång våra gamlingar, tom Ditte som blir 14 i år skuttar runt och busar. Citrus rusar med och leker jage, iaf lite.. ♥

Imorgon blir det förresten rejält med social träning för vår lillskit. Vi får hit 5 hundar till med vidhängande människor. Mamma har precis fyllt år, och vi tar kalaset hos oss i år också. Lättare för Mamma, det är jobbigt att ställa till med kalas för 10 personer. Så jag har beställt smörgåstårtor på Mammas önskan, och Linda ska fixa två pajer, en med äpple och en med bär till efterrätt. Gott!
Jag ska åka och hämta tårtorna i Majorna på Svenska Smörgåstårtfabriken, de gör ju även gluten/laktosfria. Efter att ha lämnat dem hemma blir det en tur till Varberg för att hämta Mamma och Anneli.

Så nu ska jag ta fram moppen och torka av golven, duka bordet och dona lite så det inte blir så mycket i morgon.

Bilservice i snöväder

Hade tid för service av bilen idag, och som vanligt är det Varberg som gäller. Kan inte motstå en fika hos mamma, som bor bara tio minuters promenad från Ärlebo Bil.
Fast det var så där lagom kul att kliva ur sängen, bara för att upptäcka att det vräkte ner snö, flingorna var stora som handflator. Nästan iaf.. På med kläder och ut och skotta & sopa av bilen. In för en snabb dusch och frukost. När jag tittade ut trodde jag inte det var sant - bilen var redan helt vit så det var bara att ta fram borsten igen.
Resan gick bättre än väntat, motorvägen var ren och fin till Hallandsgränsen. Sedan var det lite sämre, men ok.

 Väl hemma hos mamma överraskade hon mig med en mycket god räkmacka och muffins med hallon & vanilj. Mums! En mysig pratstund, och sedan var det dags att åka hem igen. Det gick bra det också, men blev så sen att jag fick hoppa över innebandyn.
Just nu känns det väldigt skönt att bara vila i soffan, faktiskt..

Trögt

Som vanligt så här års går det trögt med skrivandet. Har många tankar som egentligen väntar på att formuleras, men är inte så säker på att jag vill skriva dem här. Har dessutom varit ganska trött ett tag, och det gör det inte enklare.

Allt är bra, livet rullar fram med hög fart känns det som.
Vintern är seg, jag vill ha sommar NU!! Thomas sätter nästan utegångsförbud på mig, iaf när det gäller hundpromenader, för det är svinhalt överallt. Och knaggligt. En kombo som garanterat gör att jag troligtvis sitter på min breda bak innan jag kommit 50 meter.. 😁
Vi har börjat (Thomas har börjat!) planera för renovering av badrummet i källaren. Från början var det bara meningen att vi skulle fräscha upp med kakel runt badkaret, men det blir som vanligt mer än så. Just nu har vi bestämt att hysta ut vårt fantastiskt stora badkar (det är som en smärre pool för er som inte sett det), fixa golvet där det står, det är oarbetad betong, och sedan får vi se om det blir dusch eller ett mindre badkar. Men vi kan ju konstatera att det blir liiite mer jobb än vi tänkte från början. Som vanligt.. 😇

Annars är det roligaste som hänt att David, min systerson, fått en jättefin enrummare med riktigt kök och redan har flyttat in. Vi hjälpte honom i lördags, och fick se en kanonmysig lägenhet. Stor, hela 48 kvadrat, fräscht vitmålade väggar, fint kök med ny diskmaskin och ett stort badrum. Där kommer han helt säkert att trivas väldigt bra. Att han sparar typ en timmes resväg enkel resa för att komma till jobbet måste ju vara jätteskönt!

En liten sneakpeak av det fina köket.

Här är det ju inte undanplockat ännu, bilden är

tagen mitt under flytten, men ni ser ju hur fint det är! 😄

Ellas matvanor

Ella har varit ganska speciell när det gäller matvanorna enda från starten. Kräsen, äter varannan dag - och ligger ner när hon äter. Det sista trodde vi skulle ändra sig så småningom, men nejdå. Minst 3/4 av måltider intages liggande. Bara när Kiara är här får hon lite mer bråttom och står upp.. 😁

Nu, efter första löpet, har hon hon faktiskt ätet varje dag. I hela fyra dagar har hon fått i sig allt, bara ett mål överhoppat. Tror det är rekord faktiskt! 

Hon är ganska egen, och otroligt charmig, den här knäppgöken 😍

En väldigt trött sängkompis..

..som äntligen kommit till ro

tillsammans med tanterna

Allt är bra, mycket ME och mycket känslor

Allt är bra med oss, jag har bara varit mycket trött.
Ska till Närhälsan om en månad, allergimedicinerna däckar mig helt.

Januari har rymt mycket innebandy. Det har varit lite rörigt på bänken, men jag tror vi har löst det nu. Men det tar lite energi, jag blir någon slags medlare/länk som ska försöka få ihop ett gäng gubbar till en enhet. Nu har lite frågetecken rätats ut, så nu ska det nog bli bättre,

Annars har det varit oerhört mycket Me-relaterat.
Dels har Lindas läkare hastigt slutat, och lämnat en del trådar öppna. Nu hoppas vi att hon snart ska få en ny doktor, en som kan eller vill lära  sig om ME - fort, för ansökan om sjukersättning ska in till hösten, och då är det viktigt att hon har en läkare hon litar på och som kan göra ett bra LUH.
Hon är dålig nu, och jag försöker hjälpa henne så hon kan vila så mycket som möjligt. Vill ju inte att kraschen (eller PEM som det heter på riktigt) ska hålla i sig länge.

Jag är engagerad i några ME-grupper på Facebook, är administratör i ett par, och ganska aktiv i några andra. När Linda fick sin diagnos var det en ny, skrämmande värld som öppnade sig. Jag fick då mycket stöd av sjuka och anhöriga på Facebook. De gav råd och stöttade när det var riktigt tufft.
Dels blir man ju helt förkrossad när ens dotter får en diagnos som är kronisk, (i Lindas fall flera livslånga diagnoser) och man dessutom förstår att det är en mycket funktionsnedsättande sjukdom.

En av de personer som då stöttade, berättade och gav tips var Anne Örtengren. en redan då mycket svårt sjuk kvinna som utnyttjade varje stund hon möjligtvis kunde för att samla pengar till forskningen, informera politiker, tjänstemän och läkare och ME och stötta sina medmänniskor. Hennes nyhetsbrev, ME/CFS-nyheter nådde inte bara oss utan också 2700 (!!!) politiker och läkare.
Pga sin svåra situation, med komplikationer som hon inte kunde får hjälp med, valde hon för några veckor sedan att avsluta sitt liv. Inte pga depression, hopplöshet eller livsleda, utan för att hon helt enkelt led av oerhörda smärtor på varje millimeter av sin kropp, på insidan och utsidan, 24 timmar om dygnet, varje vecka, hela tiden.
Hon skrev ett mycket långt brev, det tog henne flera månader att skriva, där hon berättar om sitt beslut.
Det är ett fantastiskt brev, som jag kommer att läsa många gånger. Det visar hur Anne var, hennes vilja, övertygelse och stora empati. Läs det, det är hon värd och du kommer att få en inblick hur de svårast ME-sjuka lever..
Anne Örtengrens avskedsbrev
Anne's mammas ord i artikel i SvD

I dag lades hon till sin sista vila.

Foto: Lars Pherson, SvD

Hennes död tillsammans med det hemska som hände i Bjärred, där det ryktas att barnen hade ME, har gjort att det de senaste veckorna har varit ett hårt tryck i grupperna. Polisen har inte bekräftat det, men många är självklart oerhört ledsna och oroliga, både sjuka och anhöriga. Många har inte orkat sätta sig in i sjukdomen och vet inte var de ska leta efter trovärdiga fakta. Andra är rädda för att de eller deras anhöriga ska bli lika sjuka som Anne. Vi tröstar varandra, och försöker vara vaksamma så att alla får det stöd de behöver. Det slängs mycket skit av folk som inte förstår bättre, de säger att ME är en hittepå-sjukdom, att de sjuka är lata osv
Det blir vi, som administratörer, som får sålla i medlemsansökningarna. Många söker, och en del har inte helt rent mjöl i påsen. Nyfikenhet, möjlighet att sälja kosttillskott eller konstiga behandlingar, eller helt enkelt trolla.

Eller som Elisabet Höglund, den gamla journalisten.
Hon har en blogg, där de senaste inläggen har handlat om Bjärred och ME. Hon anser att hon har rätt att gräva, publicerar helt otroliga "sanningar" och spekulationer om familjen, publicerar delar av ett mail från som enligt utsago ska vara mellan pappan och en pianolärarinna, där pappan säger att dottern inte kommer under hösten, men kanske till våren. Det är allt. Pianolärarinna tar detta som bevis för att barnet inte är sjuk, utan det är "hitte på". Elisabet hakar på och gör en otrolig historia om detta, full med spekulationer tagna ur luften. Hon börjar bloggserien med att berätta att ME inte är en sjukdom, för det har hon läst och en onamnad läkare har sagt det.
Kommentarerna har varit fullständigt vidriga. ME-sjuka kallas för allt möjligt, föräldrar till barn med ME anklagas för att ha Münchausen by Proxy, för barn kan ju inte ha ME påstår man.
Kommentatorsfältet börjar likna Flashback's.
Det är helt sjukt, vidrigt och hemskt att männsikor kan bära sig åt på det sättet.

Men all publicitet har inte varit svår.
Svenska Dagbladet har haft en fantastiskt välskriven artikelserie om ME, där bla författarinnan Karin Alvtegen berättar om sin ME
TV4 Nyhetsmorgon har haft inslag  av Jenny Strömstedt.
Malou efter 10  har haft inslag med fd politikern Pernilla Zethreus som har varit sjuk sedan 2002.
Och ännu fler har det varit och är på väg.
Vilket också ökar trycket i grupperna. Men på lite mer positivt sätt. Typ.

Vill ni läsa om ME, Myalgisk Encefalomyelit, kan ni läsa på vår riksförbunds hemsida, rme.nu 
Är ni under utredning, eller har fått diagnosen och behöver visa fakta till läkare som inte tror, förstår eller vill förstå, finns det två länkar som är väldigt bra.
Stockholms Läns Landsting ligger väl framme och har  ett vårdprogram framtaget som kan vara ett stöd: Viss.nu
RME´s Utredning och handläggning av ME

Allt det här,och mer därtill, har tagit en massa tid i anspråk. Och en väldigt massa mental kraft och energi.
Det är tunga människoöden, men också väldigt roliga, kämpande, härliga människor man möter.
Så jag fortsätter ett tag till.
Det blir mitt sätt att fortsätta det Anne började.
Att hitta och sprida kunskap, förståelse, bekräftelse, en rimlig vård och levnadssituation för de som drabbats av ME.

Ta hand om er därute!

Gott Nytt År!

Gott Nytt År och God fortsättning!

Det gamla året slutade bra och det nya började lika bra. Anne och Linda kom hit och åt middag, mös och pratade, precis som vanligt på nyårsafton. Thomas är ju inne i en period med lediga jular och nyårshelger, och det gillar vi mycket! 😍

Till middag blev det pepparbiff, benfri fläskkarré och potatisgratäng. Tanken var att vi skulle äta marängswisch, men vi blev alldeles för mätta - Linda hade gjort en stooor skål med Rocky Road som vi satt och plockade i hela kvällen. 😁

Så himla gott!!

Trevligt hade vi, och en stor lycka var att vår oro för att Ella skulle gå i spinn av nyårsraketerna försvann - hon brydde sig inte alls. Vid något tillfälle satt hon tom i Thomas knä och kollade in ljusblixtarna. Nu hade vi ju förberett med att ha musik på och dragit ner persiennen åt det håll de flesta fyrverkerierna fanns. Hon är ju fortfarande ängslig i situationer med nya människor (eller sådana hon inte träffas så ofta) och nya hundar, men det känns ändå som det släpper lite. Hon kan iaf koppla av om hon får lite avstånd. Alltid en början! 

Så vi hade en väldigt skön nyårsafton som slutade med JVM-hockey som började klockan 2.00. Jag orkade inte hela vägen, men även hockeyn har blivit lite tradition.. 😉

Till sist en fin bild från ett av Daniel och Karin's boende i Ubud på Bali där de är för tillfället. Det verkar helt underbart, och de skickar en massa vackra bilder.. 28 - 34 grader varmt låter ganska ok!

Ett något redigerat foto som Karin tagit

Jul och liten paus

Det var värstans var det var längesedan. Har haft lite problem med att spara inläggen jag skrivit, så jag tog en ofrivillig paus.

Det har förstås varit julstök och sådant:

Första delen av köttbullerullandet,

det blev lika många till innan jag var klar 😊

Linda's julnaglar, hon tog bilden själv 😉

Årets uppesittarkväll med Linda, Daniel & Karin.

Uppesittande vet jag iofs inte om det blev så mycket för de två sistnämnda,

de hade jobbat hela dagen och var ordentligt trötta. Mysigt hade vi iaf 😍

 Julafton firades förstås. Mamma, Anneli, Marianne och Linda kom hit och Thomas var ledig. Väldigt trevligt hade vi! Men tyvärr har vi alla blivit väldigt dåliga med det där fotograferandet. 

Här har nästan all julmat kommit fram, Linda förevigade bordet! 😊

Juldagen gick i vilans tecken, mycket sport på Tv'n och vi var mycket trötta båda två.

Middagen blev lika god som enkel, rester från julbordet. Så himla gott!!

God Fortsättning på helgerna! 💗💗💗

Jul ute

Vi fick julstämning ute, och jag lär inte komma ur sängen i morgon efter skottningen.. 😉