Mellandagar = vila

Nu har julen flugit förbi.

Massor av förberedelser - och sedan schwoop så har den försvunnit.

Äntligen fick jag krama Karin, som ju varit i Rom i 4 månader. Så härligt att träffas igen, 

En annan som som jag saknat länge är David, som också kom. Så himla glad för det, han är en väldigt älskansvärd person, rolig och rar.

Självklart lika glad för att mamma, Linda, Daniel och Marianne var med, hahaha. Thomas var äntligen ledig en jul, det tycker jag om. Det är inte så ofta.

Vi hade en väldigt mysig eftermiddag, med skratt, fniss och massor av kärlek.

Tyvärr kunde inte Anneli och Martin vara med, men det kommer ju andra tillfällen.

Dagarna har sedan ramlat på, med mycket vila och en hel del mat och godis. Nu är planeringen för Nyårsafton igång. Den blir lugn, Thomas jobbar.

Men Linda och Martin kommer hit, det ska bli mysigt. 

Sopar ut 2019

En summering av året som gått blir både väldigt glad och otroligt ledsam.

Året började med att vi fick reda på att Maya skulle flytta in hos oss. Denna från början pyttelilla dam, har växt till sig till en stor, härlig busetjej som tröttar ut sin storasyster helt. Hade det inte varit för att Ella är lite finurligare än bulldozern Maya, hade hon fått sig en och annan resa. Nu lurar hon elegant sin lillasyster - och läxar upp henne ordentligt mellan varven. Bra säger vi som annars hade fått en och annan öm hälsena.. 😁

Då var hon liten, bara 6 veckor, vår älskade marodör Maya som flyttade hem

till oss i maj. Otroligt snäll, älskar att snutta på min tumme

och tugga på det mesta hon kan hitta. 

Killarna i innebandy, IK Zeniths A-lag är ju en annan ljuspunkt.

De är det goaste gänget jag haft äran att vara en del av, så roliga, duktiga

engagerade och vansinnigt snälla & omtänksamma

Vi vann Göteborg Cup, trots att jag var coach.

De säger det mesta om hur bra de faktiskt är.. 😉

Sedan kom de tråkiga nyheterna slag i slag.

I juni förlorade vi Citrus mycket hastigt.

Vår älskade lilla velepinne som alltid ville så väl,

alltid skulle hålla ordning på ortens oförskämda hanar

och som avgudade sin husse

I december var det så dags att säga adjö till hennes mamma Ditte

En liten, älskvärd, kärleksfull tjej som alltid ville vara till lags,

även om hon helst gick sin egen väg och helst höll sig i bakgrunden

Hon blev 15 år och 4 månader, och var den allra första valp 

jag tillsammans med Marianne hjälpte till världen

 

 Citrus till vänster och Ditte

Citrus och Ditte på sommarens favoritplats,

fåtöljen i bersån där de hade full koll på allt.

´

Under hösten kom sedan nästa sorgebud

Anneli's älskade kamrat Älva blev orkade inte mer

utan fick somna in. Denna otroligt snälla tjej,

som älskade sin matte så mycket och var en underbar hund

Och det var tyvärr inte slut med tråkigheter.

Marianne's underbara lilla Kola fick också hon somna in.

Lilla påhittiga Kola, så lik mamma Dippen, alltid med en räv bakom varje öra, minst.
Bilden visar precis hur Kola var, vänlig, kelen och med en lustig, pillemarisk blick

Men vi har ju de här raringarna kvar

Ella och Maya, så härliga, så olika och så otroligt rara

Vi har  också Kiara och Melvin, Lindas småttingar.

Små till växten men stora i själ och hjärta

 Och så Mia, stora Mia som väger typ 50 kilo, 

men som tror att hon är lika liten som Kiara, 2 kg -

Iaf när hon vill gosa i knä't..

En vänlig jätte, så väldigt snäll och champion i rallylydnad. 

Här ligger vi och väntar på nästa familjemedlem som nog kommer under året. 

Anneli letar nämligen efter en ny vän. När det blir och vem, det får tiden utvisa

Och så har jag ju mina älskade, älskade barn

Linda, som har haft en förfärligt svår höst med sina sjukdomar, kämpar ändå på.

Hon har varit otroligt fantastisk, och gått ner nästan 30 kg på 6 månader, 

trots att hon ju inte kan röra sig mycket. Och trots att sjukdomarna nästan

vann över henne i höstas och Försäkringskassan gör sitt bästa för att knäcka henne, är hon nu bättre.

Att jag är tokstolt över min krigarprinsessa är nog en underdrift. Hon ger aldrig upp. 

På sensommaren träffade hon en fin kille som nu är hennes pojkvän, 

så jag hoppas och tror att livet ska bli lättare för henne nästa år

Den här stilige unge mannen är min son.

Daniel som jag också är så oerhört stolt över, som hittar sin väg

och vågar slå in på den. Han kom in på sin barndomsdröm,

polisutbildningen, men vågade ändå ta språnget i en helt annan riktning

när han kom in på en IT-säkerhets yrkesutbildning

Hans Karin pluggar, jobbar och tillsammans med Daniel

har de nu så smått börjat renovera i Karins föräldrahem, som de köper in sig i

Ett underbart hus, stort och fint.

Och så den här.
Min stora vinstlott i livet (förutom ongarna då), min bättre hälft.
Tänkare, inte de stora ordens och gesternas man.
Han som alltid finns när jag behöver, 
ger mig styrka och trygghet

Nu tar vi emot det nya året 2020

Jag tror att det kommer att bli ett fantastiskt år

ME-forskningen kommer att hitta rätt

Försäkringskassan, politiker och Riksdagen kommer

äntligen förstå att även kroniskt sjuka/skadade funktionshindrade

har samma rätt till ett drägligt liv som alla andra.

Jag hoppas också att det hat, förakt, våld och hot som spritt sig i samhället

kommer att vända, att folk vaknar och förstår att vi vinner så oändligt mycket mer 

på att vara snälla, hjälpa varandra och vara vänliga mot våra medmänniskor

Jag hoppas och tror att det blir så.

GOTT NYTT ÅR 2020!! 💖

Gott Nytt 2019

Gott nytt år!

Nyårskvällen blev en mysig tillställning. Thomas var ledig, Linda, Mona och Anne kom på middag, och vi hade det som vanligt väldigt trevligt.
Avslutade med JVM, där juniorkronorna vann sin match.

Men så var det det här med fyrverkerier..
Vi har ju stora problem med Ella pga att hon blev så skrämd av smällare när hon bara var fyra månader. Några (förlåt) idioter till grannar smällde av fyrverkerier på midsommaraftons kväll, först en gång och sedan 35 minuter senare ytterligare en gång till. Vi hade ju ingen aning om vad som var på gång, så vi var ute i trädgården med hundarna. De vuxna hundarna sprang in men Ella.. Hon fick fullständig panik, rusade runt helt okontaktbar. När vi till sist fick tag i henne var hon helt vettskrämd. Hon lugnade dock ner sig och hade det stannat där så hade kanske inte konsekvenserna blivit så svåra. Efter en stund gick vi ut i trädgården, vi trodde att det inte skulle smälla mer, men så blev det ju inte.
Nu sitter vi här med en alldeles underbar hund, vänlig, glad och fantastiskt rolig - men rädd för allt och alla. Hundar, människor, höga ljud - allt är mycket skrämmande. Och hon passerar panikläget nästan direkt. Något bättre har hon blivit, men långt ifrån bra.

Tråkigt nog lät det nästan tredje världskriget stundtals, redan före kl 23 fick vi sätta på tv och dra ner persienner för Ella och Ditte blev oroliga. Jag hoppas, hoppas verkligen att det blir bättre nästa år när man nu måste söka tillstånd för att få smälla - men jag tror inte det..
Folk är dumma i huvudet på riktigt och bryr sig inte det minsta om konsekvenserna, varken för vilda djur eller tamdjur. Varken när det gäller skrämselfaktorn eller de faktum att massor av djur blir förgiftade varje år av resterna av fyrverkerierna.
Min yngsta syster har en vacker, snäll kungspudel. Älva har Addisons sjukdom, vilket gör att om hon blir uppskrämd kan hon dö av en kortisolkris. Älva är paniskt rädd för smällar och dunder, hon försöker krypa under soffan, sängen, springa över bord och gömma sig under soffdynor. Nu blev hon inte sjuk inatt, men Anneli har haft det tufft.

Så jag välkomnar tillståndstvånget och hoppas innerligt för djurens skull att det kommer att fungera.

Nu ser vi fram emot 2019 med glädje, och hoppas att alla får hålla sig friska, nå sina mål och drömmar och att Lindas sjukersättning går igenom!

Gott Nytt 2017

Hejdå 2016!

Då tackar vi 2016 och välkomnar 2017.

Ett år som började i sorg då Thomas moster somnade in efter en tids sjukdom, men som sedan fortsatt bättre och bättre. Daniel och Karin har blivit sambos. Linda har fått sin aktivitetsersättning förlängd i rekordfart. Vi har fortsatt att jobba med Eternitpalatset, innebandyn rullar på - mitt Zenith vann serien och blev uppflyttade till Div1. En underbar, fantastisk, oförglömlig konsert med Bruce Springsteen på Ullevi, hockeyguld till Frölunda.

Alla är förhållandevis friska (vi som är krassliga är iaf inte sjukare 😉) vilket ju är väldigt skönt!

Det som händer i världen runt omkring oss är otäckt och skrämmande. 

Flyktingkatastrof, Brexit, Trumps seger i presidentvalet, krig och mängder av terroristdåd. 

Dessutom har så många fantastiska människor som somnat in, David Bowie, Leonard Cohen, Alan Rickman, Freddie Wadling, Prince, Toots Tielemans, Lasse Flinkman, Muhammad Ali, George Michael... Listan är väldigt mycket längre än så. 

Men deras musik, filmer, böcker, konst finns kvar för oss att glädjas av.

Men jag är ju en ständig optimist. 

Jag tror på det goda, och att den goda makten kommer att vinna.

Den här gruppen ger mig hopp om att världen kanske kan förändras!
Bilden lånad från gruppen

Något som jag ser som en motvikt mot allt hat, all rasism och invandrarfientlighet som är så stor i Sverige och överallt i världen, är en lite Facebookgrupp som heter #jagärhär Den tar fasta på att det är ok att tycka olika, men inte ok med hat, onda ord, förföljelse, rasism.. Den har växt tokigt mycket de senaste månaderna och blir större och större för varje dag. Den fokuserar på att hatet på FB ska neutraliseras genom att man står upp och ifrågasätter hatet med lugna, sansade ord,stor respekt för andra. Jag tror det här kan bli hur stort som helst. Fram till nu har det inte funnits en riktigt samlande kraft mot hat, fördomar och intolerans, utan bara mängder av hatgrupper. Nu finns det en motvikt, som samlar massor av människor som kanske inte tycker lika, som har samma religion eller politiska åsikter men som kan samlas under ett tak av respekt, tolerans och empati.

#jagärhär

Gott Nytt År

Så har också nyår passerat.
Jag sitter lite småfrusen i soffan och lyssnar på regnet som slår mot rutorna, med hundarna runt omkring mig. Thomas jobbar, nu är det bara 13 dagar, 7 arbetsdagar kvar till han börjar en månads semester. Det blir skönt för honom, han svårt med mörkret och vintern. Därför brukar vi ta en månad i januari, han mår mycket bättre då. Planen var ju en vecka på Teneriffa för att umgås med pappa och Elisabeth, men nu blir det inte så. Vi får åka nästa vinter istället. I år blir det nog lite småplock med huset.
Storm med klass 2-varning på väg in, rena höstrusket! Snön och isen som kom i julas försvann igår, lite tråkigt men det blir ju lättare att gå iaf..

Igår var Linda och Anne här för nyårsmys. Det börjar bli lite tradition av det faktiskt. Något år har Daniel och Peter varit med, några gånger har Marianne varit här. Susanne, min svägerska, var med ett år också. Alla åren har en sak gemensamt, de har alltid varit väldigt trivsamma. Inget festande precis, men god mat, dryck och godis. Grevinnan och Betjänten får alla genomlida, för jag älskar det programmet - ingen Nyårsafton utan det!

Så.
Nu är det dax.
Nu är det slut med choklad, grädde, Ris a á Malta och annat för ett tag. From idag börjar räknande igen, och Viktväktarnas program ska följas ordentligt. Det har ju gått väldigt bra hittills, men de senaste veckorna har det fått bli lite hursomhelst. Har trots allt stått still, bara sista veckan visade på ett litet plus så nu hoppas jag att det ska funka lika bra igen. :)

Nyårslöften har aldrig varit min starka sida, så det är inget jag tänker börja med.
Men förhoppningar har man ju alltid inför ett nytt år.
Mina är ju ganska självklara för i år.
Det handlar naturligtvis om en djup önskan om att allt ska gå bra för en nära anhörig, att Linda ska få sin ack så nödvändiga, och efterlängtade, större lägenhet, att Anneli ska få slippa sina anfall, att resten av familjen ska få hålla sig frisk, att Daniel äntligen ska få sitt fasta jobb, att min egen rehab ska fortsätta lika bra..

Nu ska jag gå ut och kolla vad som blåste ner, det kraschade till ordentligt utanför dörren..!

Jag önskar er en god fortsättning på det nya året!

Gott Nytt År

Nu lägger vi ett utslitet 2013 bakom oss.

Det har varit ett ganska slitsamt år, men det slutade ändå ganska bra.

Nu blir det nya tag, och förhoppningsvis ska det nya året föra med

sig mycket bra för oss allihop!

Thomas jobbar, Daniel är på en liten ö någonstans

Linda ska laga en god middag till oss,

 Anne kommer på fika så det blir en lugn och glad kväll.

Sköt om er därute, och ta vara på er!

Gott Nytt År!!

Slappar

Har gått in i slappar-mode ordentligt nu. Det verkar som kroppen behöver det, har ont på alla möjliga konstiga ställen. Och på de vanliga. Förståss. Sova går väl sådär, men eftersom det är helledigt från det mesta funkar det ju ändå. Är så fruktansvärt trött, bara.
Försökt få tag i träningstider till killarna under uppehållet, men det är visst helkört. Men med både innebandycup OCH innefotbollscup i stan samtidigt, finns det inte en chans att ett Div 1 lag ska få en enda träning..
Skräp är det.

Så då var gnället avklarat och vi går vidare.

Nyår tillbringades med Linda och Anne. Väldigt skön kväll, med god mat och en hel del fniss och massa prat. Thomas jobbade och Daniel firade med kompisar.
Nyårsdagen tillbringades hos mamma. Det var dax för den traditionella, extremt goda julmiddagen. Säger bara: min mamma lagar världens goadaste mat!

Kanske blir det ett besök på My Dog på Svenska Mässan i helgen. Det hade ju varit kul, eftersom det har varit knöligt att få till det i flera år. Vårt lag brukar ju hålla arrangemang för Gothia Cup I Flatåsskolan samma helg, men i år har jag klivit av. Jojomensan, ni läste rätt - jag ställde inte upp i år. Vad säger ni nu, va? Jag kan faktiskt säga nej! Väldigt mallig för det, faktiskt ;)
Fast ett litet pass på lördag kväll blir det nog, men bara i seket. För det är ju roligt. Och då sitter jag ju hela tiden.
Men My Dog var det ju. Om jag kommer ur sängen på lördags morgonen åker jag nog ner, för det är ju kul att titta på alla hundar i lugn och ro. I år har vi inte anmält några själv, så det blir ju bara avkoppling - och lite shopping kanske..

Nu blir det nog en film och lite glass kanske
Go' kväll!