Nu har det hänt igen. En mamma som skriver om sin vardag med sitt mycket sjuka barn blir påhoppad och kritiserad av främmande människor på ett sådant sätt att de inte orkar fortsätta blogga, alternativ stänga bloggen.
Jag blir fullständigt skogstokig av sådana elakheter!
De här mammorna och papporna behöver ventilera sina tankar i en svår situation. Dessutom lär de oss andra mycket om sjukdomarna deras barn lider av, vilket kanske kan minska fördomarna runt handikapp av olika slag. De behöver kontakter med människor i liknande situationer och bloggande är en fantastisk möjlighet att nå ut.
Men så finns det en del elaka, nästan sinnesjuka människor som anser att bara man skriver något på en blogg, ger det dessa personerer rätt att spy galla, hota, ärekränka och förlämpa bloggskrivaren hur mycket som helst.
Det är fega ynkliga skitar som resonerar så, och de skulle ha en en rejäl käftsmäll! För de skadar redan ledsna, hårt kämpande människor så mycket.
Det finns ett talesätt som säger: Har du inget snällt att säga, säg då ingenting alls!
Önskar att alla kunde leva efter det.
Förlåt för språkbruket, men jag blir verkligen arg på sådant här.
Emelie, Jenny och alla ni andra - ge inte upp. Ni är så fina och starka och vi gillar er så mycket!
Kramar
Tack snälla du, jag håller med dig helt och fullt. Det är för jäkligt att folk skriver vad som helst och är elaka i skydd av att vara anonyma vid tangentbordet. Jag känner mig lyckligt lottad som inte blivit lika påhoppad. Kram!
SvaraRadera