Oväntad respons

Jag blev glad ikväll. Fick meddelande från en person som läst några kommentarer jag gjort på en blogg. Hon tyckte de var så väl formulerade och bra länkade att hon ville använde dem i sin undervisning. Gissa om jag blev både glad och stolt. 
Som extra bonus berättade hon att hon undervisar i vården och ville uppmärksamma ME.
Så självklart får hon använda min text!

Det handlar om detta:

Det finns en fd journalist som heter Elisabet Höglund, som har kommit ut med en bok om de sk Bjärredsmorden. Det handlar om de oerhört tragiska utökade självmorden i skånska Bjärred förra året. En pappa dödar sina två sjuka döttrar, sin fru och tar sedan livet av sig själv. Barnen hade båda två fått diagnosen ME, de var alltså mycket sjuka och hade beviljats hemundervisning med hjälp av skolan.
Vad som hände lär vi inte få veta, i princip hela förundersökningen med bla brev och annan dokumentation är sekretessbelagd - och så ska det vara. De kvarvarande anhöriga och vänner måste få vara ifred, det finns ingen anledning att gotta ner sig, och berätta hemska, sorgliga detaljer.
Jag tror de flesta normala, sunda människor delar min åsikt.

Men det gör inte E H. 
Det är en blandning av ett tafatt försök till skönlitterär beskrivning av hur polismännen hittar familjen, till en underlig "undersökning" som mest består av anklagelser mot kreti och pleti utan substans
Man blir ledsen,besviken och arg när man upptäcker att EH mest fokuserar på att kritisera anhöriga, grannar, polis, tjänstemän och andra för att inte vilja svara på hennes ytterst närgångna frågor - och att hon blir förgrymmad för att bla läkare inte vill bryta tystnadsplikten, att utdrag av den sekretessbelagda förundersökningen är just sekretessbelagd.
Hon beskriver en sjukdom helt felaktigt - det finns massor av fakta, forskning och vetenskaplig information att få väldigt enkelt - stället väljer hon att intervjua en person som inte har någon kunskap alls.
Hon spekulerar vilt utan att ha fakta om någonting mer än vad som redan stått i tidningarna, vilket gör att boken framstår som ett mycket osmakligt sätt att tjäna några kronor.

Sista halvan boken är en fruktansvärd läsning om andra mord där en förälder dödat sina barn och ibland partner. Men de har ingen likhet med Bjärred, utan där handlar det om regelrätta mord. Lika förfärliga, lika dåligt återberättade, bara en orgie i frossa av tragedier.

Varför E H skriver denna bok förstår nog bara hon själv. Kanske vill hon inte glömmas bort, kanske har hon en föreställning om att hon ska bli något hon aldrig blev i yrkeslivet.

Jag blir bara ledsen, arg och faktiskt äcklad när jag kämpade mig igenom boken - och nej, jag har inte köpt den utan läste den som e-bok på Nextory.

Jag läste den enbart för att jag var ombedd av några som jobbar hårt för ME-sjuka. De kände att de inte orkade själva. 

Så, ett gott råd, direkt från hjärtat: 

Köp den inte.