Det går framåt

Det händer och fötter hela tiden.

Mamma mår sakta bättre. Hon kan äta mer, jag har kört runt och köpt upp sta'ns lager med näringsdrycker så hon får styrkan tillbaka. Probimage har hjälp hennes misshandlade mage att må bättre, och hon blir sakta piggare. 

Fick kontakt med VC till sist och mammas goa distriktsköterska ska försöka lösa så de kommer hem och tar lite prover och ser till att mamma får sina vaccinationer. Hon fick också mamma att gå med på att ha ett larm, hurra! 

Märta står fortfarande på verkstad, men har vi lite flax får jag hämta henne på fredag. Det kan vara så att det är en ventilarm som fladdrar som orsakat problemen, men det vet vi inte förrän de bytt den.

Håll en tumme tack! Saknar vår rymliga bil så mycket!!

Mazda2:an är föralldel mysig - men attans liten.

Idag ramlade den första snön ner. Tack och lov bara en millimeter typ, hoppas det stannar där. Kallt som sjutton är det också, det närmar sig tvåsiffrigt på nätterna. Isch!!

På söndag är det första advent och då ska jag väl försöka ha fixat lite, men just nu räcker inte orken. Det är mycket som ska grejas med hela tiden för tillfället, och jag försöker vila när jag får möjlighet.

Daniel och Karin har fullt upp. De har ju båda nya jobb som kräver mycket och huset blir deras om någon vecka. Jag hoppas vi ska kunna få till en träff eller två runt jul iaf.

Linda kämpar på med nya lägenheten. Det är mycket att göra i den, men nu börja det viktigaste bli fixat. Frysen är lagad, elkontakter fixade, elementet i badrummet funkar äntligen, ny diskmaskin är på plats och tvätt och tork kommer i morgon. Uppackningen funkar, men att slänga skräp funkar inte - vi behöver Märta. 

Det kommer att bli så fint, men det behöver målas om, och lite annat. Men det blir nog till våren. Linda trivs verkligen bra redan, det är mysigt område.

Jag var på mina höfters tioårs-kontroll i veckan, och det blev högsta betyg. De har inte flyttat sig någonting sedan operationen och läkaren sa att de kommer hålla 30+ år till. Jag tyckte han kunde dubbla, och det var inga problem sa han. Så jag och mina höfter ska kämpa på i 60+ år till - minst ;)

Den här fina bilden kom upp på pappa häromdagen. Han trivs på sitt boende, och det är verkligen mysigt. De dukar fint och har olika teman. Verkligen ett bra ställe, Romares!

Mamma

Mamma mår inte bra.

Även om hon inte skadade sig så illa, har det tagit hårt. Hela drygt första veckan sov hon, och åt för lite. 

Jag har nu varit nere tre svängar, bla med mat, näringsdryck och annat hon behöver.

En liten vändning anar jag, men det måste bli bättre i helgen, annars får vi söka hjälp. Hon vägrar hittills, men inser nog att hon måste.

Men hon har definitivt inte gett upp, hon har bestämt sig för att bli bra.

Jag hoppas att hennes vilja ska hjälpa till, och det tror kanske att den gör.

Just nu känns det tungt, och lite ensamt. Tack och lov har jag Linda och Thomas som håller mig uppe när orken dalar. 

Det finns ju bra saker också. Linda kommer iordning mer och mer, och hon trivs redan väldigt bra. Bamse utvecklas varje dag, han är så mysig.

Daniel börjar sitt nya jobb nästa vecka, han är så grym! Han och Karin tar över huset helt nu, så de lär få att göra.

Och Thomas har fått en extra löneförhöjning, äntligen. De är ju några gamla erfarna gubbar kvar - och de var nära att ge upp. Det anställs unga killar direkt från skolan, som inte har någon kolĺ öht om spårvagnar, och de får högre ingångslön än gubbarna som jobbat över 40 år.

Nu upptäckte någon chef att de höll på att förlora väldigt mycket kompetens så nu blev det bråttom.. 

Nu måste jag sova. Imorgon är det dags för 6e covidvaccinationen.

Det sprider sig snabbt nu...

Siri

Denna underbara lilla fjantfia fyller 1 år idag!

En fjompig hoppetossa, just nu ängslig för det mesta, men ändå väldigt nyfiken.

Hon tjatar, fnyser, skäller och låter mest hela tiden och verkligen älskar sina leksaker..

En liten gosegris, som älskar att kela.

Vi älskar henne högt, även om moster Maya tycker att hon är en riktig pina och helst går undan när det lilla yrvädret kommer farande och ska ligga nära, nära. Maya är nöjd med att ligga nära mig eller husse... 

Flyttad dotter, fallande föräldrar och tickande Märta

Ja, jösses säger jag bara.

Det är ju tur att man är van vid att allt kommer på en gång, typ.  Och att man har goa människor, snara till skratt runt omkring sig. Annars hade det inte gått.

Jag skrev att jag var sliten för 1½ vecka sedan - jag kan ju lugnt konstaterar att jag inte är mindre sliten nu.
Vi packade hela förra veckan, jag hann med match och träning och lite annat också.

I måndags gick flyttlasset, och sedan har uppackningen börjat. Nu börjar Linda komma iordning, men det är ju en hel del kvar. Dessutom är det något skumt med elen, hon har bara fått en uppsättning nycklar, en lampa i taken har ingen väggkontakt, badkaret ska lyftas ut, taklampor sättas upp, persienner måste upp osv. Det behövs målas i hela lägenheten, men det är ingen brådska.
Men det kommer bli superfint, och hon trivs redan. 

Fullt i nya köket

  

Tomt i den gamla lägenheten

Hon lämnade en jättefin lägenhet som hon/vi renoverat.

Nu får hon ta tag i den nya lägenheten - 

men tack och lov är det inte lika mycket jobb i den.

Märta, vår bil, fick jag köra till verkstaden i tisdags. Helt plötsligt började motorn ticka konstigt, och kraften försvann i motorn. Iom det visste hon inte vilken växel som skulle ligga i vilket gjorde resan ganska oberäknelig. Nu står hon på världens bästa bilverkstad, och jag fräser runt i en lite asfaltsbula, en Mazda2. Vi kan ju bara säga att det är liiite knepigt för Thomas att trassla sig in iden, och att veckohandlingen nog får vänta lite.
Det blev lite lustigt när jag köpte gardinstänger för Linda. Paketen var 180 cm - jag var tvungen att fälla baksätet och då var det ca 15 cm kvar till instrumentbrädan... 😁
Jag saknar verkligen Märta!! 

Märta, kom hem!! 😁😍

Och så var det där med fallande föräldrar..
Pappa lyckades slå sig i sängen, så han fick en fläskläpp. Personalen på boendet blev osäkra på om han ramlat, så han fick åka in på sjukhuset idag för röntgen och lite koll. Men allt var bara bra, så han mår bra. Men Elisabeth hann ju bli ordentligt orolig.

Mamma ramlade förra helgen, och slog sig. Det gick nog som tur var ganska bra. Inget brutet, men blåmärken här och där. Men adrenalinet och krypturen till soffan har tagit hårt på hennes knän och orken. Hon sover väldigt mycket och äter väldigt lite.
Så idag tog jag den lilla asfaltsbulan till Varberg och lämnade några kassar mat, önskekost fick det bli. Nu hoppas jag att hon ska få i sig lite mat och få tillbaka kraften igen.

Nu tog orken slut här också.

Det får bli lite middag, en bit choklad och sedan hopp i säng.

Imorgon är det nyckelöverlämning kl 8 i gamla lägenheten, besiktning av elen i den nya lägenheten och sedan lite mer uppackning & pyssel. Efter det åker jag hem och svimlar i soffan. 
Ha en go helg! 💕