Flyttad dotter, fallande föräldrar och tickande Märta

Ja, jösses säger jag bara.

Det är ju tur att man är van vid att allt kommer på en gång, typ.  Och att man har goa människor, snara till skratt runt omkring sig. Annars hade det inte gått.

Jag skrev att jag var sliten för 1½ vecka sedan - jag kan ju lugnt konstaterar att jag inte är mindre sliten nu.
Vi packade hela förra veckan, jag hann med match och träning och lite annat också.

I måndags gick flyttlasset, och sedan har uppackningen börjat. Nu börjar Linda komma iordning, men det är ju en hel del kvar. Dessutom är det något skumt med elen, hon har bara fått en uppsättning nycklar, en lampa i taken har ingen väggkontakt, badkaret ska lyftas ut, taklampor sättas upp, persienner måste upp osv. Det behövs målas i hela lägenheten, men det är ingen brådska.
Men det kommer bli superfint, och hon trivs redan. 

Fullt i nya köket

  

Tomt i den gamla lägenheten

Hon lämnade en jättefin lägenhet som hon/vi renoverat.

Nu får hon ta tag i den nya lägenheten - 

men tack och lov är det inte lika mycket jobb i den.

Märta, vår bil, fick jag köra till verkstaden i tisdags. Helt plötsligt började motorn ticka konstigt, och kraften försvann i motorn. Iom det visste hon inte vilken växel som skulle ligga i vilket gjorde resan ganska oberäknelig. Nu står hon på världens bästa bilverkstad, och jag fräser runt i en lite asfaltsbula, en Mazda2. Vi kan ju bara säga att det är liiite knepigt för Thomas att trassla sig in iden, och att veckohandlingen nog får vänta lite.
Det blev lite lustigt när jag köpte gardinstänger för Linda. Paketen var 180 cm - jag var tvungen att fälla baksätet och då var det ca 15 cm kvar till instrumentbrädan... 😁
Jag saknar verkligen Märta!! 

Märta, kom hem!! 😁😍

Och så var det där med fallande föräldrar..
Pappa lyckades slå sig i sängen, så han fick en fläskläpp. Personalen på boendet blev osäkra på om han ramlat, så han fick åka in på sjukhuset idag för röntgen och lite koll. Men allt var bara bra, så han mår bra. Men Elisabeth hann ju bli ordentligt orolig.

Mamma ramlade förra helgen, och slog sig. Det gick nog som tur var ganska bra. Inget brutet, men blåmärken här och där. Men adrenalinet och krypturen till soffan har tagit hårt på hennes knän och orken. Hon sover väldigt mycket och äter väldigt lite.
Så idag tog jag den lilla asfaltsbulan till Varberg och lämnade några kassar mat, önskekost fick det bli. Nu hoppas jag att hon ska få i sig lite mat och få tillbaka kraften igen.

Nu tog orken slut här också.

Det får bli lite middag, en bit choklad och sedan hopp i säng.

Imorgon är det nyckelöverlämning kl 8 i gamla lägenheten, besiktning av elen i den nya lägenheten och sedan lite mer uppackning & pyssel. Efter det åker jag hem och svimlar i soffan. 
Ha en go helg! 💕

Sliten

Nu börjar det kännas ordentligt i kroppen att det har varit mycket och fortfarande är en hel del kvar innan man kan vila ut.

Bloggen får uppdateras sporadiskt ett tag igen, för när jag är klar på kvällen, är jag så trött så jag ser dubbelt. Kroppen värker extra mycket, men jag tror det beror på en ny medicin jag fått, och att den nya astmamedicinen inte funkar ordentligt.

Men det är lugnt, det är inga större problem egentligen, jag är mest trött.

Packningen inför Lindas flytt vilar denna vecka, så Bamse får vänja sig vid sitt nya liv. Det går jättebra, han lär sig nya saker varje dag. Han börjar bli trygg, och inte så ängsligt. Han springer upp och ner i trappan i svalen utan problem, hoppar upp och ner ur soffan. 

Och han skrattar! När han blir riktigt glad grimaserar han med hela ansiktet, precis som Ella gjorde när man kliade henne. Så himla söt han är, och en riktig gosegris. 

Namnet Bamse passar denna raring perfekt. En riktig liten nalle är han! 💖

Puh, ojoj, och snart klart

Vilken resa det blev med Lindas lägenhet. Det var inte mycket som funkade och gick rätt, men nu börjar det bli klart iaf. Nästan.

I en månad har vi kämpat.
Vi har målartvättat, spacklat, slipat, målat, städat, jagat bovärd, tjatat på hantverkare. Slängt massor av grejor, hittat nya problem och fått dem fixade. Köpt diskmaskin, fått elen fixad, nytt badkar, nya golv...
Ja kära nån. Det har varit mycket. Linda, Thomas och jag har tillbringat många timmar i lägenheten tillsammans med snickare, målare (sämsta någonsin!) och elektriker, dessutom rörläggare.
Som tur är har bovärden varit väldigt hjälpsam och han har försökt att skynda på saker så fort det gått. Men det är ändå en hel del kvar.
Skåpluckorna och bänkskivorna har inte kommit ännu. Kaklet i köket sätts upp på torsdag. Badrummet är inte fixat, när och hur det ska ske vet vi inte. Egentligen måste det målaren tapetserade och målade i kök och sovrum göras om för det var riktigt dåligt gjort. Han lyckades tom måla en helt ny dörr som nu måste bytas.. Säkerhetsdörr monteras på fredag. Ventilationen funkar inte i klädkammaren och badrummet, men det är beställt folk som ska titta på det också
Av någon underlig anledning funkar inte fiberanslutningen till TV'n. Leverantörerna Comhem, Ip-Sweden och Framtidens bredband skyller på varandra och någon påstår att de förra hyresgästerna inte sagt upp sitt abonnemang, därför kan inte Linda få igång sitt - bullshit säger jag! Fixa det! Nu är Familjebostäder inkopplade och vi hoppas det kan bli fixat snart.

Men.
Nu har hon flyttat in min fina onge. Och det kommer att bli så fint när allt är klart!
Nya möbler står på plats, och idag packade vi upp de sista lådorna. Lite kvar, det ska borras upp gardinstänger, tavlor och sladdarna ska sättas fast.
Vi har också invigt balkongen en liten stund, den är stor och fin och väldigt mysig. Där lär Linda nog tillbringa många timmar.

Nu är vi väldigt trötta och ganska slitna.
Men det har varit värt det, för nu får hon det väldigt fint!
Och framförallt.
Hon får in de hjälpmedel hon behöver, så hon klarar sig själv lite lättare.
Det är inte dumt det.

Innebandy

Jodå, jag håller på med min innebandy även om fokus här har varit ett helt annat.
Det är ett jättehärligt gäng killar, som jag verkligen gillar nu när jag lärt känna dem lite mer. Ett gäng vinnarskallar, med gott humör, några mer griniga än andra, en del väldigt glömska, vi har förstås några som är väldigt noggranna med allt de gör och en drös pellejönsar.
Vi förlorade en del i början, vilket var surt men inte oväntat. Medelåldern på vårt lag är strax under 19 år om man tar bort de två, tre äldsta som alla är födda på 80-talet. Alltså väldigt unga de också! Men de är väldigt duktiga och välmeriterade och är en bra stomme för resten av killarna. De som är födda 92 och 93 är också ganska rutinerade vid det här laget, och är nästan åldermän.. ;)
Ni förstår att jag kan känna mig väldigt gammal mellan varven, skulle rent av kunna vara mormor (!!) till de yngsta som är födda -98...!

Men det är vansinnig roligt, skämten haglar och omtanken om halt och lytt kärring är stor. Nu har vi vunnit några matcher och spelat ett par oavgjorda och det känns väldigt skönt.
Nu har vi match på onsdag, sedan är det en hel månads uppehåll pga innebandy-VM som går här i Göteborg i december.

I morgon går Monas flyttlass! Så nu blir det snart sängen så jag pigg och glad kan dirigera resten av familjen så de jobbar ordentligt.. :D

Bild från internet

Inköp

Att helgen har gått i möblernas tecken är väl ingen överraskning. Igår åkte Daniel, Linda och jag till Ikea, Mio och Chilli för att se om sonen kunde hitta lite han behöver.
Och det kunde han. Han hittade väldigt mycket snyggt, men eftersom det bara är ett rum, så begränsas urvalet av centimetrarna. Till sist åkte vi hem för att fundera lite.
Idag åkte han och jag ut igen. En kanonfin soffa, soffbord, köksbord med stolar och en snygg mediabänk från Mio beställdes. Säng och skrivbord blir det troligtvis från Ikea, men han har inte riktigt bestämt sig ännu.
Det är många beslut som ska tas, mycket att tänka på och mycket som ska ordnas på väldigt kort tid. Man kan förstå om det är kaos i skallen på min tvåmetare :D

Alldeles nyss ringde mamma. Anneli har fått ett nytt anfall igen, och är på väg i ambulans till sitt numera nästan andra hem. Anfallen kommer nästan exakt varannan vecka nu, med lite variation.
Så jag önskar att hon slapp den här skiten!

Grattis älskade son!





Igår var Daniel, Linda och jag och tittade på en lägenhet i Västra Frölunda. Det var tredje gångenDaniel fick komma på visning, utan lycka de tidigare gångerna.

Det var en fin etta på 38 kvadrat, riktigt kök och ett ljust rum, liten balkong. Enligt bovärden ska det göras stamrenovering nästa år och då blir det dessutom nytt badrum. Sonen blev väldigt förtjust i lägenheten och går funderades det en hel del på möbler och annat. Men vis av tidigare erfarenheter vågade han inte hoppas för mycket.

Men idag fick han beskedet, lägenheten är hans om han vill ha den!
Och det vill han ju.. :)
Så den 1 november får han nycklarna till sitt första, egna hem.
Hit går flyttlasset, precis i det område han ville bo.

Nu blir det planering för hur möbler ska ställas och framförallt, vilka möbler som ska köpas.
Gissa om jag har en son som har fullständig hjärnbränna nu..!

Och den här mamman har snart inga barn hemma längre.
Det känns väldigt konstigt.
Men bra.
Tror jag.

Som sagt

Det finns en mening med allt som sker :)

Egentligen skulle jag legat på operationsbordet just i denna minut, men så blir det ju inte.

Och det kanske är lite bra iaf, för:
1) Anneli ska på magnetröntgen på Sahlgrenska den 27:e. Jag kan följa med, vilket ju är ganska bra. Hämtar och lämnar henne i Varberg utan en massa krångel.
2) Linda har fått tid till Gottfrieskliniken den 28:e. Kanske ska hon äntligen få den hjälp till den diagnos vi har väntat på så länge. Och jag kan följa med dit också - hon var ganska glad för det.
3) Daniel fick besked i morse att han fick en lägenhet som han så gärna ville ha.

Så tiden lär nog gå ganska fort för undertecknad. Det lär bli en hel del möbelaffärer, husgerådaffärer, andra affärer och diverse annat pyssel och dant den närmaste tiden.. :D

Det händer fort när det händer, är någon förvånad?

Kram på er