Cancern är en jävla skitsjukdom. Alldeles för många i min omgivning drabbas. Både familj, vänner och vänners anhöriga. Några verkar vinna sin kamp, några har förlorat den och några kämpar för fullt just nu. Man önskar att man kunde göra något mer än sätta en slant eller två till cancerfonderna.
Tänker på er, finns här om ni behöver! ♥
Nättroll har jag varit någorlunda förskonad ifrån. Min blogg är för liten och ointressant, men jag följer ju ganska många andra bloggar. Kommenterar ibland, och då vill jag inte vara anonym. Tycker att det är för djäkligt att man inte ska kunna stå för det man tänker och tycker och jag vägrar krypa under anonymitetens fega täcke. Ibland kommer man ju i diskussion med någon, eller så skriver man något som en del inte gillar. Och lika säkert som ett reklamblad i brevlådan kommer det ett anonymt mail eller en anonym kommentar. Igår var det dags igen, Kommentaren var fånigt nog postad under ett inlägg som jag skrev för två (!!) år sedan, syftet med det begriper jag inte - man får ju aviseringar om att någon kommenterat. Den här personen anser att jag borde dränka mig m.m, annars skulle personen i fråga skicka folk som skulle begå olika övergrepp (behöver knappast säga att språket var ganska grovt..). Men - jag skulle också anmälas för förtal?! Ganska förvirrat mao. Jag tror att ilskan den här gången berodde på en kommentar där jag var ganska tydlig om vad jag anser om nättroll. Men skam vet, det kan också berott på att jag väldigt tydligt uttryckte vad jag känner när det gäller flykting/invandrarfrågan i en diskussion på nätet. eller något annat.
Vi har i vilket fall skrattat gott åt hur korkade en del är, funderat hur man liksom bara kan skriva på det sättet och tyckt lite synd om dessa ynkliga människor som så uppenbart mår så dåligt.
Måste väl för (minnets skull om inte annat) skriva lite om flyktingkrisen som pågår just nu. Ni som känner mig vet att jag alltid ansett att man ska hjälpa dem som är i nöd. Inget har hänt som har ändrat den uppfattningen. Inget. Istället för att vara rädd för främmande människor anser jag att vi ska ta emot dem, och låta de stanna som sköter sig och trivs, så länge de behöver. För får de rätt hjälp med utbildning när det gäller svenska, hjälp att förstå hur vi fungerar i Sverige och någonstans att bo, får vi igen det hundrafalt. Vi behöver välutbildade, arbetsvilliga människor i vårt land. Oavsett religion, hudfärg eller annat.
Och vi har massor av plats.
Jag läste en krönika häromdagen som verkligen var perfekt. Den påminde om hur en miljon svenskar flydde från Sverige för bara 100-150 år sedan. De hade att välja mellan att låta sina barn svälta ihjäl här hemma eller ge sig ut på havet i rangliga skepp och fly till en oviss framtid.
Minnet är kort hos oss människor...
Nu ska jag återgå till min plats vid spisen och nästa storkok. Sååå himla tråkigt, men skönt när det är gjort :)
Kramen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar