Bitter, nej då.

Men jag är jävligt förbannad.
Det jäser och puttrar och ibland kokar jag över.
Jag har ju mina egna gamla fighter i färskt minne, och Lindas som fortfarande pågår. Och så många andras också.

Gick igång ordentligt idag.
En av bloggarna jag följer berättade om en väns pappa, en man som sökt hjälp för en knöl i magen, men inte ens fick en röntgen av läkarna på VC. När han åkte ner till Belgrad såg de direkt att magen är full av tumörer. Idag, tre månader senare, har han fortfarande inte fått den vård han behöver. Han fick inte ens tid hos läkaren som missat cancern, utan blev hänvisad till jourmottagning och ta en kölapp..
Det är fullständigt absurt att det ska vara så.

Jag är så trött på orättvisorna som bara blir större och större. Är du gammal, sjuk eller skadad är du inget värd. Kan du inte jobba, är du ännu mindre värd. Blir du utsliten på ditt tunga, lågavlönade jobb får du skylla dig själv osv..

Är lite lat idag, så jag kopierar helt enkelt kommentaren jag skrev om vård och skyddsnät som inte längre finns:

Så här är det överallt nu.
Har du inte en frisk anhörig, får du ingen hjälp – om du inte har gott om pengar eller en fet sjukförsäkring som betalar för dig.
Om du lyckas få en läkare som hjälper dig med din kroniska sjukdom ska du veta att:

1. Primärvården remitterar dig till specialistvård – förhoppningsvis. Läkaren på specialistvården kan inte hjälpa dig om du har problem med andra delar av kroppen eller fler diagnoser. Då får du gå till många läkare. Läkare som sedan säger att du är färdigbehandlar och återremitterar dig till VC (Närhälsan i Göteborg). Men då är det också så att läkaren på Vårdcentralen får inte ta hand om alla diagnoser, än mindre ställa dem. Han/hon får heller inte skriva ut alla mediciner, det måste specialistläkare göra. Tillbaka på ruta ett.

2. Försäkringskassan, som samtidigt som de kräver diagnos för att människor ska få ut ersättning, påstår att de bara ser till arbetsförmåga. Men den/de behandlade läkarnas erfarenheter och intyg räknas inte. Inte diagnos heller. Och intygar läkaren att du inte har någon arbetsförmåga tror inte FK på det utan anlitar en FMR ”Försäkringskassans Medicinske Rådgivare” som föralldel inte behöver vara specialist på effekterna av den diagnos för den sjuke han/hon ska lämna utlåtande om. En barnläkare kan ge rekommendation om spinalskador, en ortoped om neurologiska sjukdomar osv. Och deras rekommendationer går i de allra flesta fall före de behandlande läkarnas, de som är specialister på patienten och dennes problem.. Visst är det förtroendegivande?

3. Skulle du nu lyckas ta dig igenom detta och får sjuk/aktivitetsersättning får du en inkomst som inte täcker ens dina livsuppehållande kostnader, så som mat, specialkost, mediciner, hyra och läkarbesök. Inte ens med hjälp av bostadstillägg. Och glöm försörjningsstöd (socialbidrag) De är så bakbundna att de knappast kan hjälpa till med något. Tex väldigt många mediciner (smärt & magmediciner tex) är borttagna från läkemedelsförmånen. Då får du ingen hjälp med den kostnaden, inte heller via handikappersättning. För FMR har avgörandet även här, och vet inte att många mediciner inte ersätts via läkemedelsförmånen.

4. Har du nu kommit så långt att du får den där lilla ersättningen, ska du också veta att du får en exklusiv förmån som bara sjuka och pensionärer får: Du får betala extra mycket skatt – en sjukersättning/pension på ca 8400 före skatt ger 1000:- mer i skatt än om du haft samma lön. EU’s fattigdomsgräns går vid 11000:- Råkar du komma upp i den inkomsten som pensionär får du också betala 1000:- mer i skatt än om du haft samma löneinkomst… Det är mycket pengar när man inga har..

Nej, det finns inget skyddsnät längre. Vare sig du har livhotande sjukdomar eller sjukdomar/skador som gör dig funktionshindrad, eller bara råkar bli gammal är du idag beroende av anhöriga, helst med stor plånbok, gott om tid och en stor kämpaglöd för att få en någorlunda tillvaro.

Nej, jag är inte bitter. Inte mycket iaf.
Jag är bara jävligt förbannad.
Och bara för att förtydliga: Det här började lååångt innan flyktingkrisen – jag är så trött på att så många skyller på den.