En lång dag

Det blev inte riktigt som jag tänkte idag.

Gick upp och duschade och käkade frukost, och styrde sedan kosan ut mot Torslanda för vi hade match idag, första hemmamatchen i årets serie.

Ringde och väckte Linda, och hon var hyfsat ok, mådde illa men hade inte gått upp ännu. Det var hyfsat lugnt mao.

Kom ut till hallen och började röja runt till gubbarna stora förtjusning, jag lät nämligen som en kråka korsad med fiskmås när jag berättade att jag sjöng/skrålade/skränade till Whitesnake i bilen som uppladdning - fast jag lät nog som en Barry White i målbrottet.. Har blivit snorförkyld, och det sätter sig som vanligt i stämband och lungor. 

Men goa skratt förlänger ju livet, så jag fortsatte med att tejpa två fotleder (och kom på just nu att jag glömde ett moment på båda killarna..) och två handleder.

Sedan ringde Linda.

Hon hade spytt mer än tio gånger på 1½ timme, kunde inte ens behålla en tesked vatten. Jag insåg ju direkt att det var bara att samla ihop coacher, lagkapten och sportchefer och lämna över mitt jobb till dem en stund före matchen.

Sedan gick bilen till Björkekärr, en liten gnutta, pyttelite för fort. Togs emot av en mycket medtagen dotter, så det var bara att packa in henne i bilen och åka ner till Östra akuten. Det tar bara två, tre minuter dit skönt nog.

Sedan tillbringade vi dryga fem timmar där, först i ett lugnt, skönt rum - sedan fick hon dropp med mediciner som krävde övervakning, så hon blev utrullad till en övervakningshallen. Det var inte lika lugnt där kan man ju konstatera. Tre överdoser, en gammal farbror med kol och lunginflammation - och så en Linda med dunkande huvudvärk, illamående de lux och helt utpumpad.. Personalen hade det lugnt sa de, och de var hur goa som helst.

Det togs nya prover, och glädjande nog hade levervärdena gått ner lite. Läkaren gav lite olika scenarion och det slutade med att Linda valde att åka hem, läkaren skriver till VC-läkaren, Linda kan fortsätta med Obesitas men ska kolla upp lite olika saker, men det kan VC-läkaren göra. Linda har förtroende för henne och J är duktig.

Så med lite tabletter mot illamående, upptankad med två lite vätska intravenöst och lite intressanta mediciner körde jag hem henne, hämtade småttingarna och åkte hem till Thomas och våra fyrbenta.

Nu ligger den här lilla damen och knôr

och tycker nog att jag ska köra hem henne till matte -

eller åtminstone ge henne lite mer godis.. 😍

Matchen, ja just det ja.. Jag sa till gubbarna att de får klara sig själva på matcherna i fortsättningen. De vann nämligen med 12-6, inte dumt. 💚