Nu är de Herr & Fru

Igår var det äntligen dags!

Mina älsklingar Daniel och Karin blev Herr och Fru V.

Som de har längtat, väntat och planerat! (Vi andra har bara väntat)

Men i fredags, den 1 september 2023 var dagen K.

Kärlek alltså.

För så många tårar och skratt, kramar och värme har nog aldrig skådats på en och samma plats.

Till och med vädergudarna var på deras sida, det var vackert, blåsigt och nästan varmt.

Här här några bilder, det kommer säkert flera så småningom

Igår, lördag, kom de här härliga kvinnorna hit, Mamma och Elisabeth. Anneli var också med förstås.

Va hade några mysiga timmar i bersån, med mat och skratt

Kärlek

Jag fick ett sms från Svenska Spel igår. Jag trodde det var reklam, så jag hade inte 

så bråttom med att öppna det.

När jag vaknade idag hittade jag det här:

Det var från Thomas, och det var det gulligaste jag fått på länge!

Ingen vinst på lotten, men jag drog ju min vinstlott när jag mötte honom. 

Morgonöverraskning

Mittinatten ringde telefonen och i andra änden fanns Daniel. Han undrade om jag kunde komma till dörren, och yrvaken började jag fundera på var kläder, dörr och jag själv var någonstans.

När jag väl hittat allt stod min fina, fina son och svärdotter utanför dörren, med en blomma och min favoritchoklad! 💕

Så glad jag blev! Men det tog nog en halvtimme efter de åkt, innan jag riktigt fattade att de faktiskt varit här.. 😆

Jag menar, kl 10 på morgonen, det är ju mittinatten!

Vilken fin start på 4e Advent jag fick.

Tack mina hjärtan, älskar er! 💖 

Bästa födelsedagen

I söndags fyllde jag år, jämna till antalet. Det har tagit några dagar att smälta denna fantastiska dag, men nu ska ni få lite bilder. 

Man får ju alltid frågan vad man ska göra, vad man önskar sig  - många åker ju iväg, går ut och firar på restaurang och uppskattar det mycket. Jag bestämde tidigt att jag inte ville något av det. Det bästa jag vet är att vara hemma, umgås med familjen och ha det bara skönt. Så varför ändra på det? 

En dag när jag börjat fundera lite över vad vi skulle ha för mat säger Linda: 

"Släpp det, jag fixar!" 

Jag protesterade, för dels är jag ju ett kontrollfreak och kan-självare, sedan var jag rädd att min älskade dotter skulle ta i så hon kraschar. Men jag fick ge mig, förstås - hon är ju min dotter.. 😉

Och så bra det blev!

Alla hade bidragit, så Thomas och jag behövde inte göra något! Inte handla, inte planera - ingenting! Jag gjorde iofs tårtorna, men det var ju ingen tung uppgift - jag tycker det är roligt och fuskar en del..

Alla mina käraste personer kom, förutom Pappa och Elisabeth (för tuff resa i värmen). Men de var med ändå - blommorna på buffébordet kom från dem. Jag visste inte innan kalaset vilka som skulle dyka upp, bara att det skulle vara "sisådär 12-15-20 personer". Och vilka fina överraskningar som dök upp!

Det började redan ett par timmar innan, när Anta kom. Denna underbara person hjälpte till att duka och höll mig sällskap när jag snodde ihop tårtorna. Linda, Daniel & Karin kom med mat, dryck och annat och sedan blev det fart när resten av alla mina finaste kom.

Vilken fin kväll det blev! Massor av god mat, dryck och tilltugg, men framförallt en väldig massa prat, skratt och kärlek. 

Jag har nog inte hämtat mig än, går fortfarande och ler.

När jag sedan dagen efter (eller ja, på natten blev det nog) loggade in på nätet upptäckte jag alla fantastiska meddelande där, mail och sms kom också. Man kan bara tacksamt och ödmjukt konstatera att man har turen att ha otroligt många fina vänner & bekanta!

Linda har tagit nästan alla bilderna, och jag låter dem berätta själva, nästan iaf!

Det goda buffébordet!
Det fanns allt, kött, grönsaker, frukt, goda såser - och blommor från Pappa & Elisabeth

Tårta och godis blev det sedan

 Lindas goda hallongrottor försvann i rask takt. Blommorna från Edith ville jag också ha med.

           

 Får jag presentera Truls! Emma's otroligt charmige lille pojk, 9 månader stor.

 Till och med himlen bidrog! Så vacker!!

 Tusen, tusen tack till alla mina nära och kära som fixade den perfekta födelsedagen till mig!

Linda som råddade, Daniel & Karin som hämtade mat och dryck,

Mamma, Anneli, Marianne, David, Mona, Anta, Emma, Truls, Anne, 

 Micke, Ronny, Annika, Susanne, 

 och så sist men inte minst min Thomas som gjort ett nytt, fint badrum!!

Vad kan man önska mer? 💗💗💗

Skogsbygdens Henny Häxa

Så heter hon egentligen, vår lilla valp.
Men Thomas är en fena på det där med namn, och Ella passar det här lilla trollet perfekt.
Redan innan Kim, uppfödaren, hade bestämt vad hon skulle få för namn på stamtavlan hade vi bestämt vad vi skulle kalla henne.

Ella hemma hos Kim, Linda tog bilden

Ja, vi hämtade hem henne idag, äntligen.
Det gick väldigt bra. En stunds bus med valparna hos Kim, papper som skulle skrivas, alldeles nya kattungar att titta på (bara ett dygn gamla) och sedan åkte vi hem. Linda var med, för Thomas sov.

Han stod beredd när vi kom hem, och föll förstås pladask han också.
Det gjorde INTE tanterna. Ditte har tjurat, muttrat, småmorrat och rynkat på nosen precis som Ditte alltid gör när något inte passar. Citrus var försiktigt nyfiken och har nog inte riktigt bestämt sig för vad hon tycker. Kiara var minst sagt tveksam, rynkade näsan och tyckte nog att det var oförskämt att inte hon fick stå i centrum, medan Melvin var den som var mest intresserad.
Det blir bra det här!

Ditte markerade ganska tydligt vem som äger. Allt.

Citrus var nog den som var mest nyfiken i början.
Men försiktig måste man ju vara - den där saken kan ju röra sig..

Bäst att passa på när hon är upptagen av annat...

Tom Ditte var framme och kollade att allt luktade som det ska.
Och det blev nog godkänt. Typ.

Vi fick ett gott skratt, för Ella är en liten organisatör!
Alla leksaker skulle lekas med en liten stund, sedan bar hon stolt dem till en plats under fotpallen till fåtöljen. Där samlades allt i en hög. Varför just där, vet bara hon... 😂
Men gulligt var det! 😍

Nu har Linda åkt hem, Thomas är ute med tanterna och Ella har somnat i sin lilla minikorg som hon fick med sig i flytten.

En härligt rolig dag som går mot sitt slut. Hon har klivit in och tagit sin plats i vårt hem och i våra hjärtan, omedelbums
Men visst är det mest viss bävan vi ser fram emot den närmaste tiden.
Ella har nämligen visat mycket tydligt vad hon gillar allra mest.
Smalben, tår, byxben och fingrar.
I den ordningen.

Det ska bli spännande att se hur prioriteringen ser ut i morgon kväll..

Tacksam

Ibland känns det verkligen som man inte räcker till.
När vad man än säger blir fel. Det spelar ingen roll vad man gör eller inte gör.
Lyssnar man, då är man för tyst, inte intresserad. Säger man vad man tror, eller försöker ge råd eller tips, så lyssnar man inte. Man förstår inte, man är inte lyhörd. Säger man ingenting är man ointresserad..
Ringer man inte, är det fel - men ringer man - då är inte det heller bra.
Blir lite trött på att alltid vara den som tas för given, som man kan trampa på bara för att man är på dåligt humör eller för att man kan.

Då är jag så glad för de som alltid lyfter mig.
Linda, Daniel och Thomas som alltid finns för mig, var och en på sitt eget sätt.
Linda som jämt stöttar och peppar även om hon själv mår skit.
Daniel, med en kram och ett gott leende när man som minst anar det.
Thomas. Min lite puttrige, leende gubbe. Som aldrig någon gång gnäller eller tjurar för att jag inte kan och orkar så mycket som andra. Som alltid, alltid finns här för mig.
Och så Mamma som i hela mitt liv funnits där, även om man inte alltid förstod det.
För mina vänner som är värda sin vikt i guld.
Ni är mitt allt, utan er hade jag inte varit den jag är idag.
Och jag är nog ganska ok iaf
Tack för att ni finns ♥

Glädjespridare med tanke

Den här filmen har fått mig att skratta, fnissa, gapflabba, älska och bli lite tårögd...
En av de sötaste, roligaste och mest tänkvärda videos man kan tänka sig.
Tittar på den lite då och då, och blir alltid lika glad..

Loca, en liten speciell fralla

En kärlekshistoria

Det här radioprogrammet sändes idag.
Det handlar om den stora kärleken, djupaste sorg och framtidstro.

Annika, du är en av de finaste och starkaste personer jag känner!

Kram

Lyssna här!

Svårt

Jag har haft lite svårt att skriva ett tag. Många tankar och känslor snurrar.
Livet rullar på här hemma och på innebandyplanerna.
Linda har äntligen fått läkare värda namnet, de hittar fel och kommer inte att släppa taget förrän en diagnos, rätt diagnos, hittats. Otroligt skönt för henne förstås, men också för mig.
För det är klart att man oroar sig hela tiden, när ens fina dotter mår så dåligt och läkarna inte verkar bry sig. Man undrar vad det är, hur länge det ska gå innan hon får börja sitt riktiga liv.
Och inte bara vara sjuk och ha ont.

Men så är det ju det med det oåterkalleliga.
Cancern. Den jävla cancern som slår så hårt. Många överlever. Flera i familjen klarade sig, men inte utan skador..
Men alla vinner inte inte över cancerskiten.
Inte Ingemar, min rare svärfar. Inte Lasse, min goe morbror. Inte Jónas, finaste Annika's man. Och inte andra jag känner.

Jónas dog i torsdags. Hemma på Island som han önskade, med Annika och sin familj vid sin sida.
Vi hann inte att träffas, och det är jag väldigt ledsen för. För han gjorde så gott för Annika. Visade henne det vi som alla runt henne vet - att hon är en underbar, fantastisk människa. Jónas fick henne att förstå det. Så han måste ha varit en underbar man.
När man ser bilder av dem, strålar de av kärlek.

Annika, jag önskar jag kunde sudda bort det hemska. Men det kan jag inte.
Men jag finns här när du kommer hem.
Alltid. Dygnet runt.
Bamsekrammen

HÄR kan du läsa Annika och Jónas historia. Den är så vacker. Den handlar om kärlek och hopp och lycka. Men också om sorg och ångest.

Daniel 20 år!

Denne stilige grabb fyller 20 år idag!

Det är MIN son, och han är den bäste son en mamma kan önska sig.

Stor och snäll, kaxig och generös, glad och lite Hakuna Matata

är denne goe kille

Älskar dig, sonen!

♥♥♥